wordnerd

VILL UT OCH JOGGA NU! NUUNUNUNU!

När jag bodde hemma kunde man dra ut när som helst. Bodde i ett lugnt område, där bara pensionärer och barnfamiljer hade råd att bo. I februari sprang jag ute nästan varje kväll, spelade ingen roll att det var kolsvart ute, spelade ingen roll att slingan låg ute i skogen för man visste att alla satt inne och kollade på aktuellt. Jag saknar det, speciellt känslan av den kalla luften mot ansiktet. Varje lördagskväll i februari som satte guldkant på hela kungälvs familjers vardag så sprang jag runt den där sjön, runt runt runt. Jag blir galen av att inte kunna göra det här.

Jag har försökt springa på löpbandet nere på SATS men det är omöjligt. Så fruktansvärt inspirationslöst och jag stannar automatiskt efter en kilometer, jag kommer aldrig kunna springa 5 kilometer på ett löpband med samma lätthet jag springer det utomhus. Och det är faktiskt jobbigt, för det är så skönt att springa och att inte kunna göra det blir så...eller, man blir så äcklig. Känner sig lat, som om kroppen bara faller ihop. Och det gör den väl med.

Igår bakade jag kakor.
Idag slängde jag skiten i papperskorgen.
Imorgon är det första februari.

Ingen alkohol.
Inget socker.
Träning 4 gånger i veckan.
(Nu jävlar ska de 6(!) kilona jag lagt på mig sedan augusti bort.
Och gärna några till för inte fan var jag smal till och börja med)

BEACH 2010.
Eller snarare vår 2010.
Slutdatum blir 1 april, då då då
kör vi då.

Inga kommentarer till bilden. Bara det att jag tror att det är den snyggaste killen jag någonsin sett.
Måste. Ha. Bilden. I. Bloggen. För. Att. Kunna. Stirra. På. Den. När. Jag. Vill.

Håret!
Alltså fyfan. Till de ögonen!
GGGGGGRRGRHGFGk. Kortslutning i hjärnan.

Nu har vi skola varje dag.
Från i genomsnitt två lektioner i veckan, till varenda dag.
Inget märkvärdigt egentligen, det här med rutiner. Varenda människa i det västländska samhället anpassar sig till dem och lever efter dem. Tyvärr verkar de ha en anpassningsperiod. Och min hjärna har inte riktigt hunnit anpassa sig. Den tvingade kroppen att stanna kvar en extra stund i sängen. Som om vi inte alls hade föreläsning idag.

Kanske berodde det mest på att jag drömt mardrömmar hela natten.
Vaknade med en blodig kudde. Alltså, på riktigt, inte i drömmen.
Mitt i natten har jag tydligen skurit mig i fingret med min kökskniv.
Känns fint.

Att drömma mardrömmar & gå i sömnen är alltför välbekant, men det där var ju löjligt.
Mitt genom nageln också. Awesome. Verkligen.


Ikväll ska jag dricka de cidrar som lämnats i mitt kylskåp sedan nyårafton. Blanda ihop en härlig drink och spela lite tv-spel. Läsa lite kurslitteratur och sedan hänga nere på pubenpuben.

Kurera mig själv lite på det vis jag gör det bäst.
Alkohol, hybris, krigsromantik och disco.
SKÅL.

Så jävla elak tanke, men jag blir alltid lika förundrad och till viss del irriterad när jag får veta att tjejer jag med all säkerhet vet är fulare än mig, har pojkvän. I det senaste fallet hade de vart ihop i närmre 2 år, jag förstår det inte. Blir ERROR i huvudet. 

Som sagt, elak tanke men ni får ursäkta mig.
(Jag är bara avundsjuk och bitter.)

Kollade facebook.
Inget att vara avundsjuk på, hennes kille var fulare än henne.

Imorgon får jag pengar. PEEEEEE--E-E-E-E-EEEENGAR.
Jag passade på att betala alla räkningar jag samlat på mig, mest för att slippa betala de imorgon och då därmed se hur den höga siffran sakta men säkert sänks drastiskt i takt med att högen med räkningar slängs. Nu kommer de automatiskt dras imorgon, utan att jag ens behöver vara medveten om det. Fint, det där med teknik.

Imorgon ska jag handla! och shoppa! s-p-e-n-d-e-r-a!
Åh!

Jag ska köpa blommor att ha i fönstret!
Och frukt!

Jag kan inte ens tänka på något annat nu, det går inte.
Min hjärna har stängt av sig, det har gått så långt att när jag nyss läste i Aftonbladet, läste "Förböjd gurka!" istället för vad det egentligen stod: "Förbjud burka!".

