HELA VÄRLDEN ÄR SÅ UNDERBAR; OM MAN ÄR KORKAD, TOM & GLAD

Tar min bästis Dworek under armen & åker hem till Sabine.
Tjejen vars fel det är att jag drömde att jag & Kissie var BFF:s.
Vi drack fanta & rosé och levde livet. Dansade på barbord. Var konstant livrädd för att hon skulle skriva saker som inte stämde om mig i sin blogg. (Visst känns det fint att veta att man bor i ett samhälle, där det är ens undermedvetnas worst case scenario.)

Vaknade med starka Fanta & rosé-cravings.
Men tydligen stänger systemet så pass tidigt på lördagar, att man inte ens hinner vakna. Vad är det för stil?!
Jag rotade fram lite polsk vodka, kanske inte slår fanta & rosé;
Men polsk vodka är en av de få saker som ger mig hybris & hybris är bäst.
Så nu blir det fest!

Hur man lurar karma;

Steg 1.
Man ljuger för sin mamma om hur mycket pengar man spenderat på kläderna man internetshoppat
& just packat upp.

Steg 2.
För att sedan kompensera för lögnen, ger man henne den allra dyraste tröjan. 
(Sedan att det var för att dess passform var skev & färgen var ful räknas inte)

Kantstött karma?! Jag?




DET VAR ÅR SEDAN VI VAR SMÅ;

År 2000 släppte Håkan Hellström sin första skiva.
Minns trots att det uppenbarligen redan gått 10 år(!) att min storebror fick skivan i födelsedagspresent.
Han satte på skivan, höjde. Jag skrattade ignorant, sa säkert något spydigt så där som endast 11-åringar gör "MÄH! HAN KAN JU INTE SJUNGA" gick in i mitt rum, stänge dörren och satte på min cd-spelare innehållandes random toppliste-skiva.

År 2010 står Håkan Hellström på en scen @ Way Out West, spelandes sin första skiva.
Redan år 2002, började jag förstå mig på Håkan.
2003 sjöng & dansade jag och en vän till känn ingen sorg för mig göteborg men ambitionen att vara med på skolavslutningen. 2004 fick jag första autografen, 2005 andra, 2006 tredje osv.

Det kommer att bli riktigt fint.
På samma sätt som Broder Daniels konsert för två år sedan, så kommer denna spelning markera slutet på en era. Typ, min ungdom.

Vemod, svårmod.
Jag förlorade min ungdom till göteborgs indiepop.
Att vara 13-år och stå i ett kolsvart rum med whirlwind spelandes i bakgrunden;
ni vet. Man sträcker ut armarna och snurrar runt i cirklar enda till låtens sista ton.
Det var värt varenda sekund.
Det var värt varenda sekund.

& & & & & & & & & & & & & & & & & & & & & & & & & & & & & & &

&;
Mitt favorit-tecken.



Hatar att det heter ampersand på engelska. Hur kan något så fint heta något så...fult?
Är det konstigt att ha ett favorit-tecken Jag har fått för mig att det är något små-wierd, men det kan ju även betyda att jag vill att de ska vara små-wierd, som för att göra mig själv extra speciell. Men jag tycker att ifall man låter människor ha favoritcitat, ord & bokstäver, så borde man inte tycka att det är så konstigt att ha ett favorit-tecken.

Jag har sedan jag plockade upp en penna 2003 och började skriva, skrivit alldeles för många texter om fördomar. Texter om hur vi människor är så lika dem andra, så olika varandra & hur vi hanterar det.
Hur vissa ignorerar, andra överkompenserar.
Hur jag stör mig på människor som pratar om saker de inte har någon aning om,
har principer byggda på illusioner, människor utan verklighetsförankring.
Människor som skrattar åt andra osv.

Jag tänker såhär;

Infinity-tecknet är någonstans världs-idealet. Som en åtta. Där cirkeln är sluten, där ändarna möts. Fortfarande indelade i läger (för vi kan inte komma ifrån att vi är just människor, att vi trivs allra bäst indelade. Inkluderade & exkluderade). Någonstans är världen just nu ett &. Inte helt sluten.
Med fördomar som föder fördomar. Motstånd föder motstånd.
Ger mig inspiration, något att skriva om.

