wordnerd

Jag har inte fått dricka kaffe i fyra dagar och jag tror att det är just det som gjort mig snudd på beronde av denna bruna, varma och underbara vätska. Jag har aldrig varit en äkta kaffe-drickare utan mer ett hobby-dito, men när man inte får göra något slår det ganska ofta över, åtminstonde för mig som är en blandning mellan trots- och beroende-personlighet.

Så nu dricker jag kaffe like there's no tommorrow.

Så, varför har jag inte fått dricka kaffe på fyra dagar?
Jo, av samma anledning jag inte har fått äta/dricka någonting med färg över huvudtaget. En vit vecka har aldrig varit så bokstavligt tolkad. Mjölkprodukter och blomkål och i princip allt som är vitt och ätbart har jag fått i mig, endast.

Så, varför?
Jo, jag har varit i en pytteliten lokal, hostat upp lite cash och fått en tandblekning. Har ett smile likt random hollywood-kändis nu. Och sådant får man inte förstöra genom att dricka kaffe, de första dagarna efter. Vet inte riktigt vad jag ska med ett hollywood-smile till, men nu äger jag ett. Vi ska ut och utforska världen, jag och smilet. Fast först ska vi avnjuta en kopp kaffe.

Hur mycket jag än har kommit att tycka om PB så skulle jag ljuga om jag skrev att det varit helt smärtfritt att jobba de där 52 timmarna. Idag ska jag jobba undan de sista fyra och sen ska jag sova. Ladda om.

Igår lämnade jag både själen, hjärtat och hjärnan hemma innan jag gick till jobbet. Det där man kallar energi, som brukar vara en himla bra grej att ha, tappade jag någonstans på vägen. Kände mig totalt nerregnad, likt de so vågat sig ut på stan utan paraply. Kom in på jobbet, bytte om och sen ser jag dem. Killar från snus-bolaget som håller på att byta ut snuskylarna mot nya. Stora starka, arbets-svett luktande killar. Sådana där som gör att man nästan avlider, av att bara ha de i närheten. Stal så mycket energi jag kunde ifrån de.

När de gick var nerregnade och ur fokus-saga tillbaka. Räknandes timmarna tills hemgång.

Idag var tanken att jag skulle sova ut. Sova ut, träna och sen tilbaka till jobbet för ett mini-pass inventering. Sova ut gick sådär. Redan innan 07, satte man igång maskinerier utan för mitt rum som skulle slipa/borra/whatever. Drog till gymmet.
Körde ett bodypump pass.
Satte mig ner och grät.

Så roligt. Hade inte duschat, inte tvättat gymkläderna & dålig sömn kan vara den sämsta kombinationen någonsin. Kände mig ännu mer ur fokus. Försökte härda ut bodypump-passet men kände bara, vad fan sysslar jag med? vad-sysslar-jag-med-vad-sysslar-jag-med.

Sedan duschade jag, på med rena kläder och nu drar jag lyxlunch inne på NK. 127:- för en löjligt liten sallad. Socialen betalar. Känner att jag börjar komma tillbaka. Om två timmar bör jag vara nere på jobbet.

Jag börjar ladda upp, börjar känna peppen.
Hade behövt sova några timmar till, istället ska jag sitta här, se lite tv-serier och om tre timmar ta en liten fika innan jag drar vidare till jobbet.

Imorgon, då. Då ska jag sova ut.

Känner man mig så känner man även till det faktum att jag aldrig varit kär.
Vilket antagligen är anledningen till att jag lätt crushar på folk, för att få vara åtminstonde lite normal.

Igår drömde jag om hur jag var kär i en kille med blå ögon, brunt hår vid namn Tobbe.
Han hade vaknat före mig, satt sig upp i sängen med sitt rufsiga hår medan solen vandrade längst hans rygg.
Jag satte mig upp brevid honom och pussade på hans axel.

Och jag kunde inte tänka klart,
jag var helt uppfylld av känslan jag nu identifierat som k-ä-r.
Ville pussa på hans axel för alltid.

Sedan vaknade jag.
Och jag bara tänkte, tur att jag aldrig behövt känna den känslan mer än under de minutrarna drömmen varade.
Jag hade fan blivit självmordsbenägen, den sekunden känslan tog slut.
Bättre att aldrig ha haft den...eller?

Älskade PB.
Vilka människor det finns. En gubbe kom in för att klaga på att hans nyinköpta sim-kort inte fungerade. Problemet var att han inte startat telefonen(!). Jan Guillou kom in och köpte samtliga(!) kvälls/morgon-tidningar. En australiensare med gitarr kom in och sjöng att han skulle med flygbussen & gick därifrån med ett wailande cheers mate.