Retoriken känns annars bra.
Läraren skräms lite med att buhu, kursen är svår att klara, men liksom? Vad fan är det för jävla inställning att pracka på oss elever? Gillar inte lektionssalen heller. Man sitter så konstigt i den. Ser ryggar på okända människor. Fantiserar att kasta pennor i huvudet på folk istället för att lyssna på läraren. Otryggt, känns det! Och att kasta pennor på folk verkar kul, kanske därför jag fått en sådan wierd tvångstanke. Som att det skulle göra omgivningen trygg på något vis.

Vågar inte testa.
Haha, om jag fantiserar tillräckligt djupt kanske hjärnan får för sig att gärningen skedde på riktigt och lurar sig själv. Nej. Okej. Det blir nog bättre om någon vecka.

Jag tycker att Erlend Oye är fruktansvärt gullig & har gjort det sedan denna låt kom år 2005.
Jag tycker att Frej Larsson är himla bra & det har jag tyckt sedan jag hörde SMK första gången året innan.
Dessutom så älskar jag Maskinens låt, Pengar.

Gissa vad jag då tycker om denna youtube-video?
Den är därmed sammanfattat, fruktansvärt gullig & himla bra.

Jag har 23:- på kontot.
29:- i plånboken.

Idag skulle jag till Ica och köpa te.
Jag handlade upp alla mina små pengar.
Blev glad, kom hem.

Märkte att jag köpt äpplen, ägg och morötter.
Men inget te.
Duktigt Saga. Verkligen.

Nu hoppas jag att csn är min vän & sätter in lite pengar på mitt konto imorgon.
Jag överlever verkligen inte utan mitt te!
Det bara går inte.

Kokar motvilligt upp vatten i vattenkokaren. Tar motvilligt fram en te-påse ur min äckelburk (en burk, som trots sitt namn inte är äcklig, utan bara innehåller te-sorter jag inte tycker om). Blåbär. B-L-Ä-B-Ä-R.

Så inte okej.

På informatörsprogrammet är vi 16 personer. Ibland fler, ibland färre.
Nu, när MKV-A kursen är aslutat så börjar ju som bekant Retorik A.
Vår lilla klass, är nu en stor klass.

Det är läskigt, men läskigt är kul & kul är b-r-a!
35 personer satt i den lilla lektionssalen idag.

35!
Det är ju praktiskt taget hur många som helst.

Idag börjar retoriken. Sedan i onsdags så har jag (hör och häpna) pluggat. Läst i kurslitteraturen, skrivit anteckningar och gått igenom hela denna veckans lektioner. Och till veckan efter det. Visst, jag lovade mig själv framförhållning inför den här kursen, men det här var ju nästan löjligt.

Förhoppninsvis så har jag inte gjort för mycket i onödan. Att översätta Martin Luther Kings berömda tal tog närmre 3 timmar, men jag tror(!) att vi ska ha en examinationsuppgift kring den, så då var det lika bra att få det gjort för att underlätta. Om den nu visar sig att vi inte ska ha det så, hehe. he. Fint tal, åtminstonde.

Håller tummarna
Kollar busstiderna
Är supersugen på en mellan-kaffe med soyamjölk från cafe prego

Om ni (likt mig), inte kan se spelaren som ska synas här över, klicka här.

Jag har bloggat sedan juli 2005. Mitt första inlägg handlade om att jag glömt min ill-gula bandspelare med namnet Åke, hemma hos en kompis. År 2007, i maj skrev jag det man kan höra om man trycker på länken här över. Och det är så fruktansvärt intressant. Jag skulle precis ta studenten, var nog bara en vecka innan den stora dagen.

Jag tänker exakt samma tankar nu. Trots att det snart gått tre år.
Jag är på samma plats, fast ändå inte.

Första skivan jag köpte för egna pengar var The Knife - Deep Cuts.
Året var 2003 och jag minns hur nervös jag var när jag öppnade luckan på min cd-spelare inför mina vänner.
Vi satt utanför syslöjd-salen och när jag ser tillbaka på det så var det där och då jag definierade min musiksmak. Då jag slutade lyssna på vad andra tyckte och slutade att trevande försöka skapa mig en identitet. Det var då jag fann den. The Knife är (sedan dess) ett av mina favoritband för deras musik har alltid kännts på det rätta stället. (Vare sig det har handlat om hjärtat, hjärnan eller själen. Kanske t.o.m alla, samtidigt.)