Det har gett mig något jag brinner för. Något jag andas och lever för.
Något jag skriver ner och låter spridas med vinden. Min första, största och kanske enda eviga kärlek.
---------------------------------------------------------------------------

Såå-å-å-å-å-å.
Till det jag kanske egentligen ville säga;
Fatta vad glad jag blev när jag hittade den här tröjan!



A-w-e-s-o-m-e.


DOM HADE MYCKET ATT SÄGA, MEN VAD VAR DET DOM SA?

På allmän begäran borde jag blogga mer, men sanningen är den att jag har absolut ingenting nytt i mitt liv att dela med av. Inget jobb, ingen lägenhet, nä. Inget konkret att skryta om alls. Är reserv på alla kurser jag sökt, även om det bara var flum-kurser. Det här gick ju asbra.

Jag sitter helt ensam i en 7-rums villa & har gjort det sedan jag kom hem från Warszawa.
Ha! Warszawa bloggade jag aldrig om.

Det var fint.
Jag åkte dit med min storebror, i ett rosa flygplan. Betalade 400:- för en tur & retur-biljett. Trots att jag var fattig & hemlös så köpte jag helt skamlöst en resa. Så fruktansvärt billigt att det nästan hade varit kriminellt ifall jag avstått.

Vårt vandrarhem var också äckligt billigt & tyvärr äckligt skabbigt. Och ganska läksigt. Ett studenthus, eller ja. Korridorboende, där de boende flyttat hem under sommaren och de rum som stod tomma hyrdes ut. Ett gammalt hus, med högt i tak. Flimmrande lampor och personal helt utan koll. Det hände konstiga saker konstant, som att man skämtar om att hissen kommer att gå sönder, varpå den faktiskt går sönder. De anklagade oss för att ha gjort sönder ett fönster som uppenbart var sönder innan vi ens stigit in i vårt rum. Men någonstans jämnade det ut sig. Man kan verkligen inte sluta skratta efter man upplevt så många konstiga saker på en så kort peiod.

Vädret var vamt & kvavt, men aldrig soligt. Vilket gjordes att man plågades av värmen helt i onödan. Vi gick runt i parken, gick på bio. Inte mycket mer. Åt polsk mat. Pierogi & nalesniki. Köpte vodka alldeles för billigt. Fick mig att känna mig billig. Tog bara en flaska, som för att göra den känslan mindre påtaglig.

Avslutar med månadens sanning:

Storebror: Jag dricker inte vodka.
Jag: Inte jag heller. Vodka är ingenting man dricker, det är något man sveper!

TAR INTE SEDEN DIT JAG KOMMER; OM SKEDEN ÄR AV SILVER TAR JAG DEN NÄR JAG KOMMER

Törsten efter morgondagen
Doften av en bättre tid
Smaken av idag känns maken
Ofta är det våran syn

(Jag vill aldrig någonsin att det ska bli imorgon)


Ingen klickar ändå på youtube-klipp man envisas med att slänga upp i bloggen för att påpeka en viktig del av sin image, gång på gång. Och just denna är lite tråkig, men! De sekunderna mellan 1:51 & 2:10 är fruktansvärt fina.

För mig är texten kanske den viktigaste beståndsdelen i en bra låt, så har det alltid varit. Och när jag hörde denna låten första gången tyckte jag att texten var konstig. Framhafsad. Men efter att ha lyssnat om och om igen, och läst texten, så förstår jag att den har en dimension som jag saknar i mitt egna skrivande och att jag därför inte kunnat se vad som egentligen står i texten, förutom alla ord. Låten är varken konstig eller framhafsad. Den är sann.

Antingen det, eller så har jag bara blivit hjärntvättad/förälskad/whatever.
Kanske all of the above.
Antagligen all of the above.