Denna vecka ska jag jobba 52 timmar,
att överleva det, känns faktiskt inte så himla svårt.

Idag saknar jag min gamla lägenhet.
Inte de 26,5 kvadratmetrarna med grå tapet, få garderober och en ugn i miniatyr. Placerad på andra våningen av tre i en stad som gud tyckts ha glömt bort. Saknar min gamla lägenhet som i, att sakna att ha de där kvadrametrarna man kan kalla sina egna även om de har grå tapet och få garderober.

Saknar att kunna vara sömnlös hela natten utan att någon försöker prata med en hela morgonen.
Att laga frukost/lunch/middag själv, strunta i disken och ta den senare. Enkla saker. För, nej. Jag vill inte tvätta nu, tar tvätten sen. Att den inte hinner torka tills jag behöver den är mitt problem och inte ditt. Jag har en väckarklocka som står på varje morgon och om den inte ringer så är det mitt problem, inte ditt. Knackningar på min dörr bara minuter innan den ringer och väcker mig med sitt karaktäristiska väckarklock-pling-a-ring uppskattas därför inte. Inte för att jag inte uppskattar det eller försöker vara elak, utan för att det för tillbaka oss, dig och mig, till 2007. När jag behövde det. När jag fortfarande kunde räknas som barn när jag handlade vissa biljetter, inte kom in på krogen, inte hade några som helst obligationer.

Nu har jag obligationer, räkningar att betala, ett jobb att infinna mig på.
Och jag säger inte att jag inte behöver dig, men jag behöver inte det du gör på samma sätt jag behövt det fram till jag flyttade hemifrån förra gången.

Försöker härda ut, hoppas på en lägenhet innan året är slut.
Göteborgs bostadskö, jag hatar dig.

Finns ingen mening med livet, men livet är åtminstonde fullt av meningar.
När jag ord-nördar lite extra youtubar jag spoken word och saknar sista året på högstadiet, de där kritiska månaderna när jag var fjorton år, innan jag slutade skriva poesi för skojs skull och började skriva för b-e-t-y-g-e-n. Ni vet, de där bokstäverna som ändå inte spelar någon roll nu. När jag ord-nördar lite extra får jag sockerdricka i magen, för att jag märker, åter igen, att det är just det här, orden-sammansättningarna-meningarna, som smakar sött, kittlar i halsen och sprider inspiration som pumpas runt i mitt blodomlopp. När jag ord-nördar lite extra märker jag hur nervtrådarna fortfarande reagerar, sprider värme, skapar ett leende, får mig att inse:

Mitt livs första och största kärlek finns med mig, även idag.

En dag, ska jag bli lika häftig som Matiss Silins.

Läste i Solo Mode att någon random kille sagt att rött nagellack matchat med röda läppar är det snyggaste som finns på tjejer. Jag valde att lägga allt mitt personliga omdöme åt sidan och körde all in. Varför?

För att jag skulle ner till min lilla lokala ICA.
Och som ni vet, för de finaste blå ögonen som ibland sitter bakom kassan.
Och, där satt de. Tur, annars vore det ju bortkastat.

Kom där och då på, att fy-fan vad det hade varit pinsamt om han vetat om mina stalker-tendenser. Försökte analysera hans blick, sa den något? Visste han...något? Som tur var sa hans blick, inget annat än det den alltid sagt, något annat? Kunde andas ut & le. Be om en trisslott. Det enda som kan avslöja mig, är om någon lyckas googla (good luck!) eller om den vän vi har gemensamt på facebook kopplar och skvallrar (as if).
Nej, jag kan andas ut & le. Fortsätta att handla där & tycka att han har de finaste blå ögonen i smyg.
Medan han tänker; "Men nej, inte HON igen, kan hon sluta titta så konstigt på mig?!."
Förlåt.

Idag har jag jobbat!
Imorgon ska jag sova!

För att, nästa vecka ser ut såhär:
paus.
(Andas in, andas ut)
play:

Söndag: JOBB
Måndag: JOBB
Tisdag: JOBB
Onsdag: LEDIG :D
Torsdag: JOBB
Fredag: JOBB
Lördag: JOBB
SÖndag: JOBB
Måndag: JOBB
Tisdag: JOBB

Tänkte se det negativt, men. Det är ju så mycket roligare att de saker positivt, så here goes:

Jag kommer få in rutinerna, allt det där som känns små-jobbigt nu kommer kännas klockrent. Och, hälften av timmarna ligger på obekväma arbetstider, vilket vetyder högre lön. No time to waste, jag har varit arbetslös länge nog, nu blir det jobb i överflöd för att kompensera. Och för att överkompensera det, har jag idag bokat in en belöning, på dagen jag är ledig. En dyr belöning. Är rädd & förväntansfull. Ungefär som min plånbok.

