wordnerd

Slutslutslut-rean i affärer som redan från början inte mes-rear ut saker kan vara nyckel till evig lycka. Eller för att tona ner överdriften, kortvarig sådan. Eller för att tona ner det ännu mer, en något mer wannabe-fashion:ig garderob. En cardigan, tidigare 800:- gick för en hundring, och ett par brallor värda en 500:- för 80:-. Weekday såklart. En av få affärer som rear så det känns. I både plånboken och själen. Åh.

Vet däremot inte hur jag ska förhålla mig till kläderna. Jag tycker att 800:- för en cardigan är ett skämt. Ett rån. Dyraste cardiganen i min garerob lär ha legat på gina tricot-pris. Det samma gäller byxorna. Köper alltid standard cheap mondays (även de oftast på rea, för 200:-/100:/50:- beroende på när under rean man handlar). Så..är dessa de dyraste plagg jag någonsin köpt, eller...de billigaste?

Overload i hjärnan av sådanahär viktiga saker.
Hur orkar man vara modebloggare?!

VILL HA VÅR NU!
Jag hatar våren, men jag hatar fan senvintern ännu mer.

Är vi inte tillräckligt trötta på snön än? Jo. Jo, det är vi.
Skulle det inte sitta fint med lite sol nu? Jo. Jo, det skulle det.

Öppet brev till vädergudarna/utomjordningarna/gud-jesus-denheligaanden/whom it may concern:
Hör ni vad jag säger?
Seså, fixa!

Ni har varit anonyma nog, fatta vilken uppståndelse det hade varit om ni plötsligt bara;
surprise! Tänk på saken.

Tankar från ett fd. indiekid angående p3 guldgalan;

Dessa ständigt återkommande galor, jag har svårt att minnas att det faktiskt fanns år då jag levde på dem. Längtade till januari. På den tiden då grammisgalan tv-sändes, då rockbjörnen fortfarande var rockbjörnen och där p3 guld bara var en i mängden. Då The Sounds lyckades vinna 5 priser under en månad och skrek "GRAND SLAM MOTHERFUCKERS!" uppenbart fulla på scen, medan Kent vann 7 priser på en enda gala och inte yttrade ett enda ord.

Det enda jag fick ut ur kvällens program var ett antal suckar, några elaka tankar kring att Robyn uppenbart är överskattad & att jag kan tänka mig att ligga med John, i Johnossi. Kanke till och med Ossi, i Johnossi. Kanske båda, samtidigt.

Varför välja?


Sedan vann de priset för Årets Grupp & tackade sina fruar i sitt tack-tal.
DÅ zappade jag.
Fan då.

Därför måste jag erkänna att jag precis svalde min stolthet och spydde upp den tillsamans med mitt enda nyårslöfte.
Go me, 22 dagar är inte ens något att skryta med. Jag bråkade inte ens med mig själv. Inget inbördes krig Ingen god ängel vs. elak ängel på mina axlar.

Bläddrar snabbt i känslokataogen & hamnar någonstans mellan att jag är arg & ledsen & jag blir arg över att jag är arg. Jag har ju själv försatt mig i känslan & då blir jag ledsen för att jag är arg.

Kommer aldrig kunna lita på mig själv,
ambivalensen lever kvar även år 2011.
Välkommen.

Det hade varit lätt för mig att sitta här och skriva att jag inte menar ett enda ord med det jag skriver/skrev/kommer skriva. Men...det gör jag nog.

Alex Schulman är fan min dröm-man.
(Nu skäms ni å mina vägar, bakom datorskärmarna. Usch! Tänker ni. Men nej, det är inte usch. Tänk bort de attribut ni inte finner attraktiva, vad brukar det vara när det kommer till honom? Tänderna? Åh. Ni bloggläsare är så förutsägbara. Hade han haft perfekta tänder hade det bara varit löjligt...FÖr, vad hade ni då haft att klaga på?)

Man vet att man har skippat gymmet a few to many times, när man ironiskt nog inte får på sig sina träningsbyxor.
Fick till slut på mig byxorna & tackade gud att det planerade passet var spinning och inte body pump, för ett enda marklyft/knäböj/annan-random-övning-som-kräver-att-man-putar-med-rumpan...&..Ja.

Några spinningpass till och jag är redo för body pump salen, också.

Har fått en äcklig lust att inreda, vill köpa möbler, grejer, lampor, fler grejer, måla tavlor trots total brist på talang & bara go-go-go crazy.
Läste precis i GP att varannan ungdom i göteborg mellan 21-27 år bor hemma.
Gött liv.

Får bo i mitt 11 kvadratmetersrum, med 1 säng, 1 nattduksbord, 1 klädstång ett tag till.
Buhu.