DU KAN KALLA MIG UTANFÖR, FÖR ATT JAG INTE GJORDE SOM DE ANDRA GJORDE NÄR DE GJORDE SOM MAN GJORDE FÖRR

Jag har knäckt mitt sparkonto, vilket gett mig en falsk känsla av rikedom.
Pengar som legat på ett konto med mitt namn på ända sedan Spice Girls slog igenom. Pengar markerade med orden KÖRKORT.

Egentligen är jag lite småglad över att jag är livrädd på tanken över min förmåga att föra fram ett sådant fordon, vilket gör att pengarna sedan jag köpte mig en teorikurs + 3 lektioner dagen jag fyllde 18, legat där och hånat mig. För nu när jag blivit pank har jag plötsligt lite pengar att stjäla från mig själv.

Att jag sedan råkade shoppa bort 20% av pengarna första dagen behöver vi dock inte prata om. Oops, liksom.

JAG VILL ALDRIG ATT DET SKA BLI IMORGON;



Jag tycker inte om att blogga när jag inte har något att säga.
Men idag bryter jag tystnaden, för att;
för bara några timmar sedan hände något som rörde min inspirationsnerv. Som förde den till bristningsgränsen & fick hela kroppen att skaka av vilja att dansa, skrika & sjunga med.

Jag åkte jag in och såg Andreas Grega, alldeles själv.
Det är en del av min nya plan. Våga.
Inte låsa in sig i rutor (för då kommer rädslan och tar oss, det har Grega lärt mig)
Stannade kvar tills efter spelningen, han kom ut.
Andas in. Andas ut. Våga.
Gick fram till honom, hann inte tänka ut något att säga, behövde inte tänka ut något att säga. Målet var att få en bild, fast kanske främst en kram. Har man tänkt på en specifik överkropp i över en månad så vill man inget annat än att få känna på den.

Plötsligt efter att en del andra personer som stannat kvar skingrats står han en meter framför mig;

Grega: Hur är det?
Jag: Det är grymt, DU är grym!
Grega: Det är du som är grym.
Jag: Tack.

Haha, jag är så smooth. Vaddå blygsam?
Borde ju svarat något fint som att "inte lika grym som dig" eller liknande signerat random fan-girl med kärlek glittrandes i ögonen.

Jag stal en kram, den var varm & svettig.
Gick sedan vidare för att spela upp en tjugolapp jag bara någon timme tidigare hittade i en gammal väska.
Men jag vann inget, såklart. Hade jag vunnit något hade kvällen blivit fulländad & det var den ju redan.
Mer och det hade gått överstyr. Bara varit löjligt.

Tog bussen hem, promenerade de 15 minuterna från busshållplatsen hem med glittrande fan-girl ögon.

Eclipse;

Hur det är att dela biosalong med 350 hormonstinna-tonåringar:

Varje gång Jacob kommer in i bild. Alla tappar andan.
Edward friar. Alla applåderar(!), några säger AAAW.
Awkward sex-scen. Alla Fnissar nervöst.

Hur kan alla vara så uppenbart team Jacob, men ändå falla så uppenbart för Edwards frieri? Liksom, c'mon.

Jag har  i alla fall bestämt mig. Trots att E är en mes & J en dramaqueen.
Föredrar dramaqueens anyday.

MELLAN BOTTEN & STJÄRNORNA; DÄR VAR VI FÖRENADE

Knäcker en champange-flaska 14.00.
Knäcker en till 14.54

Inga konstigheter.
Det fungerar ju riktigt bra att vara pank & hemlös.

Dricker upp alkohol jag hittar hemma hos Mamma. Som förresten bor i en villa. Som förresten ligger idylliskt belägen utanför Göteborg. Som förresten inte bryr sig om att champange-flaska efter champange-flaska försvinner eftersom hon är på semester till den 31 augusti. Vilket betyder att jag har villan & all alkohol jag kan hitta i gömda vråer för mig själv sommaren ut.

Pank & hemlös.
31 augusti ska jag söka jobb.
Nu känns det fint på något vis. Dekadent & fint.

Nu ska jag till slottskogen & dricka cider, grilla och umgås med de vänner jag en gång lämnade.
De bästa göteborgarna i hela världen. Och solen.

RSS 2.0