Karin Drejier Anderssons solo-projekt fungerar precis så också.
Som The Knifes lite hemliga tvilling-syster.
Så. Jävla. Bra.

Är det inte kontigt att det finns grupper för ALLT på Facebook? Vad jag än får för mig att söka på, så har någon redan innan gjort samma sökning och skapat  en grupp för ändamålet. Varenda gång. Förutom idag. Jag ville bli ett fan av Den Manliga Medie-Looken.

Men någon sådan grupp fanns inte. Trodde att medie-looken var ett fenomen, klart att det finaste fenomenet i våra storstäder ska ha en egen facebook-grupp. Den manliga medie-looken måste hyllas. Fler små pojkar och män utan tydlig identitet måste inse att det här är stiligt! & fint! & gör mig svag och alldeles mysigt dregglig.

Här får ni en bild på Anders Rydell.
Sthlms finest medie-look innehavare.
Jag vill klippa ut honom & klistra fast honom på mina näthinnor.

Suck.

Jag pratar med min mamma alldeles för sällan. En gång i veckan kanske. Men våra samtal är alltid lika givande:
(mamma som pratar först)

- Jag hittade förresten Nadja på Facebook igår, ibland när jag inte har något för mig så söker jag lite...kommer du ihåg Nadja? Hon var supertjock.

- Nadja...

- Hon var i din ålder och supertjock och vi har..

- Haha, jo jag kommmer ihåg, inte att  hon var supertjock, men säger du det så..

- Det var hon, hon pluggar tydligen till sjuksköterska i kalmar.

- Vad heter hon i efternamn?! Måste kolla!!!

Själva konversationen, säger i och för sig mycket om både mig och min mamma, men det finaste är att den konstaterar hur vi båda är obotliga stalkers. Facebook är en stalkers Mekka. Efter det utbytte vi efternamn på folk som tillhört våra tidigare världar i kanske 10 minuter samtidigt som vi gjorde facebook-sökning, efter facebook-sökning.

----------------------------------------------------
Sedan blir vi sura på facebook, för sökfunktionen slutade fungera. Så, jag startade ett nytt samtalsämne:

- FÖRRESTEN! Du vet postkodmiljonären?

- Ja?

- Sabines gata vann! Grannen under henne var den enda i huset som gått med, 17 mille vann han. Så fruktansvärt roligt! Eller ah, tragiskt, fast kul

- 17 miljoner?! Du skojar?! fy fan!

- Han var 27 år också, kollade på birthday.

- Jag vill gå och dö.



Note to self: Ring mamma oftare.

Plats: På Bussen.
Tid: 14:55
Scenario:

Hörlurarnas ena ingång i mobilen, dess andra i öronen.
Radion är påslagen. P3.

En två minuters trailer.
Eller, ja. Vet inte vad de kallas, en "påa" kanske.
Reklam för varför man ska lyssna på P3. (Vilket i sig är intressant, då man redan uppenbarligen lyssnar på just P3). Femsekunders-klipp från låtar som förmodligen legat på track-listans topp har miats ihop och dunkar i bakgrunden, en överengagered röst förespråkar deras program, ropar ut; morgonpasset! christer! P3 Live! Och avslutar med att säga:  "Hos oss hör du alltid den senaste och bästa musiken". Bakgrundsmusiken tonas ner, rösten ekar bort och då. Då har de trissat upp förväntningarna, och man tror att man ska få höra den senaste och bästa låten. THE SONG liksom. Men vet ni vilken låt de spelar?

Alla i bussen kollade på mig (okej, det skrev jag bara för den dramatiska effekten, bussen var i princip tom, thank god) där jag satt på min plats och faktiskt började gapskratta okontrollerat. Ett allt för bekant intro, redan där fnissar jag. Trummor. The Sounds - Living in America. Skrattade tills jag klev av.

Jag har precis sökt jobb på McDonalds.
Känns som om jag sålt min själ.

Ringde mamma idag.

- jag är såå sugen på en semla, jag sitter bara och tänker gräddegräddegrädde&mandelmassa om och om igen.

- Men köp dig en, ät halva idag och halva imorgon?

- men det finns inga här, bara dussinproducerade och kantstötta på ica och alla konditorier har stängt :(

- vi åt banana-split idag!

Haha. Som för att få mig tänka på annat.
Jag drog till ica och köpte göra-semla-själv-ingredienser.
Vispade ihop en och åt den samtidigt som jag kollade på Biggest Loser.
Det jämnar ut sig.

