2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
LOOKING FOR TROUBLE AND REACTIONS ALL THE TIME; LIKE A TEENAGE KID IT MAKES ME FEEL ALIVE
Ifall jag hade haft självmordstankar, så hade idag varit den perfekta dagen att dö på.
Vädret har varit fint, alldeles för kallt men med en sol som lyst upp likt vilken vår-dag som helst. Fåglar som kvittrat och en dagbok fylld med ord om livet, det som varit och det som väntar.
Jag har omstrukturerat i min lägenhet. Städat allt sådant man sällan städar, ni vet. Bakom ugnen, avfrostat frysen, organiserat räkningar efter namn i pärmar. När jag dammsög upp vartenda litet dammkorn så slog det mig att jag inte bara omstrukturerat och renat lägenheten, jag har gjort det samma med mitt psyke och medvetande. Storstädning 2010.
De senaste månaden har jag haft ett svart moln över mig. Ett moln som inte varit fyllt med åska och regndroppar, utan med skoluppgifter som inte blivit gjorda. Och ju fler de blivit, desto mindre har jag haft lusten att göra de. Och jag vet att man inte ska låta vad man vill beblanda sig med vad man måste. Men jag måste inte bara skicka in dessa tentor, utan jag måste också hitta tillbaka till mig själv.
Jag måste också omstrukturera hur jag tänker kring mina studier och hur jag ska göra dessa tentor som väntar på att bli inlämnade. Jag har insett att jag inte kan gå runt och tänka enbart på det förflutna, utan att jag snarare måste strunta i de som skulle varit inne för månader sedan och fokusera 100% på vad som sker nu. För som det ser ut nu har jag börjat skjuta upp denna kurs också och det är definitivt inte lösningen på problemet utan ytterligare problemskapande. Att ligga efter i tre delkurser, när man börjar på en helt ny kurs i januari. HU. Ryser av bara tanken. Nu ska jag satsa allt på delkursen jag går nu och de andra får vänta tills jag nått den balans jag söker. Eller tills det känns bra. Tills jag kan andas.
Lämna de svarta molnen bakom & springa framåt
inte se bakåt.
Likt åren som gått.
Vädret har varit fint, alldeles för kallt men med en sol som lyst upp likt vilken vår-dag som helst. Fåglar som kvittrat och en dagbok fylld med ord om livet, det som varit och det som väntar.
Jag har omstrukturerat i min lägenhet. Städat allt sådant man sällan städar, ni vet. Bakom ugnen, avfrostat frysen, organiserat räkningar efter namn i pärmar. När jag dammsög upp vartenda litet dammkorn så slog det mig att jag inte bara omstrukturerat och renat lägenheten, jag har gjort det samma med mitt psyke och medvetande. Storstädning 2010.
De senaste månaden har jag haft ett svart moln över mig. Ett moln som inte varit fyllt med åska och regndroppar, utan med skoluppgifter som inte blivit gjorda. Och ju fler de blivit, desto mindre har jag haft lusten att göra de. Och jag vet att man inte ska låta vad man vill beblanda sig med vad man måste. Men jag måste inte bara skicka in dessa tentor, utan jag måste också hitta tillbaka till mig själv.
Jag måste också omstrukturera hur jag tänker kring mina studier och hur jag ska göra dessa tentor som väntar på att bli inlämnade. Jag har insett att jag inte kan gå runt och tänka enbart på det förflutna, utan att jag snarare måste strunta i de som skulle varit inne för månader sedan och fokusera 100% på vad som sker nu. För som det ser ut nu har jag börjat skjuta upp denna kurs också och det är definitivt inte lösningen på problemet utan ytterligare problemskapande. Att ligga efter i tre delkurser, när man börjar på en helt ny kurs i januari. HU. Ryser av bara tanken. Nu ska jag satsa allt på delkursen jag går nu och de andra får vänta tills jag nått den balans jag söker. Eller tills det känns bra. Tills jag kan andas.
Lämna de svarta molnen bakom & springa framåt
inte se bakåt.
Likt åren som gått.
& DU FÖRRESTEN DET HÄR ÄR FÖRFESTEN; HUR HADE DU TÄNKT ATT DU SKULLE KLARA RESTEN?
Jag har mobil-bloggat de senaste dagarna. Med min nya fina mobil, men ingen av inläggen har dykt upp här på bloggen, så high tech är jag. Men så blir det ibland, det är ju faktiskt min första mobil med mms-funktion(!) och kamera(!!). Så high tech är jag.
Undrar vart de hamnat, hade varit lite småkul om de hamnat på någon random blogg.
Ba? WTF??!? VAD ÄRE HÄÄR? USH, EN FIN TEXT OM VAD 00-TALET EGENTLIGEN STOD FÖR?? MED EN ARTY BILD TILL? VAD ÄRE HÄR FÖR SKIT, ÅÅÅÅÅÅHEEEE.
Saker jag borde göra idag:
Gå på stan & hitta en nyårsblåsa.
Handla cider & bubbel på systemet.
Träna.
Gå till biblioteket & handla på Ica.
Saker jag borde göra idag men gör imorgon istället:
Se listan över.
Istället så städar jag & gömmer allting som ligger på golvet i garderoberna.
Gör plats för nåra fina göteborgare som kommer hit imorgon för att fira in nyåret med mig här på Pinnmo.
Avslutar årets sämsta & rörigaste blogginlägg med en note to self:
ingen jävla karatefylla imorgon. Har vi en deal?
Eh, förhoppningsvis.
Undrar vart de hamnat, hade varit lite småkul om de hamnat på någon random blogg.
Ba? WTF??!? VAD ÄRE HÄÄR? USH, EN FIN TEXT OM VAD 00-TALET EGENTLIGEN STOD FÖR?? MED EN ARTY BILD TILL? VAD ÄRE HÄR FÖR SKIT, ÅÅÅÅÅÅHEEEE.
Saker jag borde göra idag:
Gå på stan & hitta en nyårsblåsa.
Handla cider & bubbel på systemet.
Träna.
Gå till biblioteket & handla på Ica.
Saker jag borde göra idag men gör imorgon istället:
Se listan över.
Istället så städar jag & gömmer allting som ligger på golvet i garderoberna.
Gör plats för nåra fina göteborgare som kommer hit imorgon för att fira in nyåret med mig här på Pinnmo.
Avslutar årets sämsta & rörigaste blogginlägg med en note to self:
ingen jävla karatefylla imorgon. Har vi en deal?
Eh, förhoppningsvis.
TO BE CONTINUED
Jag är vaken!
Jag gick på föreläsningen!
Jag har druckit ännu mer kaffe!
Nu ska jag utmana ödet och dra till gymmet!
Hur ska det gå för mig resten av kvällen?
Kommer jag somna på bussen?
Kommer jag någonsin få sova?
Jag gick på föreläsningen!
Jag har druckit ännu mer kaffe!
Nu ska jag utmana ödet och dra till gymmet!
Hur ska det gå för mig resten av kvällen?
Kommer jag somna på bussen?
Kommer jag någonsin få sova?
SILENT NIGHT; HOLY NIGHT
Det är så intressant att vara en människa. Vilket fenomen, va!
Här kommer det att komma upp ett fint litet video-inlägg snart.
Men först ska jag på föreläsning.
