SÅ KOM RÄDDAREN I NÖDEN & DROG FRÄLSAREN I DÖDEN
Gävle, 14.02. Höstlöv som får mig att vilja pausa hela världen, så att jag kan stå och stirra på de hur länge jag vill, utan att folk börjar stirra på mig.
Jag förstår mig inte alls på människor som inte tycker om hösten. De klagar på kylan, fast de älskar ju vintern. De hatar att mörkret smyger sig på tidigare och tidigare, fast de ä-ä-ää-äälskar fortfarande vintern. Nej, det är bara så ologiskt. Och jag tänker inte ens gå in på de som hatar hösten, men älskar våren. Tsss! Våren är en grå oändlig transportsträcka fram till sommaren, medan hösten är en av de vackraste sakerna jag vet.
För att;
Jag älskar att det är mörkt när man vaknar på morgonen, älskar att löven blir rödare och rödare, älskar regnet; fast bara det som faller om natten, älskar att sitta i ett mörkt rum och tända fyra stearinljus, älskar att räkna ner dagarna till födelsedagen och imorgon är det bara 16 kvar och snart kommer hösten på riktigt och jag kan fortsätta i evigheter. Men nu, nu måste jag verkligen sova.
TYSTNADEN ÄR DET SOM ÅTERSTÅR & NÅGRA RADER SOM JAG SKREV
"Han höll sitt krucifix i handen, men mannen bara log & plötsligt steg en skepnad ur hans kropp; om det var själen eller anden eller någonting som dog, så var det ändå något som flög bort"
Jag gillar verklighetsflykter. Ni vet, man slänger in sin mobil i garderoben. Man drar ut internetsladden.
Börjar bläddra i sina böcker, spela bortglömda tv-spel, dricka te i orimliga mängder. Skriva A4or fulla med väsentligheter & oväsentligheter hela natten.
Helgen har gått i verklighetsflyktens tecken. Inte en enda tanke har ägnats åt den. Ingen tanke har ägnats åt något. Jag har pausat hela världen.
Imorgon trycker jag på play, rotar fram mobilen ur garderoben och koplar in Internetsladden i datorn igen. Tankeverksamheten kommer tillbaka till verkligenheten och jag är så j-ä-v-l-a redo.
C'mon bara!
ALLA BIROLLER VI SPELAR I VARANDRAS LIV
Det är fredags kväll & jag pluggar & pluggar & dricker te & pluggar lite till.
Men jag har det åtminstone cosy här på golvet.
(inte för att det är väsentligt
men fy fan vad jag ä-l-s-k-a-r hösten,
den kom till gävle igår & nu jävlar)
SÅ ORÄTTVIST, SÅ JÄVLA SNETT, SÅ JÄVLA MÖRKT & MÖRKT & MÖRKT
webcam-girlz @ 2004.
Min allra bästa kompis befinner sig alldeles för många tid-zoner bort. Medan jag valde Högskolan i Gävle, så valde hon Santa Monica College. Jag sitter kvar frysandes i kalla Sverige, som blir mörkare och mörkare, tidigare och tidigare på dygnet, medan hon är i LA & ska på pool party om två veckor.
Eftersom hon är den enda som någonsin förstått min idol-obsession så tillängar jag nedanstående video till henne. Han är ju årets Johan Palm, jag känner mig som 14 år igen. Nu börjar man känna av det. Vi har inte setts på två månader och det är 10 månader tills vi ses igen. Att dricka chai-latte själv är långt ifrån samma sak att dricka chai-latte med dig <3
DU SÄGER: SKRIV NÅGONTING PÅ POLITISKT FÖR DET VET JAG ATT DU KAN MEN ALDRIG ALDRIG NÅGONSIN SKA VI FÖRSTÅ VARANN
Min allra mörkaste hemlighet stavas I-D-O-L.
Har nog inte missat ett enda avsnitt sedan den där första avsnittet år 2004. Vi har gått igenom mycket Idol & jag. Jag vet vad ni tänker. Jag ser två olika scenarion framför mig. Den ena är reaktionen; Haha, Idol..PINSAMT! den andra, som tänker..Men, vaddå? idol är väl helt nomralt att kolla på, vaddå quilty pleasure?