(SÅ-JÄVLA-GOTT.
Hälso-Hitler, släng dig i väggen.)

Hittade ingen semla i Sätra.
Var väl lika bra det, klart tjockisen inte ska ha en semla liksom.

Köpte youghurt och gick hem.

Oroa sig inte för cancer och för död
Oroa sig inte för all cigarettrök
Oroa sig inte för höga skatter
Oroa sig inte för bajsbrunt dricksvatten
Oroa sig inte för hennes fingrar i hennes hals
Oroa sig inte för sin lillasyster alls
Oroa sig inte för anorektiska magar
Oroa sig inte för dåliga hårdagar

För det
Ordnar sig med lite socker på
Världen den har alltid varit lika grå
Besvikelse följs av besvikelse så
varför inte bara hälla lite socker på

Skit i Markus Skit i Thommy
De klarar sig nog själva
Skit i morgonpromenaden och sov
till klockan elva
Skit Iran Skit i Korea
Skit i Sudan Skit i Irak
Låt Usa bomba färdigt
Låt Usa bomba klart
Skit i allt
Låt var och en klara sig
Skit i fridlysta pandor
de kommer ändå inte att para sig
Skit i döda blattar
Skit i smygrasism
Skit i allting som är tråkigt
Skit i allting som är trist

För det
Ordnar sig med lite socker på
Världen den har alltid varit lika grå
Besvikelse följs av besvikelse så
varför inte bara hälla lite socker på


Att skriva vetenskaplig artikel går mycket trögare än jag hade tänkt. Trots min allnighter har jag skrivit mindre än en sida. Så, jag lyder Navid Modiri & Gudarnas ord;

Det ordnar sig med lite socker på.
Går och köper lunch & semla.

- yes I would.
i love you i love you i love you

WOULD YOU MARRY A GOAT LEG IF I TOLD YOU I LOVE YOU?
- no, i am not very fond of goats.
i hate you i hate you i hate you

Lyssnar på 50 Hertz - Katapultstolpiller.
Fastän klockan än 03:26.
Ganska högt lyssnar jag,
drar upp volymen, skäms inte för att dra upp volymen.

Häromdagen vaknade jag klockan 05:04 av att en granne spelade Black Eyed Peas äckliga radioplåga, "Tonight's gonna be a good night". Tyckte att det var fint att människan hade framförhållning, men c'mon det var en onsdag. Jag tvivlar på att hon/han skulle ha en good night just den där onsdagen. Därför ger jag mig själv tillåtelse att spela den här lite udda men peppande låt såhär mitt i natten. Så att grannarna kan skriva om det i sina bloggar sen.

Technology rules.
(Campus Sätras lyhörda karaktär gör det inte.)

Tog en tankepaus från tentapluggandet.
På lördag har vi salstenta och på måndag ska en 15 sidors vetenskaplig artikel vara inne,
då får man ta pauser som ibland kanske blir lite för långa (alldeles för långa)
Så fruktansvärt fail, men så är livet ibland. Fail.

Skulle egentligen gjort en längre video, men det tog extremt lång tid (litesjälvdistans har jag)
För långa pauser kan man ju inte ta.

Nu ska jag fortsätta  läsa om paradoxer & om vad bias betyder.
Solong!

"Att komma ihåg saker är någonting man väldigt lätt glömmer bort" - Citat Okänd

Jag har gått igenom en rehabiliteringsmaskin och fått mina tankeskruvar åtdragna. Andats luft, stirrat på vitmålade väggar. Läser jag igenom den meningen, så låter det fullkomligt bisarrt.

Det skrevs 43 artiklar om Sars i DN, innan den frekventa rapporteringen las ner. Under en månad från första artikeln.  Första artikeln förklarar inte ens sars utan är mer en liten notis och sen PANG. Extremt intressant. Fågelinfluensan var inte alls lika lätt att hitta i överstående tidning. Första artikeln innehållande ordet beskrev hur "ännu en död i fåglinfluensan" vilket i och med ordvalet pekar på att det knappast kan varaden första artikeln i ämnet. Rapporteringen är extremt sporadisk, måste kolla upp det på skolan imorgon. Ja, jag börjar inte skriva om Sars i min blogg out of nowhere. Jag må skriva om konstiga saker och andra påhitt men någon måtta får det vara. Utan nej, det är just ett skolarbete som jag suttit med ett tag nu och här kan jag ventilera lite så, ni får stå ut med det. Svininfluensan kom jag ens aldrig till eftersom mitt internet kommer och går värre än en högavbetald prostituerad på heltid. Får ta det på skolan. skolan skolan skolan. Ska sitta i skolbiblioteket hela eftermiddagen, främst med en tenta vi har på lördag eftersom jag inte ens har kurslitteraturen. Skolbiblioteket har den iofs inte heller, men de borde ju åtminstodne ha ett ref exemplar? I sure hope so.

