wordnerd

over and out.
ska sova på saken.

Kommer vakna och ba:
Woo! Allt är fint, världen är underbaaaaar och så vidare.
Och så glömmer jag bort allt det dåliga, bara för att få det slängt i ansiktet ashårt lite då och då.

Det dumma är att jag inte ens vet varför. Har bara svårt att andas och hjärtat slår utanpå kroppen istället för att ligga i tryggt förvar innaför. Ska sova på saken.

En timme till tog det, sen drog jag på mig en extra tröja &
ringde mamma. Hon skulle komma hem en tid som hade betytt att jag hade behövt slåss för att få ett löpband.
Finns bara tre stycken & klockan hade vart 16...you get the point.
Så med lite peppning och tankar på att det ligger en bokrea-affär brevid gymmet, så tog jag mig ut.
Bra grej, bra tjej!

Körde någon timme här och någon timme där. Hittade inget på bok-rean.
Oh snap.

Fy vilket inbördeskrig jag befinner mig i just nu.
Hela morgonen har bestått av mig sägandes följande, till mig själv:

Nu ska jag gå ut så jag hinner med bussen.
Men neeeej, jag vill inte med bussen.
Men du skulle ju till stan, hämta ut paket och träna?
Men neeeej, det är kallt.
Men paketet?! Men..träna...?
Men jag vill inte.
Nu, nu går vi.
Nej, vi tar det imorgon. Eller...hmm. Okej, jag går! Nu går jag!
Vänta! Du kan ju gå sen, på eftermiddagen och försöka tajma med när mamma kommer hem.
Ja! Fast jag vill träna nu, så har jag det gjort.
Men gå nu då!
Men, det är ju kaaaaaaallt.

Sådär. I snart en timme. Var redan ute. Gick 100 meter, gick sedan tillbaka igen.
Ambivalent, much?

Jag vill inte gå ut, jag vill inte stanna hemma. Därför sitter jag i trappan, fullt vinter-påklädd och bråkar med mig själv.
Som om det skulle hjälpa.

Känner mig som ett hej-kom-och-hjälp-mig.
Är trött deluxe.
Spenderade några timmar nere på second handen, diskade lite, prismärkte lite.
Men det blir mna ju inte trött av så istället för att gå hem, gick jag till gymmet.
Drog av en timme på löpbandet och 20 minuter i solariumet. DET blir man trött av.

Nu vill jag dö,
men jag tror att jag först ska sova lite.
Känns som att sömn kan hjälpa.

Idag har jag faktiskt gjort mer än att skaka hand med 20 pensionärer.
Jag har i princip haft ett liv.
Förutom att jobba så har jag;
Kommit vidare i ännu en rekryteringsprocess &
sprungit 5 kilometer. Vilket nä-ää--ä-stan är en lögn. Tiden på löpbandet (39.30) skvallrar om att jag powervalkade någon minut här och där.

Men nej, nu ska jag sansa mig och återgå till livet som arbetslös.
Slötitta på serier hela kvällen/natten/morgondagen. Såhär kan vi ju inte ha det.

När man volontärjobbar, så går man per automatik back. Man lägger ner timme efter timme, utan att få betalt.
Men att volontärjobba på en second hand är fan värre. Jag dregglade i princip över a-l-l-t.
Sorterade resväskor, ville köpa en. Nej, ville köpa två.
Sorterade och pysslade ihop lampfötter med lampskärmar. Ville ha en lampskärm (!). Vad ska jag med en lampskärm till?
Hämtade krukor från lagret för att ställa upp de bland övriga krukor, ville ha två. Köpte båda två efter att jag själv prismärkt de extra dyra eftersom jag tyckte att de var snygga. Rotade runt i kungvagnar fyllda med kökssaker, för att hitta guldkorn att ställa upp på hyllorna. Fann en ostkupa, en blommig kastrull och en ännu blommigare ungsform. Köpte det första, trots att jag inte äter ost. Köpte den andra, bara för att den var snygg. Skulle köpa den tredje om inte en tant precis hann ta den före mig efter att affären öppnat för allmänheten. Damn you!
Så, inte nog med att jag jobbat 5 timmar gratis, jag gav även stället 80:-,
undrar om det ses som en muta?
Typ, please let me come baaaaaaaaaaack, i beg you!

Ska dit på onsdag igen.
Tänker inte ta med mig plånboken.

Om 20 minuter ska jag testa min sociala kompentens.
Skaka hand med minst 10 pensionärer. Pingstkyrke-pensionärer.
Hur hamnar jag, återigen, i sådanahär situationer?

Planen är iaf att jag ska volontära lite på deras second hand. Varför sitta och sökajobbsökajobbsökajobb, när man kan sökajobb&skaffaliteerfarenhet&referenser. Typ.

Vi får se hur det går. Om jag överlever.
15 min kvar.

Fick mejl från HIG, som välkommnar mig tillbaka den 28 feb. Ja, jo. Om det ändå vore så enkelt.
Fått mejl att jag gått vidare i en rekryteringsprocess. Woo! 1 av 20. Det går bra nu.
Fått veta att det finns en möjlighet att volontärjobba lite nere på kungälvs lokala secondhand.

That's all for now.

