Fy vilket inbördeskrig jag befinner mig i just nu.
Hela morgonen har bestått av mig sägandes följande, till mig själv:

Nu ska jag gå ut så jag hinner med bussen.
Men neeeej, jag vill inte med bussen.
Men du skulle ju till stan, hämta ut paket och träna?
Men neeeej, det är kallt.
Men paketet?! Men..träna...?
Men jag vill inte.
Nu, nu går vi.
Nej, vi tar det imorgon. Eller...hmm. Okej, jag går! Nu går jag!
Vänta! Du kan ju gå sen, på eftermiddagen och försöka tajma med när mamma kommer hem.
Ja! Fast jag vill träna nu, så har jag det gjort.
Men gå nu då!
Men, det är ju kaaaaaaallt.

Sådär. I snart en timme. Var redan ute. Gick 100 meter, gick sedan tillbaka igen.
Ambivalent, much?

Jag vill inte gå ut, jag vill inte stanna hemma. Därför sitter jag i trappan, fullt vinter-påklädd och bråkar med mig själv.
Som om det skulle hjälpa.