Räknade precis ut att jag bara kommer sitta på skolan i tre timmar efter avslutad föreläsing, gillar hur jag seriöst tror att jag kommer hinna med att läsa ut två kursböcker, svara på alldeles för många instuderingsfrågor samt skriva ihop en vetenskaplig artikel. Fint! Fullkomlig avsaknad av självinsikt.

Fullt ös.
Note to self:
muta eller råna klasskamrater, för att få tag på instuderingsfråge-svar.
sov inte, sova kan du göra när kursen är slut.
sluta hetsäta, även om det är äpplen. Det lönar sig inte, det dämpar inte stress och leder bara till magont.

Jag borde inte kolla på program som Spårlöst, trots att jag inte är adopterad (som en gymnasielärare fick för sig att jag var, i över ett halvår blev jag positivt särbehandlad på hennes lektioner. Minns fortfarande besvikelsen i hennes ögon när denna ordväxling utspelade sig; "Saga, kan ju berätta om hur det är att vara adopterad!" "Eh, va! Jag är inte adopterad?" "Men..du kom ju till sverige som 3åring?!" "Ja, tillsammans med min mamma och bror". Fruktansvärt roligt såhär i efterhand, men det var inte det jag skulle skriva om) så kan jag relatera till de som söker efter sin förlorade värld.

För jag har också en förlorad värld.
Som jag drömmer mig bort till, som jag kan se från krönet av kullen om jag bara blundar.
Men det är en värld som är tom, för jag vet inte vad den innehåller. Den ekar hånfullt TOMT.
Men det är min förlorade värld, och bara för att jag inte vet vad den innehåller så betyder det inte att den är tom. Trots det lämnar det ju en tom plats i hjärta, hjärna och själ som blir omöjlig att fylla. Och därför plågar jag mig igenom program som Spårlöst, där man kan förundras över andras förlorade världar och gråta när de hittar bitarna som fyller tomheten.

Snyft. Snor. Salt i ögonen.

Jag saknar min mamma och hennes god natt-kramar.
Jag saknar min storebror och hur hans extremt kvicktänka humor, inte bara är sjukt rolig utan även alltid gör mig avundsjuk. Jag saknar min allra bästa vän som jag inte pratat med sedan nyårsafton.

Jag hatar att jag är så konstig.
Det tar sådan kraft att hela tiden bråka med sig själv och det man har innanför pannbenet.

Åh, nu börjar Spårlöst på 4an. Jag kollar alltid extra nogrannt när de är i Polen. Tycker om att höra det polska språket pratas, ger mig en falsk känsla av trygghet. Tycker om att se de gråa slitna betong-höghusen och hur alla fönster har samma spets-gardiner som jag förmodligen alltid kommer förknippa med Polen. Saknar förresten Polen också. 

ERROR.

Intälld på pluggmode, men hur prioriterar man?
Jag hatar att prioritera, för det betyder att man har flera saker man måste göra. Saker som staplar sig på varandra och skriker för att få min uppmärksamhet, hela min uppmärksamhet. Jag är inte gjord för sådant. Jag behöver en sak och när den är gjord börjar jag med lätthet på nästa. Nu har jag två skolrelaterade saker som ska göras parallellt. Vilken skriker högst? Jag vet inte.

Ett arbete ska vara inne om precis en vecka. Och en sals-tenta ska skrivas på lördag.
Måste i vilket fall som helst ägna några timmar åt båda idag, men det blir överbelastat i huvudet och jag blir snabbt sur att man inte kan göra båda samtidigt. Sur & irriterad.

Jag hatar människor idag också av någon anledning. Öh, ja, kan ju ha att göra med att jag är sur & irriterad.
irri irri irri, jag skriker håll käften hora åt min television för hon som pratar nu flikar in liksom mellan vartannat ord
Att ta ut det på människor är alltid enklast & alldeles för enkelt att ta ut det över människor utan att träffa människor

Instuderingsfrågar till 16.00-19.00
Skriva på arbete 20.00-23.00

Sådär. Anledningen till att jag inte ska börja just precis nu stavas p-o-w-e-r-n-a-p.
Sen ska jag mixa ihop en vitaminbomb i form av en smoothie.
Sömn = Energi
Frukt&Bär = Energi
= Energi-överflöd!
Kan ju inte sluta annat än bra!
sudda sudda sudda bort min sura min osv.