Idag ringde min socialworker, han sa att han beviljat mitt case, att jag kommer få maj-pengar nu i veckan och att han ska skicka hem en grön blankett till mig för juni, så jag slipper åka och hämta en. Gulle!

Sedan ringde min jobbcoach, vi bestämmde att jag inte behöver henne mer. For now.
Sedan fick jag ett mejl fyllt av komplimanger. Gulle!

Inte långt efter ringde de från vårdcentralen och sa att de har extremt ont om blod. KOM OCH LÄMNA BLOOOOOOD, sa hon. Boka in mig asap, sa jag. Inte långt efter fick jag ett sms med rubriken, Bästa Saga! Gulle!

-------------------------

Annat jag gjort idag:
Sprungit femman runt fontin med brunchrapporten i p3 i lurarna.
Gått in på Ica-killens facebook över 55 gånger, fråga inte varför, för jag vet det inte själv. Slå mig.
Skrivit ett blogginlägg, som ligger i tryggt förvar i UTKAST. Vågar inte publicera det, självcensur-deluxe.
Vad skulle folk tro, liksom?! Det handlar om att svepa vodka, röka cigaretter och blå ögon.

Vi tar det någon annan dag.

Jobb borde inte heta jobb som i jobbigt. Borde heta rol, som i roligt. Iaf med OB, trevliga kunder och en chef som säger saker som "säg att vi inte tar western union, det är så besvärligt att hålla på och trixa med det, skicka de till 7eleven eller något".

Idag jobbade jag dessutom någon timme med den andra tjejen. Som i den andra tjejen som tävlar om samma jobb som mig. Jag passade på att psyka henne lite. Smygläste sedan på schemat, med chefens stämma ekande i huvudet "den jag gillar mer av er kommer bli erbjuden fler timmar i maj, den andra färre, sedan får ni lite timmar i sommar och sedan kommer en av er bli erbjuden tjänsten till hösten" och visst var det så, jag har fått dubbelt så många timmar. SCORE!

Imorgon jobbar jag igen.
Det gör inte hon.

Har tagit helg. Igår var inte alls en onsdag, vad det än står i era kalendrar. Det var lördag. Jag började dagen med en sovmorgon, premiärsprang milen(!), tog en dusch, svängde förbi systemet och åkte iväg på en liten fest. Idag var inte alls en torsdag, vad det än står i era kalendrar. Det är söndag. Såklart. Kom hem vid 10, tog ett långt bad och sov. Hängde i trädgården med gamla veckotidningar, kaffe och den där karaktäristiska lukten av v-å-r.

Så, vad är det för veckodag imorgon? Fredag?! Hah! Nej.
Vad det än står i era kalendrar, imorgon kör vi onsdag. Måste ju ta igen onsdagen, som jag missat.

Antingen har jag gone Cypress Hill (insane in the membrane) eller, så ska jag jobba hela helgen. Bläddrar igenom känslokatalogen & hamnar någonstans mellan relativt glad och ganska pepp. Vädret ska vara dåligt, jag slutar tidigt på lördag + börjar sent på söndag, vilket skapar ett perfekt ledighets-tidrum som tillåter mig att titta på Eurovision utan dåligt samvete (förutom det som min image ger mig, dvs) och grym OB.

Ska bara överleva också, men...det är ju en helt annan grej.

Idag vaknade jag 03.51. Inga konstigheter. Satt på bussen inte långt senare. Jobbade öppning 05.30.
Plötsligt>>fastforward>>så är klockan 17.24 och jag sitter hemma igen.

Ett anställningsbevis & schema för maj fick jag med mig. Och ett eget nyckelkort!
Nu, ska jag sova.

VEM HAR TILLÅTIT SNYGG-KILLEN I KASSAN PÅ ICA ATT KLIPPA SIG?!
Nu är han ju bara killen i kassan på Ica & det är ju inte alls lika roligt.

Så roligt att stå i kassan, så roligt, så roligt. Sedan gör man fel & är sämst på snus och cigg-sorter. Det värsta är ju att alla ska ha olika sorter, vad handlar det om?! Snus är snus är snus & cigg är cigg är cigg. Råkade slå in att en tjej skulle betala 800:- för ett paket. Haha, paniken i hennes ögon kommer förfölja mig förevigt. Så roligt. Har en provjobb-dag till, sedan får vi se. Spontant känner jag att det är klart att zeh job is mine, har fått lära mig alla superhemliga koder & fått en egen keps där jag fick skriva mitt namn omsorgsfullt på etiketten. En egen keps! Så-de-så. Ofta de slösar kepsar på provjobbare, tänker jag och fingrar på den, min första egna lilla arbetar-keps.

