Gävle, 14.02. Höstlöv som får mig att vilja pausa hela världen, så att jag kan stå och stirra på de hur länge jag vill, utan att folk börjar stirra på mig.


Jag förstår mig inte alls på människor som inte tycker om hösten. De klagar på kylan, fast de älskar ju vintern. De hatar att mörkret smyger sig på tidigare och tidigare, fast de ä-ä-ää-äälskar fortfarande vintern. Nej, det är bara så ologiskt. Och jag tänker inte ens gå in på de som hatar hösten, men älskar våren. Tsss! Våren är en grå oändlig transportsträcka fram till sommaren, medan hösten är en av de vackraste sakerna jag vet. 

För att;
Jag älskar att det är mörkt när man vaknar på morgonen, älskar att löven blir rödare och rödare, älskar regnet; fast bara det som faller om natten, älskar att sitta i ett mörkt rum och tända fyra stearinljus, älskar att räkna ner dagarna till födelsedagen och imorgon är det bara 16 kvar och snart kommer hösten på riktigt och jag kan fortsätta i evigheter. Men nu, nu måste jag verkligen sova.