Har fortfarande nära till gråt. Fyra gånger har jag blivit så ledsen att det kommit tårar, men sedan sitter man där som ett småbarn och glömmer av att gråta efter bara någon minut eftersom man ser på något roligt på tv.

Blir frustrerad för nu vet jag inte ens längre vad det är jag är ledsen över.
Vet bara att jag inte vill vara kvar här, för det känns som om jag inte kommer att klara av det.

Januari
Började träna för första gången i mitt liv. Blev antagen på MKV A, men bestämmde mig i sista stund att läsa förtsättningskursen på kulturstudier. Att skriva B-uppsats kändes väldigt 2009. Lärde mig laga pannkakor.

Februari
Åkte till stockholm för att hänga lite med min storebrror, vi sorterade hans filmsamling på 458 filmer i bokstavsordning. Mellandags-rea shoppade. Ja, i februari. Det är så de gör i stockholm. Skrev hemtenta, skrattade åt alla facebook-status-uppdateringar som löd "tenta-ångest". Det var ju piece of cake hela köret. Struntade i alla extra pieces of cake och gick ner 4 kilo.

Mars
Började följa American Idol. Slutade följa American Idol. Såg på melodifestivalen hos Linnea. Spenderade kvällen med att påpeka hur mycket jag ogillar Måns Zelmerlöw, blev återigen hopplöst förälskad i Lasse Lindh (ja, trots att han är 35, men kolla bara på honom! C-u-t-i-e!). Såg Cirkus Miramar live. Började gilla Måns Zelmerlöw.

April
Kom på dagen innan deadline att man kanske skulle ansöka till högskolan trots allt. Lät tankarna snurra i huvudet, bläddrade igenom känslokatalogen i huvudet och hamnade någonstans mellan bibliotikarieprogrammet och informatörsprogrammet. Valet föll på den senare. Bjöd hem alla vänner på årets första grillkväll (helgen FÖRE alla grannar. Kände mig stolt som förutsätt det fina vädret). Vi målade staket & softade. Åkte till liseberg med Alexandra och blev kär i Daimhjuls-killen. Jag kollar fortfarande upp honom på facebook då & då. True story, något läskig kanske, men true.

Maj
Upptäckte årets första jordgubbar. Levde praktiskt taget enbart på jordgubbar.
Skrev B-uppsats. På fik, hemma, på stadsbiblioteket, hemma.

Juni
Lämnade in B-uppsatsen. Klarade B-uppsatsen. Såg twilight för första gången, blev som alla andra kär i Robert Pattinson. Gick på 44-års kalas för Axel och Jonathan. Hängde med Alexandra på midsommar, efter mörkrets ingång gick vi ut för att traditionsenligt plocka 7 blommor att lägga under kudden. Gick baklänges gjorde vi också. Efter ett tag började det ösregna men nej,  vi fick inte springa hem. 7 blommor skulle hittas & det skulle göras baklänges. Himla fin kväll. Åkte upp till stockholm för att hänga med min bror. Gick på gröna lund för första gången i mitt liv. Fick reda på att Broder Daniel Forever skulle förhandsvisas. Köade i 5 timmar för biljetter, helt ensam. Fick 2 biljetter, tävlade på GP.se och vann 2 biljetter till.

Juli
Såg Broder Daniel Forever med Sabine, Linnea & Alexandra. Med Henrik Berggren, Pop-Lars och Theodor närvarande i lokalen. Vi skrattade, vi grät, vi var glada över att vi inte var med. Åkte till Polen med min storebror. De förlorade barnen återvände till hemstaden Szczecin. Spenderade mycket av vår lilla tid där med vår morfar. Det var aldrig planen, men det blev så och det är jag glad för idag. Besökte vår mormors grav också. Fick antagningsbeskedet från högskolan. Bestämmde mig för att åka till Gävle för högskolans Öppet Hus, tvingade med min min storebror så det inte skulle vara så läskigt. Tackade ja till min plats på Informatörsprogrammet. Fick min första egna lägenhet.