---------------------------
Man 50+: Jag vill fylla på mitt västtrafikkort med göteborg++, tack!
Jag: Göteborg++?
Man 50+: Ja, Puss-Puss! Klart jag vill ha en puss! Vad tar du för det? Haha! Nu tappade du bort dig va?!

Nej, det gjorde jag inte.
Fast det sa jag inte, jag sa: Ja! Lite faktiskt.
----------------------------

Är ni förresten nyfikna på jobbet?
Jag också!

Tillbaka till i måndags;
Från sekunden jag klev in i butiken trivdes jag, chefen hade nära till skratt och de som arbetade fick hålla en egen privat anställningsintervju. Gick därifrån med huvudet högt och orden "Jag hör av mig till dig idag eller imorgon, angående om vi går vidare med dig" och bara en timme senare ringde telefonen. Chefen med skratten sa att jag ska få provjobba lite. Nu på fredag har jag första timmarna och på tisdag nästa. So-pepp-it-almost-hurts! Håll tummarna att tjänsten därefter är min. Hade varit awesome.

Det var så han presenterade sig, fast med sitt eget namn och på svenska. Med ett kollegieblock framför sig och en bläckpenna i handen. Vi ska gå igenom din ekonomiska situation och se vad vi kan göra för dig, fortsatte han.

Förra gången jag vände mig till soc fick jag en socialarbetare med grinig uppsyn. En sådan som misstror, rynkar på pannan och låter fördomar frodas bakom tinningarna. Då fick jag som tur var jobb precis i samma veva som nybesöket och behövde aldrig hjälp, men nu var det dags igen. Min nya socialarbetare är en ung kille from the hoods, säkerligen nyexaminerad med tanke på ålder. En sådan som ler tillmötesgående, är förstående och typ...open-minded.

Sjukt skönt.
Förhoppningsvis kommer jag inte behöva hjälp den här gången heller, men känns sjukt skönt att veta att även om det blir så, att jag inte får jobbet, så kommer jag kunna leva. Inte "leva" som jag gjort de senaste två månaderna, utan möjlighet att ens ta mig in till Göteborg pga fattig-nessen. Som sagt; sjukt skönt.

Livet är en pre-pubertal kille med ADHD. Som gillar att se folk plågas och skriker mer, ge mig mer. För att sedan tröttna sådär som pre-pubertala killar med ADHD gör. Slutar tycka att det var roligt & bestämmer sig för att slänga in något som kontrast. Något som gör att man ska uppskatta att plågas, för det är ju värt det, när man väl fått den kontrasten.

Om ni minns så skickade jag ut 17 spontanansökningar någongång i slutet av mars. Och idag väcktes jag av ett telefonsamtal från ett okänt nummer. Jag svarade och visst var det en arbetsgivare som tyckt att jag verkade reko, trots min smått läskiga CV-bild.

Någon timme senare var jag på arbetsintervju. Sjukt mycket självförtroende, ingen nervositet och en massa smarta svar på smarta frågor senare kom jag hem. Och någon timme senare ringde telefonen och det var samma arbetsgivare som fortfarande tyckte att jag verkade reko! Så. Atte. Är man bäst så är man.

Dessutom läste jag ut sista Harry Potter boken idag. Jag köpte den samma dag som den kom ut, men har vägrat att röra den. För när jag väl läst sista ordet, så är det slut. Historien tar slut. Blir så påtagligt att det är slutet på en, ja. Era. Slutet på en av de få saker som följt med en hela ens tonårstid. Men när jag fick veta att trailern till sista filmen skulle släppas, så var det dags och en vecka senare är boken utläst. Känns...tomt, men. Allt är väl, som man tydligen säger.

Kom precis ihåg att jag fullföljde min plikt som ensam singeltjej & hånglade med samtliga singelkillar på festen.
Sånt man gör på hemmafest.

Annars har jag sovt bort dagen, i solen.
Och med solstrålarna kom insikten, att livet nog är rätt gött ibland.

Igår stod huset tomt och för att göra tomheten mindre påtaglig bjöd jag hit de bästa människorna jag känner. Vi grillade, spelade singstar och pratade bort hela natten tills folk somnade lite överallt.

Har den där mysiga pre-bakfylle känslan nu, ni vet. Man städar lite här, plockar lite där, minns fragment från både här och där och fnittrar för sig själv. Antagligen kommer jag må ganska illa, ganska snart, men just nu mår jag oförskämt bra! Tror vi tar en vatten på det.