Ett tecken på att de kommer bli en fin dag och på att jag är trött, är att jag gick till bussen för fem minuter sedan. Bara för att vända om och tänka, men? vad gör jag? jag ska ju inte ta bussen föränn om 40 minuter. Bara sådär.
Jag har inte sovit inatt, för igår eftermiddag vid 17.10 somnade jag. För att vakna vid 22.30.
Sedan har natten förflutit. Stundvist långsamt, stundvist riktigt snabbt.
Plötsligt var det en ny dag. Ny dag, nya möjligheter bla bla.
---------------------
Här kommer det att komma upp ett fint litet video-inlägg snart.
Men först ska jag på föreläsning.
Ett tecken på att de kommer bli en fin dag och på att jag är trött, är att jag gick till bussen för fem minuter sedan. Bara för att vända om och tänka, men? vad gör jag? jag ska ju inte ta bussen föränn om 40 minuter. Bara sådär.
Jag har inte sovit inatt, för igår eftermiddag vid 17.10 somnade jag. För att vakna vid 22.30.
Sedan har natten förflutit. Stundvist långsamt, stundvist riktigt snabbt.
Plötsligt var det en ny dag. Ny dag, nya möjligheter bla bla.
---------------------
DU ÄR SÅ FIN; MIN KÄRA LILLA PONNY
Just nu saknar jag Maya Bianca Olsson, mest i hela världen. Jag ville döpa henne till Candy när jag fick henne, för det var min favorit-låt (ni får ursäkta mitt 10-åriga jag, men Aaron Carter var det gulligaste jag visste). Men jag sansade mig. Bara året innan hade Pelle Svanslös gått som julkalender och jag hade lånat alla böcker som handlade om Pelle himself på biblioteket och praktiskt taget knarkat de under året som gick. Några månader senare hade jag plötsligt en helt egen gräddnos, som ganska logiskt fick det fantasilösa namnet Maja, fast med Y. Som för att göra henne extra speciell. Men det är hon ju. Extra speciell. Om 3 dagar ska vi dela säng igen, som på den gamla goda tiden.
HOPE THERE'S SOMEONE WHO WILL TAKE CARE OF ME; WHEN I DIE
Tror det har att göra med min faschination för universum. Och existens i allmänhet.
Ända sedan jag var liten så har jag tyckt om att stirra upp i himlen, det är..
Alltså, det här kommer låta konstigt. Men man säger ju att en människas ögon är fönstret in en ens själ. Och att, ni vet klyschan, människan döljer hemligheter, främlingar döljer någonting man inte rikigt vet (men som man vill veta, hänge ni ninte med, så tänk mona lisa). På något vis har jag fått för mig att det gäller även gäller hela-jävla-världen/himlen/universum.
Hela vår existens är en främling, som sitter på en hemlighet och himlens alla stjärnor är dess blinkande ögon. Alltså, nu borde jag ju veta vad man menar med klyschan om själen. Jag har bara antagit att ifall man kollar in i en människas ögon tillräckligt länge, så kan man läsa av personen bakom kroppen till ganska stor del. Däri, blir det intressant att spendera timmar med att titta på stjärnorna, peka på stjärnbilderna. Som att tvinga de att berätta saker för oss.
En annan faschination jag burit med mig sedan barnsben är utomjordningar (vilket iofs hör till min kärlek till universum) & spöken. Jag såg filmen Casper år 1995. Tror att det kommer därifrån. Jag har svårt att tro på övernaturlighet som fenomen, men jag tror att den finns. Ligger och bubblar. I fomen av spöken, skyddsänglar och allmäna känslor. (Ni vet, man sitter på bussen och börjar plötsligt tänka på en person och denne stiger på bussen. Eller när man tappat bort sitt busskort och letar efter det i en kvart, när man utan tanke går till stället där det ligger som om det vore den mest självklara sak i hela världen). Jag tror att de förgyller dagen, med små-små saker som för att vi inte ska glömma att det faktiskt är fint att vara vid liv en dag till.
En av de finaste historier jag vet är en som mamma berättade när hon kom hem från Polen, en dag för några år sedan. Szczecins kyrkogård är en av de största i europa och någonstans bland alla gravstenar ligger min mormor. Mamma hade inte varit där på flera år och att försöka hitta någon är näst intill omöjligt ifall man inte vet var de ligger. Efter att ha letat i, jag vet inte hur länge, så stannade hon upp. Började snurra runt, runt i cirklar. Medan hon gjorde det så tänkte hon, eller viskade, eller uttalade orden (som ni ser så minns jag tyvärr inte historien i sin helhet, vilket är riktigt synd) "Snälla, bara visa mig vägen, vägled mig". Efter en halv minut, så stannade hon. Gick runt 115 meter rakt fram. En högersväng, utan att tänka. Stannade.
Framför vilken grav?
Behöver jag ens skriva det?
Att ens tänka tanken på att inte tro på något sådant, är för mig därför helt obegripligt.
Jag har aldrig haft en mormor vid liv, men jag tror på att jag haft en mormor, att säga något annat vore en underdrift.
Ända sedan jag var liten så har jag tyckt om att stirra upp i himlen, det är..
Alltså, det här kommer låta konstigt. Men man säger ju att en människas ögon är fönstret in en ens själ. Och att, ni vet klyschan, människan döljer hemligheter, främlingar döljer någonting man inte rikigt vet (men som man vill veta, hänge ni ninte med, så tänk mona lisa). På något vis har jag fått för mig att det gäller även gäller hela-jävla-världen/himlen/universum.
Hela vår existens är en främling, som sitter på en hemlighet och himlens alla stjärnor är dess blinkande ögon. Alltså, nu borde jag ju veta vad man menar med klyschan om själen. Jag har bara antagit att ifall man kollar in i en människas ögon tillräckligt länge, så kan man läsa av personen bakom kroppen till ganska stor del. Däri, blir det intressant att spendera timmar med att titta på stjärnorna, peka på stjärnbilderna. Som att tvinga de att berätta saker för oss.
En annan faschination jag burit med mig sedan barnsben är utomjordningar (vilket iofs hör till min kärlek till universum) & spöken. Jag såg filmen Casper år 1995. Tror att det kommer därifrån. Jag har svårt att tro på övernaturlighet som fenomen, men jag tror att den finns. Ligger och bubblar. I fomen av spöken, skyddsänglar och allmäna känslor. (Ni vet, man sitter på bussen och börjar plötsligt tänka på en person och denne stiger på bussen. Eller när man tappat bort sitt busskort och letar efter det i en kvart, när man utan tanke går till stället där det ligger som om det vore den mest självklara sak i hela världen). Jag tror att de förgyller dagen, med små-små saker som för att vi inte ska glömma att det faktiskt är fint att vara vid liv en dag till.
En av de finaste historier jag vet är en som mamma berättade när hon kom hem från Polen, en dag för några år sedan. Szczecins kyrkogård är en av de största i europa och någonstans bland alla gravstenar ligger min mormor. Mamma hade inte varit där på flera år och att försöka hitta någon är näst intill omöjligt ifall man inte vet var de ligger. Efter att ha letat i, jag vet inte hur länge, så stannade hon upp. Började snurra runt, runt i cirklar. Medan hon gjorde det så tänkte hon, eller viskade, eller uttalade orden (som ni ser så minns jag tyvärr inte historien i sin helhet, vilket är riktigt synd) "Snälla, bara visa mig vägen, vägled mig". Efter en halv minut, så stannade hon. Gick runt 115 meter rakt fram. En högersväng, utan att tänka. Stannade.
