På allmän begäran borde jag blogga mer, men sanningen är den att jag har absolut ingenting nytt i mitt liv att dela med av. Inget jobb, ingen lägenhet, nä. Inget konkret att skryta om alls. Är reserv på alla kurser jag sökt, även om det bara var flum-kurser. Det här gick ju asbra.

Jag sitter helt ensam i en 7-rums villa & har gjort det sedan jag kom hem från Warszawa.
Ha! Warszawa bloggade jag aldrig om.

Det var fint.
Jag åkte dit med min storebror, i ett rosa flygplan. Betalade 400:- för en tur & retur-biljett. Trots att jag var fattig & hemlös så köpte jag helt skamlöst en resa. Så fruktansvärt billigt att det nästan hade varit kriminellt ifall jag avstått.

Vårt vandrarhem var också äckligt billigt & tyvärr äckligt skabbigt. Och ganska läksigt. Ett studenthus, eller ja. Korridorboende, där de boende flyttat hem under sommaren och de rum som stod tomma hyrdes ut. Ett gammalt hus, med högt i tak. Flimmrande lampor och personal helt utan koll. Det hände konstiga saker konstant, som att man skämtar om att hissen kommer att gå sönder, varpå den faktiskt går sönder. De anklagade oss för att ha gjort sönder ett fönster som uppenbart var sönder innan vi ens stigit in i vårt rum. Men någonstans jämnade det ut sig. Man kan verkligen inte sluta skratta efter man upplevt så många konstiga saker på en så kort peiod.

Vädret var vamt & kvavt, men aldrig soligt. Vilket gjordes att man plågades av värmen helt i onödan. Vi gick runt i parken, gick på bio. Inte mycket mer. Åt polsk mat. Pierogi & nalesniki. Köpte vodka alldeles för billigt. Fick mig att känna mig billig. Tog bara en flaska, som för att göra den känslan mindre påtaglig.

Avslutar med månadens sanning:

Storebror: Jag dricker inte vodka.
Jag: Inte jag heller. Vodka är ingenting man dricker, det är något man sveper!