Augusti
Packade ihop hela mitt liv i flyttkartonger. Blev kär i Markus Krunegård. Var på Göteborgskalaset, såg detektivbyrån, bob hund och Markus Krunegård. Blev ännu mer kär i Markus Krunegård. Valde ut det viktigaste ur flyttkartongerna och fyllde 2 resväskor. Åkte till Gävle, för andra gången. Fick nycklarna till lägenheten. Blåste upp luftmadrassen, sov första natten i första egna lägenheten. Började skolan. Först nollning, sen skola. Skrev kärleksbrev till Markus Krunegård, men han svarade aldrig. Köpte biljett till popaganda och gick helt själv, såg florence valentin, [ingenting] och Markus Krunegård. Blev så kär i Markus Krunegård att det nästan blev löjligt.

September
Lärde känna mer och mer Gävle-folk. Var på fester varje helg. Körde en allnighter på högskolan med filmredigering.
Pluggade till min första sals-tenta.

Oktober
Klarade min första sals-tenta. Bowlade, åkte på studentkryssning, kom in på en nattklubb med 23-årsgräns utan att visa leg. Fyllde 20 år, firade med att bjuda alla som ville på tårta nere på pubenpuben. Min laptop dog och fick åka in till sjukhuset. Jag planerade att kidnappa Calle Schulman. Min morfar dog.

November
Missade mycket i skolan, åkte till Polen för begravning. Försökte dränka sorgen med alkohol. Det fungerade inte. Försökte dränka den med att se på skräckfilm. Det fungerade inte. Försökte dränka sorgen med att vara kreativ. Fungerade sådär. Missade mycket i skolan, åkte till göteborg och såg Cirkus Miramar live. Såg Gävlebocken live.

December
Sov fruktansvärt mycket. Hade tappat mig själv så mycket att det var det enda kroppen orkade. Tiden gick för fort. Såg 40 centimeters snö. Åkte till Göteborg. Firade Jul. Fick en ny mobil.

Fruktansvärt komiskt hur man ser att det går utför.
Önskar att jag insett det tidigare.

Med rödgråtna ögon konstaterar jag att jag för första gången känt känslan som folk alltid kallat "saknad", men som jag aldrig förstått innebörden av. För första gången i mitt liv känner jag mig som den mest ensamma människan på den här planeten. Jag har ingenting.

Det är jobbigt, jag försöker andas;
men det är för jobbigt.

Igår kunde jag inte somna. Kanske inte så konstigt då jag valt att lägga mig 22.00. Vände mig om flera gånger, vände på kuddarna i min säng, vände på täcket. Slängde ner allting på golvet i frustration och klev upp. Tog en dusch & bara tänkte.

I takt med att dropparna föll så lät jag tankarna falla. Efter ett tag så föll en tanke som inte var lika flyktig som de tidigare, den ville inte rinna av lika snabbt som de andra. Som om den var värt attha kvar ett tag, värd att fundera över, vända ut&in på. Jag vet inte, egentligen är det för tidigt för att säga det högt & skriva ner det, eftersom det:

1. Var en kvällstanke. (Man vaknar pigg på morgonen, glad. Ler åt hela världen för att för varje minut som går se mer och mer av den. Världen alltså. Man inser allting som är fel, allting som är orättvist allting som är äckligt. Tills man inte ler mer, tills man på kvällen bara tänker tankar som är sorgsna. Kvällstankar = Ångest-tankar)

2. Är någonting jag tänkt på i några få timmar.

Jag vet inte vet hur det blir än. Men jag funderar på att hoppa av Informatörsprogrammet.
Det som talar för att det är något jag bör göra & ja, kanske även fullfölja är att det var en tanke som gjorde mig glad. Som om jag blev lycklig. God knows I havn't felt that in a long long time. Fick mig att glömma hela världen för en stund och le igen, som om allting föll på plats. Vilket gör mig mer och mer övertygad om att jag är på fel plats, vid fel tillfälle.

Det vi ska läsa till hösten är inte något jag ser i min framtid, den här staden är ingenting jag ser i min framtid.
Mina scenarion just nu är:

1. Söka jobb i Göteborg, trots att det inte finns några, vafan i'm still young jag kan ta ett skitjobb. Skaffa en lägenhet där & bara leva. Som jag gör nu, fast med närhet till familj och vänner. Närhet till allting jag älskar mest. Fiket där man skriver hemtentor på 5 timmar bara för att atmosfären är så fantastisk, stadsbiblioteket där man kan gå runt i timmar och fingra på bokryggar eftersom det är så stort och fyllt av så många olika historier.