Idag har jag varit och förlängt(!) ögonfransarna.
Alltså, hur hamnar alltid JAG i de situationerna?

Tänkte vara snäll, liksom belöna mig själv.
Har varit så elak mot mig själv, det ä ju inte mer än rätt försöka kompensera.
Vet inte om det funkar, vi får se.

Ni får dock se imorgon, för;
Jag har fått tillbaka min kamera!

Fint!

Ganska ofta, så vill jag ingenting annat än att se mig själv död.
Att man ska få en kula i pannan och sluta andas.
Hade varit så skönt att bara få sluta andas.
Sluta tänka på alla bekymmer, på mänskligheten.

Det har gått ett år sedan jag bestämmde mig för att flytta hem igen
& jag känner att jag är redo för att börja plugga igen.
Men för att göra det måste jag svälja min stolthet & mejla HIG. Mejla CSN.
Fan ta mig, fan ta mig, för att jag brände mina broar.

Hoppas att de svarar åtminstonde lite positivt.
Om jag läst på rätt så får jag studiemedel igen om jag:

1. Betalar tillbaka 55000:-
2. Läser & klarar 45 hp utan minsta lilla öre.

Dessutom vet jag inte ens vilken kurs jag skulle börja med. Måste jag läsa om MKV-a?
Fan ta mig, fan ta mig. Fan ta dig, morfar.
Fan ta döden. Det var dödens fel.
Och därför sitter jag här nu och bekymmras.
Känner för att sluta andas.
Hoppas att de svarar åtminstonde lite positivt.

Så var det alla hjärtans-dag igen.
Fortfarande inga handskrivna lappar i brevlådan, eller spontana sms. Tänkte skriva ännu fler uteblivna saker, men då skulle man kunna få för sig att jag tänkt på saken hela dagen och det har jag ju inte. Okej, lite kanske.

De enda som älskar mig är fortfarande bara jag själv, mamma (för att hon måste) & min katt.
Men inte ens min katt har ansträngt sig något märkvärdigt idag.
Dålig stil.

Min bror ringer och pratar i ultrarapid:

A: Hej, står du i bostadskö i stockholm?
J: Nej?
A: Vilka är dina fyra sista siffror i personummret? mobil? postadress?
Okej, du kommer få ett inbetalningskort på posten nästa vecka, klick!

Samtalet tog inte mer än en minut och sedan står jag där med telfonen i handen och förstår ingenting.
& nu står jag även i bostadskö i stockholm.

Snön har smält till is, isen har regnat bort och efter regn kommer...? Solskenet, obviously!
Trodde på allvar att det var mars i någon minut.

Gårdagen var mys, morgonen var mys och nu ska jag göra kvällen m-y-s.
Ibland mår man lite för bra.

Fick en så grym känsla på gymmet idag. Det är ju DET man ska minnas när man inte orkar dra sig dit, inte de få gånger man känner att allt går fel. Fick dessutom på mig mina träningsbyxor utan problem, säg whaaaaat!

Belönade mig med uv-strålar, som för att göra det hela änu bättre.
Avlutar det ytligaste inlägget någonsin, med att citera Maria Montazami: MUMS!

Förra veckan skickade jag iväg 17 personliga brev & CV.
Denna veckan har jag fått 3, tack men nej, tack-mejl.

Tar ut aggressioner, frustrationer och brustna illusioner på gymmet.
Och med glass.
Men eftersom jag låtsas vara nyttig, så består den av jordgubbar och kvarg.
Som att jobbsökandet inte var misär nog liksom.

Mamma: Jag hejar på Danny! Han är polack!!
Jag: Fast..han är fortfarande bara halv-polsk.
Mamma: Hans mamma är från polen, vilket i princip betyder att han är 90% polsk.
Jag: Fast..nu är det ju så att det är hans pappa som är polsk.
Mamma:....

Idag har jag lärt mamma 50+, photohop.
Först animationer, sedan min vanliga bildredigeringsrutin, med färg, skuggor, skärpa etc.

Har skrikit, gäspat, varit otålig.
Vilken tur att det också är lite roligt.

Påminn mig att aldrig hjälpa mamma igen.

Sojamjölk måste vara guds gåva till folket.
Kan inte förstå hur folk dricker mjölk frivilligt, när det finns ett substitut som är så sjukt mycket godare.

Känns som att sojamjölken är min lilla hemlis & även om jag gillar käslan, för den får mig att känna mig konstig&dekadent, så vill jag inte att det ska vara en hemlis, jag vill att sojamjölken ska bli den mest populära i klassen. Så att det kan komma fler sorter, så de kan starta ett cheerleading-lag. Så de kan skratta åt arla-mjölken i kyldisken. Köra regelrätt mobbing, du är äcklig. Du är elak mot varelser med hjärnor. Du-är-onödig. Så ska de säga. Precis så, så som fler människor också borde göra.

Nä, okej.
Men lova att nästa gång ni handlar, lägg några kronor extra och köp carlshamns sojamjölk.
Varsågoda, min allra bästa hemlis, from me to you.
XOXO

Skickar cv:n hit & dit.
Fram och tillbaka.
Skickar de all over tha place.

Skickar de igen och igen.
Är det inte dags nu?
Känner ni hur det pirrar under huden? Hur något växer och gror?
Jag tror att det är dags nu.