Framför vilken grav?
Behöver jag ens skriva det?
Att ens tänka tanken på att inte tro på något sådant, är för mig därför helt obegripligt.
Jag har aldrig haft en mormor vid liv, men jag tror på att jag haft en mormor, att säga något annat vore en underdrift.
NOW WHEN I FOUND HIM, CAN I KEEP HIM?
Det är kul att se hur folk tar illa upp när man pratar om gud. När jag skriver så gillar jag att flika in det lite ibland, helst i smyg. Bland krucifix, sankte pär och hin håle. Men som det jag skrev i inlägget igår, där gud fick vara en del av mina vardagliga tankar, verkar uppröra folk och få deras hjärnor att gå på högvarv.
GUD GUD GUD GUD GUD,
reaktionen blir nästan alltid "va? tror du på gud?"
de passar på att slänga på sneda blickar, ändrad samtalston och en subtil överlägsenhet.
Svaret är egentligen inte lika enkelt som de förväntar sig. Det är inget ja eller nej. För det beror på vilka värderingar man lägger i ordet, vad det betyder och egentligen hela ens habitus. Gud är så fruktansvärt fördomsfullt förknippad med kristendomen och nej, jag är inte kristen, jag tror inte på den kristna verionen av gud eller vad den bilden gjort/gör med människor världen över. Inte minsta lilla. Men jag tror definitiv på någon överstående makt. Eller jag snarare hoppas att det finns en sådan, sedan spelar den ingen större roll om man bestämmer sig för att kalla den för ödet, gud eller vem-bryr-sig-ingen-bryr-sig.
Men eftersom just ordet gud, trots dess olika betydelser, är det som de flesta människor i västvärlden har satt på denna makt, så känner jag inte för att använda ett annat ord, endast pga det. Det är nästan mer intressant att använda ordet gud, av samma anledning.
De skäms för sina sneda blickar och deras samtalston har återgått till det normala.
Kvar står jag och vet, med en subtil överlägsenhet.
NEBULOSA
Känns som att jag väckt ett monster
Jag vill rufsa någon i håret och lukta på dennes händer och ja, ni vet.
Varför finns det inga fina pojkar i gävle? eller om de finns, vart & varför gömmer de sig?
Jag vet att jag kanske inte är den finaste julkulan i granen,
men jag har självdistans nog att veta att jag åtminstonde är en av de flashigare smällkaramellerna!
Hur länge kan man gå runt och bara vara ensammast i världen, finns det ingen tidsbegränsning på sådant? Borde finnas.
Skriver klagobrev till gud, han kommer inte svara.
I min juliga metafor tror han (& en läskigt stor del av jordens befolkning att han är stjärnan).
Då behöver man inte besvara frågor.
DU VET ATT DET BLIR MAYHEM
Sitter på waynes, försöker koppla av.
Det går inte. Försöker bara få tankarna att hamna någon annanstans än var de är nu. Det går inte.
Jag vill inte ens tänka på hur lång tid jag spenderat här nu, jag har lagt pengar på lunch, latte och fika.
150 kronor hade varit ett lågt pris för lite vila, avslappning och nya tankar. Men när dessa inte infinner man sig så känner man sig nästan dummare ä vad man gjorde innan. Dummare och fattigare. Fast åtminstonde mätt och belåten.
Jag gick ifrån skolan vid 13.30, så nästintill 3 timmar. Just nu gör jag vad som helst för att slippa vara i min lägenhet, jag är så trött på den. Eller på mig själv egentligen, det enda jag kan göra är att sova, vilket i sig är jättekonstigt. Räknade precis ut att jag de senaste dagarna har sovt bort 56 timmar medan jag levt i 18.
Galet mycket sömn. Vet inte varför.
För att slippa leva kanske.
Jag återkommer om den teorin stämmer eller inte.
Det går inte. Försöker bara få tankarna att hamna någon annanstans än var de är nu. Det går inte.
Jag vill inte ens tänka på hur lång tid jag spenderat här nu, jag har lagt pengar på lunch, latte och fika.
150 kronor hade varit ett lågt pris för lite vila, avslappning och nya tankar. Men när dessa inte infinner man sig så känner man sig nästan dummare ä vad man gjorde innan. Dummare och fattigare. Fast åtminstonde mätt och belåten.
Jag gick ifrån skolan vid 13.30, så nästintill 3 timmar. Just nu gör jag vad som helst för att slippa vara i min lägenhet, jag är så trött på den. Eller på mig själv egentligen, det enda jag kan göra är att sova, vilket i sig är jättekonstigt. Räknade precis ut att jag de senaste dagarna har sovt bort 56 timmar medan jag levt i 18.
Galet mycket sömn. Vet inte varför.
För att slippa leva kanske.
Jag återkommer om den teorin stämmer eller inte.
TRE MINUTER TYST; HELA VÄRLDEN HÅLLER KÄFT
Tio första
Första bästa kompis: Ingen aning, kan vara en tjej som hette Nina. Hon bodde i huset brevid oss när jag var fyra år.
Första bil: Det återstå att se.
Första kärlek: Johan Persson! Jag gick i ettan och vågade knappt titta åt hans håll.
Första husdjur: Vi hade en hund i familjen när jag var 1-2-3 som hette Cox, men det är inget jag minns.
Första semester: Grekland när min ålder precis uppnått ett halvår.
Första jobb: Brevbäring är sjukt trist med loadar plånboken.
Första köpta skiva: Minns inte, mamma betalade skivor ganka länge.
Första riktiga kärlek: Det återstår att se.
Första piercing: Jag har länge velat skaffa, men viljan har avtagit med åldern, skaffar hellre tatuering som det ser ut nu, men det dröjer ett bra tag isf.
Första konsert: Första seriösa konserten jag var på var säkert 2002 på liseberg.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Xide x-mas edition!
Senaste bilfärd: Var nog nör jag var i göteborg förra månaden.
Senaste filmen du såg: Tomten är far till alla barnen.
Senaste ringda telefonsamtal: Har inte ringt någon på galet länge.
Senaste bubbelbadet: Sist jag var på valhalla, två år sedan. Minst.
Senaste spelade cd: Markus Krunegårds senaste, ja båda.
Senaste inköp: Xide x-mas edition!
Senaste gången du grät: Häromdagen, när jag knappt kunde gå.
Senaste måltiden: Åt ett äpple+päron som var skurna fint till kvällsmat, med lite fil och kanelknäcke.
Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: nej
Blivit raggad på av bra kompis flickvän/pojkvän: nej
Blivit kär vid första ögonkastet: näst intill, först ser jag och sen tänker jag och sen är jag fast (om det väl händer)
Fastnat med blicken i någons urringning: nej
Fått ditt hjärta krossat: nja, en kille fick mig att gråta en gång. Han vet inte om det, eller visste inte om det då heller.
Haft ett one night stand: nej
Sagt att du älskar någon utan att mena det: nej
Busringt till någon: Det fanns en tid då det var det roligaste som fanns (fast aldrig ensam).
