Tankar från ett fd. indiekid angående p3 guldgalan;

Dessa ständigt återkommande galor, jag har svårt att minnas att det faktiskt fanns år då jag levde på dem. Längtade till januari. På den tiden då grammisgalan tv-sändes, då rockbjörnen fortfarande var rockbjörnen och där p3 guld bara var en i mängden. Då The Sounds lyckades vinna 5 priser under en månad och skrek "GRAND SLAM MOTHERFUCKERS!" uppenbart fulla på scen, medan Kent vann 7 priser på en enda gala och inte yttrade ett enda ord.

Det enda jag fick ut ur kvällens program var ett antal suckar, några elaka tankar kring att Robyn uppenbart är överskattad & att jag kan tänka mig att ligga med John, i Johnossi. Kanke till och med Ossi, i Johnossi. Kanske båda, samtidigt.

Varför välja?


Sedan vann de priset för Årets Grupp & tackade sina fruar i sitt tack-tal.
DÅ zappade jag.
Fan då.