2. Fortsätta studierna på hemmaplan, läsa  kulturstudier C, skriva C-uppsats. Ta examen inom kulturvetenskap istället för medie och kommunikations vetenskap. Eller fortsätta på mediekommunikation B, skriva B-uppsats. Skaffa en lägenhet där & bara leva. Som jag gör nu, fast med närhet till familj och vänner. Närhet till allting jag älskar mest. Fiket där man skriver hemtentor på 5 timmar bara för att atmosfären är så fantastisk, stadsbiblioteket där man kan gå runt i timmar och fingra på bokryggar eftersom det är så stort och fyllt av så många olika historier.

Vet inte, vi får se.
Ser fram emot våren och dess sol.
Det är egentligen det enda jag vet med säkerhet.

Glömde skriva att jag för bara några få dagar sedan la ögonen på en av de snyggaste killarna jag någonsin sett. Och detta i Gävle! Jag som givit upp allt hopp om att sådana ens existerade i den här staden.  Jag började tänka okristliga tankarsamtidigt som jag (säkerligen) dregglade & stod säkert paralyserad i närmre en minut. Den läskiga sidan av mig ville kidnappa honom där och då för att sedan placera honom i en bur i korridoren (enda platsen i lägenheten utan insyn från grannar) för att bara stirra på honom under dygnets alla timmar. Tyvärr skedde detta inne på gina tricot, vilket inte bara betyder att det fanns alldeles för många potentiella vittnen på plats, utan även att han höll en tjej som febrilt letade efter något fint att ta på sig på nyår sällskap. Men! Detta betyder att hoppet inte alls är ute. Hoppet är so 2010.

Igår var episkt.
Nyårsafton 2009 edition; ska man avtacka ett helt jävla decenium ska man göra det ordentligt.
2010 har fått den mest legendariska starten i världshistorien (tänk nu på att jag lider av svår hybris, vilket gör att jag såklart syftar på min världshistoria och inte den tråkiga varianten).

Linnea, Petra, Axel och Ebbe satte sig på ett tåg tidigt den 31/12 för att på eftermiddagen hamna i gevalia-land. Tågen blev försenat,
bussen de kulle ta kom aldrig,
Två timmar senare än tänkt hade jag en lägenhet fylld med göteborgs dialekt.
Mat började lagas och dryck intas. Ansikten sminkas och partyhumöret peppas med decienniets bästa låtar.
Ringde Alexandra och Sabine som egentligen även de skulle suttit på tåget. Skällde/beklagade/pratadeomlitealltmöjligt med dem ett tag.  Resväskor blev öppnade och nyårsblåsor kastades ut över hela lägenhetsgolvet.





FASTFORWARD>> Vi åt tre-rätters & drack champange/cider/drinkar/shots.




Vid 00.00 så sprang vi ut. Såg nästan inga fyrvekerier. Brukar det vara så i Gävle? Är jag bortskämd med pangpangandet vi brukar ha i göteborg? Sprang runt i sätra ett tag, började prata med en tjej som var glad och hade champangeglaset lite för fullt. Visade sig vara min dörr-i-dörr granne & när jag tog upp en cider ur fickan så sa hon "Ja, hellre en cider i fickan än en cider i fittan!" Visdomsord för 2010. Efter en halvtimme hamnade vi blöta & glada i min lägenhet.



Väl där kunde vi inte låta partyt vara över, vi hade precis avslutat sista festkvällen för 2009 och var i fullt beredskap att starta första festkvällen för 2010. Minns inte riktigt hur, men killarna raggade till sig två festinbjudningar. Ett brats-gäng på pinnmo 4 och ett gäng på pinnmo 8. De startade sin eskapad på 8an och var där i en timme, fick höra opera, saxofonspel & ja, inte vet jag, flasha sin haj-hatt. De svarade iaf inte på sms, så något legendary måste ha hänt. Kom tillbaka och bestämmde sig för att fortsätta kvällen på 4an. Där hade bratsen som tidigare varit fulla&glada blivit ångestfyllda och nerknarkade. True Story. De sprang snabbt därifrån och plingade på hos 8an igen och sa att vi på 12an har singstar. Vi tjejer ville ju också vara med om något legendary kvällen till ära.

Kvällen avslutades kring 5 då luftmadrasser blev uppblåsta och bilder som blivit tagna under kvällen blev genomtittade. Vi vaknade kring 12, gick och handlade mat. Luftmadrasser blev urblåsta, nyårsblåsor nerpackade i resväskorna och hejdå-kramar utdelade. Nu sitter de återigen på ett tåg, på ett tåg jag, år 2009 hade önskat att jag också satt på, men som jag år 2010, nästintill är glad över att slippa.

KÄNNS FINT.
Mår bra.