Sju saker du har på dig just nu
1. svarta transparanta strumpbyor, med små svarta pickar
2. svarta byxor från åhlens
3. svart line, med små knappar fram
4. hårtofs med döskallar från h&m
5. vit, mönstrad med massa färger och lite fånglar, typ kofta
6. svarta små örhängen
7. matchande rosa underkläder
Sex saker du gjort idag
1. Varit på ICA
2. Städat Badrummet
3. Skalat frukt
4. Kollat på Idol-finalen
5. Skalat morötter
6. Ätit tomteskum
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Min Kamera
2. Min mp3
3. Min katt
4. Min laptop
5. Stjärnhimlen.
Fyra personer du kan berätta allt för
Jag kan inte berätta allt för någon, en sådan människa är väl det enda jag önskar mig. Jag kan dock berätta extremt mycket för Alexandra.
Tre val
Blått eller rött? Rött
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Chips
Två saker att göra innan du dör
1. Skriva en roman som blir publicerad. Eller bli poet.
2. Lära mig att stå still
En sak du ångrar
allt händer av en orsak. Annars; att jag är så förbaskat feg.
Första bästa kompis: Ingen aning, kan vara en tjej som hette Nina. Hon bodde i huset brevid oss när jag var fyra år.
Första bil: Det återstå att se.
Första kärlek: Johan Persson! Jag gick i ettan och vågade knappt titta åt hans håll.
Första husdjur: Vi hade en hund i familjen när jag var 1-2-3 som hette Cox, men det är inget jag minns.
Första semester: Grekland när min ålder precis uppnått ett halvår.
Första jobb: Brevbäring är sjukt trist med loadar plånboken.
Första köpta skiva: Minns inte, mamma betalade skivor ganka länge.
Första riktiga kärlek: Det återstår att se.
Första piercing: Jag har länge velat skaffa, men viljan har avtagit med åldern, skaffar hellre tatuering som det ser ut nu, men det dröjer ett bra tag isf.
Första konsert: Första seriösa konserten jag var på var säkert 2002 på liseberg.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Xide x-mas edition!
Senaste bilfärd: Var nog nör jag var i göteborg förra månaden.
Senaste filmen du såg: Tomten är far till alla barnen.
Senaste ringda telefonsamtal: Har inte ringt någon på galet länge.
Senaste bubbelbadet: Sist jag var på valhalla, två år sedan. Minst.
Senaste spelade cd: Markus Krunegårds senaste, ja båda.
Senaste inköp: Xide x-mas edition!
Senaste gången du grät: Häromdagen, när jag knappt kunde gå.
Senaste måltiden: Åt ett äpple+päron som var skurna fint till kvällsmat, med lite fil och kanelknäcke.
Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: nej
Blivit raggad på av bra kompis flickvän/pojkvän: nej
Blivit kär vid första ögonkastet: näst intill, först ser jag och sen tänker jag och sen är jag fast (om det väl händer)
Fastnat med blicken i någons urringning: nej
Fått ditt hjärta krossat: nja, en kille fick mig att gråta en gång. Han vet inte om det, eller visste inte om det då heller.
Haft ett one night stand: nej
Sagt att du älskar någon utan att mena det: nej
Busringt till någon: Det fanns en tid då det var det roligaste som fanns (fast aldrig ensam).
Sju saker du har på dig just nu
1. svarta transparanta strumpbyor, med små svarta pickar
2. svarta byxor från åhlens
3. svart line, med små knappar fram
4. hårtofs med döskallar från h&m
5. vit, mönstrad med massa färger och lite fånglar, typ kofta
6. svarta små örhängen
7. matchande rosa underkläder
Sex saker du gjort idag
1. Varit på ICA
2. Städat Badrummet
3. Skalat frukt
4. Kollat på Idol-finalen
5. Skalat morötter
6. Ätit tomteskum
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Min Kamera
2. Min mp3
3. Min katt
4. Min laptop
5. Stjärnhimlen.
Fyra personer du kan berätta allt för
Jag kan inte berätta allt för någon, en sådan människa är väl det enda jag önskar mig. Jag kan dock berätta extremt mycket för Alexandra.
Tre val
Blått eller rött? Rött
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Chips
Två saker att göra innan du dör
1. Skriva en roman som blir publicerad. Eller bli poet.
2. Lära mig att stå still
En sak du ångrar
allt händer av en orsak. Annars; att jag är så förbaskat feg.
I JUST NOD; I'VE NEVER BEEN SO GOOD AT SHAKING HANDS
Allergi: Ingen.
Aura: Lila! Vet inte, just nu känner jag mig lila.
Bakgrund: Föddes i Polen, kom till Karlskrona, fastnade i Göteborg. Hamnade på något vänster i Gävle.
Band som betytt mest för mig: Cirkus Miramar är väl det som stannat längst i hjärtat.
Band som inte är pop som betytt mest: Eminem.
Bor: Gävle (mitt ute i ingenstans).
Borde: Sova.
Brädspel: Ramses? haha, enda brädspelet jag någonsin ägt.
Bästa kentlåt: Columbus.
Bästa låten nånsin: Van Morrison - Moondance
Civilstatus: Stalker. Olyckligt kör i allt manligt som rör sig.
Coolaste ord just nu: Demokrati. Serpeniditet.
Converse: Har bara haft ett par, tror det var 2004. Eller nej! Hade ett par till år 2006.
Djur: Katter. Eller nej, jag hatar katter, men min katt är himla fin.
Dricker: Vatten & Grönt te.
Dusch/badkar: Dusch.
Dåliga vanor: Följer serier man inte borde erkänna att man följer.
Familj: Mamma & bror
Film: Big Fish, Fight Club.
Filmgenres: Highschool-komedier, Lukas Moodyssons grejer, och allt med Tim Burtons magiska skimmer.
Filmsoundtrack: Är jobbigt. Men Danny Elfman är duktig!
Filosofi/religion: Jag tror inte på gud, men Jesus lär ha varit jävligt snygg.
Flickvän: Nej.
Framtida studier: Läser just nu Informatörsprogrammet i Gävle, bara två½ år kvar nu!
Frisyr: Snedlugg & rufs
Fritid: För lite.
Färg: Svart & rött.
Färg som dominerar min garderob: Är inne på dovt med klatshiga detaljer, vinrött, svart.
Född: 891015
Författare: Lukas Moodysson, Chuck Palahniuk, Jonathan Safran Foer.
Hatar: När saker inte går som jag vill.
Humor: jävligt speciell.
Humör: Lite trött, lite irriterad, lite glad.
Hur jag ser ut: Jag drömde här om dagen att det fanns en ny låt som gick just "How I look is how i look, so this is how i look". Jag fick även för mig att det var Maskinens senaste singel.
Hårfärg: Någonslags mörkbrun/röd.
Gillar: Stjärnhimmel, höst, musik, olästa böcker (för de luktar otroligt gott).
Gillar inte: Åska, vår, tystnad och gamla böcker (för de luktar inte så gott).
Gitarrmodell: Inte insatt i sådanadär nymoderniteter.
Grupp jag har flest skivor med: Cirkus Miramar.
Grupp jag kan spela flest låtar med på gitarr: jag kan inte spela en enda låt på gitarr. men en gång i tiden kunde jag spela Ramones - Pet cementary på bas.
Goda vanor:
Gör i allmänhet: Går på universitetet & skriver.