& Jo, det är värre än det låter & det hela började egentligen år 2005 och Idol-Jens.
Och med det har jag redan skrivit för mycket.
HEY BOY
Egentligen finns det inte mycket att säga om PubenPuben.
Förutom. Ja. Kanske det absolut viktigaste.
I <3 PubenPuben.
Hade t.o.m roligt när jag hjälpte till att torka utspilld öl från borden.
Det säger allt.
DET ÄR INTE HUR MAN HAR DET; DET ÄR HUR MAN TAR DET
Antingen så kan man öppna sina fönster, lägga sig ner på golvet, stirra upp mot himmlen & alla dess tusentals stjärnor & tycka synd om sig själv. Tänka på livet, alla saker vi sett, alla tankar vi tänkt, alla drömmar vi vävt. Tänka; Vad har vi kvar?
Eller, så kan man skaka av sig allting, sluta fokusera på de stora väsentligheterna och märka det lilla. Är det förfest i huset mittimot? Ja. Då är det bara att resa sig upp, stänga fönstret och plinga på.
& ha en grym utekväll.
SVART ÄR INGEN FÄRG; DET ÄR SÅ MAN KÄNNER SIG
DET ENDA SOM HÖRS ÄR EN TALANDE TYSTNAD
Många har varit hemma varje helg också, samt dagar därmellan.
Jag som inte ens tänkt en enda tanke på att åka hem innan jul, men det slog mig & det slog mig hårt nu i helgen att jag behöver göteborg. Jag åker till helgen. Det blir ett besök på liseberg, ett födelsedagskalas (som egentligen är två födelsedagskalas) och paintball. Det enda som slår mig nu är dagarna som står mellan mig och x2000-tåget som avgår på fredag eftermiddag. En efter en.
DISTURBING SILENCE DARKENS YOUR NIGHT, WE'LL CAST SOME LIGHT AND YOU'LL BE ALRIGHT
Jag känner mig helt jävla förvirrad. Något är borttappat, funderar över om det är jag som gått i bitar och ligger utspidd över hela Gävle.
- paus
Vi sjunger hallelujah inför en man som aldrig stått över oss, vi tillber altare där idolbilder på jesus spelar huvudrollen och tänder tusentals ljus i världens alla kyrkor och inga hallelujah utrop hörs ändå upp i himlen. -
reflektion.
play -
Var har rebellen i mig tagit vägen? Jag växer upp och det enda i mig som växer upp på det vis jag vill växa upp är min högra visdomstand som inte längre kan tituleras barn utan trotsig rebell. Det svider & blöder, men det är så det ska vara. Det ska svida! Det ska göra ont och det ska rinna blod ur munnen varje gång man öppnar den. Ge mig något som känns, vad som helst.
Jag har svårt att andas. Fast inte fysiskt, nej, lungorna fungerar som de ska. Snarare psykiskt, någonting inom mig saknar något. Min insida får ingen luft och det börjar märkas av. Känner mig nervös, känner mig trött, känner mig nervös, känner mig trött. Och sådär går det runt.
& liksom vaddå nervös? vad är det för värdelös känsla, var kommer den ifrån?!
Sådant slöseri med tid att vara nervös.
SJÄLVCENSUR/ HÄR
Jag saknar Göteborg.
Jag är /självcensur.
Jag vill /självcensur/ S-Å J-Ä-V-L-A M-Y-C-K-E-T.
Jag har tvätt nere i tvättstugan
det är friday night, i'm young
och jag har tvätt nere i tvättstugan?!
Oh, where did I go wrong?
WOOOO!
Haahahahahhhahaahahahahahaha*andningspaus*hahahahahahha.
Jag har under mina 3 första veckor i Gävle gått upp 4 kilo.
Så himla tragikomiskt, så det finns inte.
Fast mest komiskt, hur fan har det gått till?
Nu blir det till att knapra morötter till lunch, såhär kan jag ju inte ha det.