Idol: Lukas Moodysson har en edge som jag gärna skulle vilja ha. Pär Mauritszon. 30åriga kända män med skägg.
Intressen: Sätta vår TiVo:n (alltså apparaten som gör att man kan spela in tv-program och sedan kolla på de när man vill) på att spela in de mest konstiga dokumentärer, för att sedan när ingen är hemma kolla på de 24/7. Och sedan skriver jag också.
Indie: År 2003, så var det viktigt att säga att man var indie. Nu vet jag inte riktigt längre.
Jeans: Cheap Monday (gröna), Svarta byxor jag köpte på Åhlens rea och ett par cheap monday till, som är grå.
Just nu: Svarar jag på dessa frågor, lyssnar på Alicee in videoland - Cut the Crap och googlar på lite roliga saker då och då.
Kaffe: Äckligt. Men ibland! Ibland är det alldeles underbart.
Klarar mig inte utan: Penna&papper, goda vänner och musik (eller helst bara en laptop).
Klarar mig utan: Sport och männsikor som beter sig som om de vore maskiner.
Klädstil: Casual med en twist.
Konsert 2004: Haha, jag tror att denna listan är ganska gammal. Ska jag minnas vilka konserter jag var på 2004? Tänkte skriva The Hives, men det måste varit 2003. Cirkus Miramar såg jag första gången 2004, men den spelningen var inte minnesvärd.
Konserter att se fram emot: Markus krunegård ska spela här i gävle i vår! Och Kent!
Konst: Är till för konstnären att förstå & för oss vanliga dödliga att ta reda på.
Kortspel: Finns i sjön är en skön klassiker.
Länder jag har varit i: Norge, Danmark, Polen, Ungern. (Sedan var jag i Grekland när jag var 1, och så har jag rest genom Tyskland, men de räknas inte).
Längd: 169
Längtar efter: Mycket. Kärlek, sommar och hallonsaft.
Läser: Just nu ingenting. Jag har inte ens börjat läsa på den sista Harry Potter boken. Tror det säger allt.
Merit: Flera artiklar i GP & Piraja, 3 sålda krönikor och en såld novell. Men tyvärr har jag tjänat mer av att jobba på posten.
Mest överraskande i livet: hur små detaljer kan göra stor skillnad.
Motto: Hellre ökänd än okänd.
Musik: Jag är extremt inskränkt när det gäller musik, men den musik jag väl gillar är lite småblandad, Jag har lyssnat på mycket indiepop i mina dagar, så det är väl där någonstans jag ligger. Får man in lite synthar i musiken, så brukar det fungera också. Ju fler instrument, desto bättre.
Musik just nu: Senaste låtarna jag lagt in på min spotify-playlist är Makthaverskan och Diskoteket. Tjejer med speciella röster som sjunger, med ett..ja. Jag vill kalla det dödspop, men det låter så fel.
Namn: Saga
Nördigt intresse: Sudoku.
Personlighet: Inskränkt egoist som tror att hon kan äga världen om hon bara så ville.
Planer för nästa vecka: Skriva hemtenta, festa, 3 föreläsningar, sova.
Planer för våren: Åh, jag vet inte än. Ska läsa retorik iaf.
Planer för sommaren: Förhoppningsvis jobba, åka på festival, bara vara.
Planer för de nästkommande åren: Känns ganska ångestframkallande att täka på det, så jag avstår.
Planer för livet: Att veta exakt hur många stjärnor det finns i universum.
Pojkvän: Nej.
Politik: Vänster.
Pryl: Mp3n är omtyckt. Men tror ändå Laptopen vinner.
Radio: Lyssnar folk på radio fortfarande?
Senast laddade skiva: Har nog aldrig laddat en full skiva. Spotify finns ju.
Senast lästa bok: Jag började läsa Jpod av Coupland, men sedan glömde jag den på bussen. Nu har någonannan börjat läsa den istället.
Ska göra nu: Borde sova. Men ska nog skriva lite på hemtentan.
Skriver: Nu för tiden blir det mest blogg & kladdar.
Smink: Foundation, rouge, puder, kajal, eyeliner, lypsyl.
Spel: Playstation 2, singstar ftw!
Spenderar min tid: Med att titta på tv-serier, sova och pyssla.
Sport: Spinning! Det är ingen sport, men vi kan låtsas.
Stjärntecken: Våg.
Studerar: Högskolan i Gävle.
Stör mig på: Männsikor som är falska, och som ändrar sig åt det sämre efter en drink eller två.
Säger ofta nuförtiden: Himla! Allting kan vara så himla. himla fint, himla jobbigt, himla konstigt. Eller inte okej.
Talar: Säkerligen för lite.
Te: Med massa mjölk. Eller grönt.
Tid sen jag såg min naturliga hårfärg: 2000? Min utväxt var dock kanske 15-20 centimeter lång innan jag färgade det igen nu i augusti.
Tidsfördriv: Sudoku & Internet.
TV: Nip/Tuck, Modern Family, Glee, Family Guy, American Dad, How I Met Your Mother, Greys Anatomy, House, Criminal Minds.
Tycker: en hel del.
Tycker synd om: Folk som inte vet vart de har sig själva. Och folk som tror för mycket om sig själva.
Vad jag tar med mig om mitt hem börjar brinna: På något vis tror jag att det skulle kännas pånytt-födande att bara släppa allt. Men såklart. Kameran, fotoalbumen.
Vill ha:
Ursprung: Jag tror att hela släkten är Polacker så långt tillbaka man kan gå.
Ålder: 20.
Älskar: Sena nätter.
Äter: Vegetariskt.
Övrigt: Ingenting är omöjligt, (speciellt inte i fantasin). Tack & Adjö.
Aura: Lila! Vet inte, just nu känner jag mig lila.
Bakgrund: Föddes i Polen, kom till Karlskrona, fastnade i Göteborg. Hamnade på något vänster i Gävle.
Band som betytt mest för mig: Cirkus Miramar är väl det som stannat längst i hjärtat.
Band som inte är pop som betytt mest: Eminem.
Bor: Gävle (mitt ute i ingenstans).
Borde: Sova.
Brädspel: Ramses? haha, enda brädspelet jag någonsin ägt.
Bästa kentlåt: Columbus.
Bästa låten nånsin: Van Morrison - Moondance
Civilstatus: Stalker. Olyckligt kör i allt manligt som rör sig.
Coolaste ord just nu: Demokrati. Serpeniditet.
Converse: Har bara haft ett par, tror det var 2004. Eller nej! Hade ett par till år 2006.
Djur: Katter. Eller nej, jag hatar katter, men min katt är himla fin.
Dricker: Vatten & Grönt te.
Dusch/badkar: Dusch.
Dåliga vanor: Följer serier man inte borde erkänna att man följer.
Familj: Mamma & bror
Film: Big Fish, Fight Club.
Filmgenres: Highschool-komedier, Lukas Moodyssons grejer, och allt med Tim Burtons magiska skimmer.
Filmsoundtrack: Är jobbigt. Men Danny Elfman är duktig!
Filosofi/religion: Jag tror inte på gud, men Jesus lär ha varit jävligt snygg.
Flickvän: Nej.
Framtida studier: Läser just nu Informatörsprogrammet i Gävle, bara två½ år kvar nu!
Frisyr: Snedlugg & rufs
Fritid: För lite.
Färg: Svart & rött.
Färg som dominerar min garderob: Är inne på dovt med klatshiga detaljer, vinrött, svart.
Född: 891015
Författare: Lukas Moodysson, Chuck Palahniuk, Jonathan Safran Foer.
Hatar: När saker inte går som jag vill.
Humor: jävligt speciell.
Humör: Lite trött, lite irriterad, lite glad.
Hur jag ser ut: Jag drömde här om dagen att det fanns en ny låt som gick just "How I look is how i look, so this is how i look". Jag fick även för mig att det var Maskinens senaste singel.
Hårfärg: Någonslags mörkbrun/röd.
Gillar: Stjärnhimmel, höst, musik, olästa böcker (för de luktar otroligt gott).
Gillar inte: Åska, vår, tystnad och gamla böcker (för de luktar inte så gott).
Gitarrmodell: Inte insatt i sådanadär nymoderniteter.
Grupp jag har flest skivor med: Cirkus Miramar.
Grupp jag kan spela flest låtar med på gitarr: jag kan inte spela en enda låt på gitarr. men en gång i tiden kunde jag spela Ramones - Pet cementary på bas.
Goda vanor:
Gör i allmänhet: Går på universitetet & skriver.
Idol: Lukas Moodysson har en edge som jag gärna skulle vilja ha. Pär Mauritszon. 30åriga kända män med skägg.
Intressen: Sätta vår TiVo:n (alltså apparaten som gör att man kan spela in tv-program och sedan kolla på de när man vill) på att spela in de mest konstiga dokumentärer, för att sedan när ingen är hemma kolla på de 24/7. Och sedan skriver jag också.
Indie: År 2003, så var det viktigt att säga att man var indie. Nu vet jag inte riktigt längre.
Jeans: Cheap Monday (gröna), Svarta byxor jag köpte på Åhlens rea och ett par cheap monday till, som är grå.
Just nu: Svarar jag på dessa frågor, lyssnar på Alicee in videoland - Cut the Crap och googlar på lite roliga saker då och då.
Kaffe: Äckligt. Men ibland! Ibland är det alldeles underbart.
Klarar mig inte utan: Penna&papper, goda vänner och musik (eller helst bara en laptop).
Klarar mig utan: Sport och männsikor som beter sig som om de vore maskiner.
Klädstil: Casual med en twist.
Konsert 2004: Haha, jag tror att denna listan är ganska gammal. Ska jag minnas vilka konserter jag var på 2004? Tänkte skriva The Hives, men det måste varit 2003. Cirkus Miramar såg jag första gången 2004, men den spelningen var inte minnesvärd.
Konserter att se fram emot: Markus krunegård ska spela här i gävle i vår! Och Kent!
Konst: Är till för konstnären att förstå & för oss vanliga dödliga att ta reda på.
Kortspel: Finns i sjön är en skön klassiker.
Länder jag har varit i: Norge, Danmark, Polen, Ungern. (Sedan var jag i Grekland när jag var 1, och så har jag rest genom Tyskland, men de räknas inte).
Längd: 169
Längtar efter: Mycket. Kärlek, sommar och hallonsaft.
Läser: Just nu ingenting. Jag har inte ens börjat läsa på den sista Harry Potter boken. Tror det säger allt.
Merit: Flera artiklar i GP & Piraja, 3 sålda krönikor och en såld novell. Men tyvärr har jag tjänat mer av att jobba på posten.
Mest överraskande i livet: hur små detaljer kan göra stor skillnad.
Motto: Hellre ökänd än okänd.
Musik: Jag är extremt inskränkt när det gäller musik, men den musik jag väl gillar är lite småblandad, Jag har lyssnat på mycket indiepop i mina dagar, så det är väl där någonstans jag ligger. Får man in lite synthar i musiken, så brukar det fungera också. Ju fler instrument, desto bättre.
Musik just nu: Senaste låtarna jag lagt in på min spotify-playlist är Makthaverskan och Diskoteket. Tjejer med speciella röster som sjunger, med ett..ja. Jag vill kalla det dödspop, men det låter så fel.
Namn: Saga
Nördigt intresse: Sudoku.
Personlighet: Inskränkt egoist som tror att hon kan äga världen om hon bara så ville.
Planer för nästa vecka: Skriva hemtenta, festa, 3 föreläsningar, sova.
Planer för våren: Åh, jag vet inte än. Ska läsa retorik iaf.
Planer för sommaren: Förhoppningsvis jobba, åka på festival, bara vara.
Planer för de nästkommande åren: Känns ganska ångestframkallande att täka på det, så jag avstår.
Planer för livet: Att veta exakt hur många stjärnor det finns i universum.
Pojkvän: Nej.
Politik: Vänster.
Pryl: Mp3n är omtyckt. Men tror ändå Laptopen vinner.
Radio: Lyssnar folk på radio fortfarande?
Senast laddade skiva: Har nog aldrig laddat en full skiva. Spotify finns ju.
Senast lästa bok: Jag började läsa Jpod av Coupland, men sedan glömde jag den på bussen. Nu har någonannan börjat läsa den istället.
Ska göra nu: Borde sova. Men ska nog skriva lite på hemtentan.
Skriver: Nu för tiden blir det mest blogg & kladdar.
Smink: Foundation, rouge, puder, kajal, eyeliner, lypsyl.
Spel: Playstation 2, singstar ftw!
Spenderar min tid: Med att titta på tv-serier, sova och pyssla.
Sport: Spinning! Det är ingen sport, men vi kan låtsas.
Stjärntecken: Våg.
Studerar: Högskolan i Gävle.
Stör mig på: Männsikor som är falska, och som ändrar sig åt det sämre efter en drink eller två.
Säger ofta nuförtiden: Himla! Allting kan vara så himla. himla fint, himla jobbigt, himla konstigt. Eller inte okej.
Talar: Säkerligen för lite.
Te: Med massa mjölk. Eller grönt.
Tid sen jag såg min naturliga hårfärg: 2000? Min utväxt var dock kanske 15-20 centimeter lång innan jag färgade det igen nu i augusti.
Tidsfördriv: Sudoku & Internet.
TV: Nip/Tuck, Modern Family, Glee, Family Guy, American Dad, How I Met Your Mother, Greys Anatomy, House, Criminal Minds.
Tycker: en hel del.
Tycker synd om: Folk som inte vet vart de har sig själva. Och folk som tror för mycket om sig själva.
Vad jag tar med mig om mitt hem börjar brinna: På något vis tror jag att det skulle kännas pånytt-födande att bara släppa allt. Men såklart. Kameran, fotoalbumen.
Vill ha:
Ursprung: Jag tror att hela släkten är Polacker så långt tillbaka man kan gå.
Ålder: 20.
Älskar: Sena nätter.
Äter: Vegetariskt.
Övrigt: Ingenting är omöjligt, (speciellt inte i fantasin). Tack & Adjö.
GET READY FOR THE DUNK-DA-DUNK
Jag vet att jag sagt det förut, men det måste sägas igen.
Jag <3 Pubenpuben.
Igår hade vi öppet för sista gången i år och on top of that så var det Lilla Julafton. Jag fick stå bakom baren hela kvällen och av alla fyra gånger jag arbetat där under hösten så var nog denna den roligaste. Hela TRE personer (oberoende av varandra) sa att jag var deras favorit-bartender, det var fint.
Jultomten kom på besök och man skulle lägga ett paket i säcken för att få ett paket tillbaka. Jag offrade en av mina älskade glitter-hårsprejer och fick en schlagerhits-cd och filmen Road House på vhs. Först tyckte jag att det nog gick ganska jämnt ut, men sedan kom Denkan och blev helt exalterad och pekade på filmen och typ "ROAD HOUSE! DEN ÄR GRYM!!". Fick veta att Patrick Swayze har huvudrollen, bara det faktum gör att det nog var värt en glitter-hårspej trots allt.
Jag <3 Pubenpuben.
Igår hade vi öppet för sista gången i år och on top of that så var det Lilla Julafton. Jag fick stå bakom baren hela kvällen och av alla fyra gånger jag arbetat där under hösten så var nog denna den roligaste. Hela TRE personer (oberoende av varandra) sa att jag var deras favorit-bartender, det var fint.
Jultomten kom på besök och man skulle lägga ett paket i säcken för att få ett paket tillbaka. Jag offrade en av mina älskade glitter-hårsprejer och fick en schlagerhits-cd och filmen Road House på vhs. Först tyckte jag att det nog gick ganska jämnt ut, men sedan kom Denkan och blev helt exalterad och pekade på filmen och typ "ROAD HOUSE! DEN ÄR GRYM!!". Fick veta att Patrick Swayze har huvudrollen, bara det faktum gör att det nog var värt en glitter-hårspej trots allt.
TAKE ME TO THE NIGHT; BRING ME A SPOTLIGHT
Har man gått sönder så får man ta till drastiska metoder för att försöka laga sig själv. Trots att jag är ett skolexempel på fattig student (med 1000:- kvar för hela december och med inga julklappar köpta än + att jag fått 1500 kronor insatta på kontot av mamma, vilket i princip betyder att jag redan ligger 500:- back, oh well) så svängde jag in på en frisörsalong efter onsdagens föreläsning.
Det är alltid samma sak när man sitter där i frisörstolen, man gestikulerar som en galning framför spegeln, använder väl uttänkta ord, "bara topparna, alltså bara allt det slitna och så vill jag få det mer uppklippt. Gillar när man kan rufsa i håret, ja rufsigt! Fast inte FÖR rufsigt & förresten sa jag att jag bara vill ha bort det slitna?" och man blir så smärtsamt medveten om hur ynklig och rädd man ser ut när man sitter där och tittar på frisörskan i spegeln och hon tittar på en tillbaka och påstår att hon förstår medan hon lägger sina händer på ens axlar, som för att säga, "det här ska nog gå bra ska du se".
Sedan tvättar hon igenom ens hår, man hyperventilerar inombords. Kommer på att man glömde nämna hur hon skulle klippa luggen. Glömmer av det ganska fort dock, precis lagom varmt vatten och huvudmassage kan nog få vem som helst att glömma vad som helst. Efter fem minuter hamnar man framför spegeln igen.
Och man ser verkligen rolig ut. Det är ett fenomen jag tänkt länge på, jag är aldrig så ful som jag är i en frisörspegel. Mina ögon blir mindre, min näsa större. Mitt ansikte rundare och min haka påminner om en viss Jay Leno. Det är ett mysterium, jag tycker aldrig att jag är ful när jag tittar mig i spegeln, men ALLTID hos frisören.
Sen får man höra pikar om att man ska klippa sig oftare än vad sjätte månad. Och att hon måste klippa en decimeter för att alla få bort alla slitna toppar. Man biter sig i läppen. vill-ine-vill-inte. Tvingar mig djälv att nicka. Oväsentligheter efter oväsentligheter kommer ut ur hennes mun, man nickar lite ibland, svarar "mmm" ibland. Hon viftar med sin sax lite fram och tillbaka och ser att "NEJ!! VAD GÖR HON?! KLIPPTE HON PRECIS AV SÅ DET BLEV SÅÅ KORT?! DÄR??!"
Då och då kollar hon på en i spegeln, med en blick som frågar "ser det bra ut sålänge?" och man gör allting för att blicken möter hennes ska utstråla "ja, ja det ser jättebra ut" i ren panik slänger man på ett litet leende medan man hoppas att det räckte för att övertyga henne.
Och så stylar hon håret och enda tanken som finns i mitt huvud är snälla bli klar, bara bli klar så jag kan springa hem och gråta.
Man betalar säger tack.
Tycker synd om sig själv, svänger in på åhlens och köper den rödaste hårfärgen man kan hitta.
Dagen efter så tvättar man håret, färgar det tjusigt och stylar det själv.
Och tycker att det är så fab att man blir lite avundsjuk på sig själv.
Det är alltid samma sak när man sitter där i frisörstolen, man gestikulerar som en galning framför spegeln, använder väl uttänkta ord, "bara topparna, alltså bara allt det slitna och så vill jag få det mer uppklippt. Gillar när man kan rufsa i håret, ja rufsigt! Fast inte FÖR rufsigt & förresten sa jag att jag bara vill ha bort det slitna?" och man blir så smärtsamt medveten om hur ynklig och rädd man ser ut när man sitter där och tittar på frisörskan i spegeln och hon tittar på en tillbaka och påstår att hon förstår medan hon lägger sina händer på ens axlar, som för att säga, "det här ska nog gå bra ska du se".
Sedan tvättar hon igenom ens hår, man hyperventilerar inombords. Kommer på att man glömde nämna hur hon skulle klippa luggen. Glömmer av det ganska fort dock, precis lagom varmt vatten och huvudmassage kan nog få vem som helst att glömma vad som helst. Efter fem minuter hamnar man framför spegeln igen.
Och man ser verkligen rolig ut. Det är ett fenomen jag tänkt länge på, jag är aldrig så ful som jag är i en frisörspegel. Mina ögon blir mindre, min näsa större. Mitt ansikte rundare och min haka påminner om en viss Jay Leno. Det är ett mysterium, jag tycker aldrig att jag är ful när jag tittar mig i spegeln, men ALLTID hos frisören.
Sen får man höra pikar om att man ska klippa sig oftare än vad sjätte månad. Och att hon måste klippa en decimeter för att alla få bort alla slitna toppar. Man biter sig i läppen. vill-ine-vill-inte. Tvingar mig djälv att nicka. Oväsentligheter efter oväsentligheter kommer ut ur hennes mun, man nickar lite ibland, svarar "mmm" ibland. Hon viftar med sin sax lite fram och tillbaka och ser att "NEJ!! VAD GÖR HON?! KLIPPTE HON PRECIS AV SÅ DET BLEV SÅÅ KORT?! DÄR??!"
Då och då kollar hon på en i spegeln, med en blick som frågar "ser det bra ut sålänge?" och man gör allting för att blicken möter hennes ska utstråla "ja, ja det ser jättebra ut" i ren panik slänger man på ett litet leende medan man hoppas att det räckte för att övertyga henne.
Och så stylar hon håret och enda tanken som finns i mitt huvud är snälla bli klar, bara bli klar så jag kan springa hem och gråta.
Man betalar säger tack.
Tycker synd om sig själv, svänger in på åhlens och köper den rödaste hårfärgen man kan hitta.
Dagen efter så tvättar man håret, färgar det tjusigt och stylar det själv.
Och tycker att det är så fab att man blir lite avundsjuk på sig själv.
OUTSMARTED
Jag läser igenom mitt förra inlägg.
Läser igenom det igen.
Konstaterar att det fortfarande stämmer, men.
Så illa är det inte och det finns en förklaring och därmed en lösning.
Jag skadade mig på gymmet förra veckan. Rejält. Vet inte riktigt vad som hänt och har fortfarande inte hittat mig en vårdcentral här i gävle som kan ställa en diagnos, men mina icke-befintliga-läkarkunskaper-&-lite-googlingar tror att det är en muskelsträckning eller muskelbristning. De fick köra mig hem från gymmet och vid varje steg jag tog så kändes det som om knivar blev intryckta i höften och jag skrek vid varje steg. Det börjar gå över sakta-sakta, från att ha behövt ta fem ipren om dagen så är jag efter 8 dagar nere på en.
Så jävla typiskt va! Första veckan som jag verkligen börjat ta träning på allvar igen, med minst 4 besök i veckan så händer det här. På just den fjärde dagen. Happ. Häpp.
Mitt lilla breakdown var inte mer dramatiskt än så.
Visst blir ni besvikna? Jag blir lite besviken.
Läser igenom det igen.
Konstaterar att det fortfarande stämmer, men.
Så illa är det inte och det finns en förklaring och därmed en lösning.
Jag skadade mig på gymmet förra veckan. Rejält. Vet inte riktigt vad som hänt och har fortfarande inte hittat mig en vårdcentral här i gävle som kan ställa en diagnos, men mina icke-befintliga-läkarkunskaper-&-lite-googlingar tror att det är en muskelsträckning eller muskelbristning. De fick köra mig hem från gymmet och vid varje steg jag tog så kändes det som om knivar blev intryckta i höften och jag skrek vid varje steg. Det börjar gå över sakta-sakta, från att ha behövt ta fem ipren om dagen så är jag efter 8 dagar nere på en.
Så jävla typiskt va! Första veckan som jag verkligen börjat ta träning på allvar igen, med minst 4 besök i veckan så händer det här. På just den fjärde dagen. Happ. Häpp.
Mitt lilla breakdown var inte mer dramatiskt än så.
Visst blir ni besvikna? Jag blir lite besviken.
I HOPE THAT SOMEONE'S GONNA CALL AND TELL ME THIS NIGHT IS OVER
JAG HATAR MIG SJÄLV.
JAG ÄR KORKAD & DUM I HUVUDET.
Jag ligger efter med en tenta, en tenta ska vara inne senast på söndag och två uppgifter till ska vara inne innan jul. Och jag har knappt läst någon kurslitteratur alls, jag har hur mycket jävla fritid som helst och jag läser inte! Och jag gör ingenting annat heller för den delen.
Jag är så fruktansvärt trött på Gävle, den här staden och den här lägenheten gör mig totalt apatisk. Ligger i min säng och stirrar upp i taket. Går inte hemifrån. Kollar inte ens på tv. Helt apatisk. Jag orkar inte, jag vill inte mer.
Igår somnade jag 22 och vaknade 12, sedan somnade jag igen vid 14 och sov till 23.30 och nu är det visst meningen att jag ska sova igen, eftersom det är natt och vi har tidig föreläsning imorgon, men går det? Nej.
Fan. Kan inte bara den där domedagen komma nu och utplåna hela jävla världen?
Jag förtjänar ändå inte livet.
JAG ÄR KORKAD & DUM I HUVUDET.
Jag ligger efter med en tenta, en tenta ska vara inne senast på söndag och två uppgifter till ska vara inne innan jul. Och jag har knappt läst någon kurslitteratur alls, jag har hur mycket jävla fritid som helst och jag läser inte! Och jag gör ingenting annat heller för den delen.
Jag är så fruktansvärt trött på Gävle, den här staden och den här lägenheten gör mig totalt apatisk. Ligger i min säng och stirrar upp i taket. Går inte hemifrån. Kollar inte ens på tv. Helt apatisk. Jag orkar inte, jag vill inte mer.
Igår somnade jag 22 och vaknade 12, sedan somnade jag igen vid 14 och sov till 23.30 och nu är det visst meningen att jag ska sova igen, eftersom det är natt och vi har tidig föreläsning imorgon, men går det? Nej.
Fan. Kan inte bara den där domedagen komma nu och utplåna hela jävla världen?
Jag förtjänar ändå inte livet.
VÄNTA, VA? VAR DET KURSLITTERATUR JAG SKULLE KÖPA?!
Trodde att jag beställde hem kurslitteratur för 700:- & roliga böcker för 300:- för att på något (o)logsikt vis kompensera lite för alla tåkiga ord jag tvingats läsa under hösten. Men mitt undermedvetna tyckte att jag kunde skippa kurslitteraturen tillsvidare och bara köra på de roliga. (Jag vet att kurslitteraturen var med i beställningen, men, beställningen lades en sen natt där klockan passerat läggdags för länge sedan.) Det tycker väl egentligen jag med, men nu måste jag bara övertyga världen om det också och det känns som en svår uppgift.
Om jag inte lyckas komma på ett smart&smart vis att lösa den på i sömnen så får jag helt enkelt beställa böckerna imorgon.
Lite roligt är det, men mest dåligt, nu kommer jag ju hamna efter i kursen, men jag har iaf nya fina bokhyllsböcker!
SORGLÖSHETEN, HÄNGIVENHETEN, MANIFESTET
Okej, jag har haft en thing för Anders Rydell sedan han började skriva krönikor för veckorevyn någongång i början av sommaren år 2007, men det har ingenting att göra med att jag tycker att DET HÄR är det finaste just nu. Totalt objektivt. Eller nej, jag står för det. Det är totalt subjektivt och det är så det är ibland.
GE MIG LJUSET, GE MIG LJUSET, GE-MIG-LJUSET
Igår gick jag och la mig precis när jag märkte att solen var på väg upp. Här uppe i norr tror jag klockan precis passerat halv åtta. Ojade mig lite över hur min dygnsrytm inte skulle må så bra. Men!
Jag vaknade vid 14, lagade lunch.
Försökte lura kroppen att allting var som vanligt.
Lät det gå några timmar, åt middag, åkte och tränade, la till ett extrapass för att få ur all överskottsenergi, kom hem, försökte kolla på Ullared, men det gick inte. Kände mig extremt trött redan vid 21, försökte hålla mig vaken till 22, men somnade någonstans på vägen.
Vaknade igen vid 02.00. Totalt utvilad.
Men! lyckades somna om och vaknade nu, precis när solen är på väg upp, vilket här i norr betyder att klockan precis passerat halv åtta.
Nu jävlar, normal dygnsrytm, here I come!
Jag vaknade vid 14, lagade lunch.
Försökte lura kroppen att allting var som vanligt.
Lät det gå några timmar, åt middag, åkte och tränade, la till ett extrapass för att få ur all överskottsenergi, kom hem, försökte kolla på Ullared, men det gick inte. Kände mig extremt trött redan vid 21, försökte hålla mig vaken till 22, men somnade någonstans på vägen.
Vaknade igen vid 02.00. Totalt utvilad.
Men! lyckades somna om och vaknade nu, precis när solen är på väg upp, vilket här i norr betyder att klockan precis passerat halv åtta.
Nu jävlar, normal dygnsrytm, here I come!
