GUD-GUD-GUD-GUD-GUD-VAD JAG HATAR DIG; NU
Ganska bisarr känsla, som om vi skrattar döden rakt i ansiktet.
Egentligen hade inte Halloween kunnat infalla mer olägligt, men jag gillar det.
Vi behöver skratta döden rakt i ansiktet, för vi har ju alla överlevt den. Döden är ingenting.
Läste en fin text Alex Schulman skrivit om döden, den fick allting att släppa.
Man ska inte vara rädd för något som inte finns.
BARA TRE MINUTER TYST; SKA DET VARA TILL NÅGON TRÖST?
för det vet jag att du kan
men aldrig aldrig någonsin
ska vi förstå varann
för nu ska hela falska världen
ut på korståg om igen
under amerikanska flaggor
och för Gud & Sanningen
Minns ni dimmorna i Flandern
eller dödens fält i öst
ser ni Srebrenicas gravar
hör ni hämndens kalla röst?
Var finns barnen i Halabja
från Treblinka, Sobibor
från Lidice till Kambodja
eller Gaza live igår
Minns ni liken i Rwanda
ser ni bilder från My Lai
kan ni glömma Hiroshima
eller röken från Kuweit?
Bara tre minuter tyst
ska det vara till någon tröst
när hämnden kommer först.
INNAN DIG SKRÄMDE INTE DÖDEN MIG
Fokuserar man på något annat tillräckligt länge, så är det som om man glömmer bort att gråta. Hur hårt och länge man än låtit tårarna rinna så bara glömmer man.
Faschinerande grej.
Att allting känns så litet och oväsentligt jämfört med, kanske inte döden, men tomheten som den för med sig. En påtvingad ekande tomhet som tar över.
Försöker andas, försöker uppskatta det faktum att jag a-n-d-a-s.
Det går sådär
& det känns så oförskämt att det går sådär.
Jag andas och precis just nu så slutar hundratusentals människor över hela jävla jordklotet att få in syre och dör & så sitter jag här i min lilla etta i en helt vanlig svensk stad och uppskattar den inte.
Undrar ifall en långpromenad kan få mig på bättre tankar,
himlen är klarblå, träden skiftar i de mest fantastiska färger och kylan är påtaglig.
Jag ska försöka göra den här dagen till en av de finaste detta år.
Tända extra ljus, laga min favoritmat, göra sådant jag tycker om och bara glömma alla måsten.
Examinationsuppgiften får vänta, idag prioriterar jag mig själv fullt ut, det fungerar inte annars.
Jag kommer inte fungera annars.
Hittils går det sådär
& det känns oförskämt att det går sådär.
DE LÄNGSTA AVSTÅNDEN ÄR ALDRIG GEOGRAFISKA
Jag vill kidnappa Calle Schulman, ha honom i garderoben
Klappa på honom & säga att han är en duktig pojke
medan han slickar mig om fingrarna.
Inga konstigheter.
EXCALIBUR
7 dagar.
När jag hade 14 dagar på mig började jag. När jag hade 10 dagar drog jag en allnighter, satt uppe hela natten och skrev 75% av uppgiften. När jag hade 9 dagar kvar, så dog min laptop och dokumentet ligger just nu på en hårddisk i en dator som just nu förmodligen ligger i en liten låda där den väntar på att fraktas till närmsta reperationsverkstad.
Nu, med 7 dagar kvar är jag redo att börja om från början.
Jag lyssnar på en intervju med Calle Schulman medan jag tar tar på mig skorna, virar halsduken tre gånger runt min hals. Ler lite, trots allt elände. Min nya mössa är fin, de matchande vantarna är varma och mp3n nyladdad.
Innan pluggandet ska börja om från början, ska jag ner till affären och köpa något att snaska på under ännu en allnighter.
--------paus
play---------
Eländig & Gnällig.
Men Calle Schulman påminner mig lite om en hund och det gör mig glad,
så det jämnar ut sig.
+ Nu har jag glass.
Here we go.
WORDS CAN MAKE YOU PAY AND PAY; A FOUR-LETTER WORD I CANNOT SAY
Allt som gör ont, känns logiskt och får en att vilja le för det är så genialt.
Ju fler jävla man trycker in i en text desto viktigare blir den, ju mindre tanke man ägnar åt en text man jobbar på desto bättre blir den. Ett konstaterande, jag lärt mig under min obefintliga karriär som wannabe-poet.
Jag har knappt skrivit något sedan jag flyttade hemifrån,
inspirationslös = hade lika gärna kunnat ligga fucking medvetslös
hade fått lika lite gjort
men åtminstonde varit en erfarenhet rikare
Hittade Matiss Silins av en ren slump,
jag gillar slumpen, för slumpen är ödet och ödet är livet
& jag ser på youtube-klipp efter youtube-klipp och bara ler för man inser där och då, att livet är allt bra fint trots allt.
SPENDERAR SÖMNLÖSA NÄTTER, I TUSENTALS GRÄNDER
Det gör ont överallt i mig.
Varenda millimeter insida & varje millimeter utsida skaver, svider och bråkar med mig.
Fy fan.
+ Jag saknar min familj.
Jag försöker hålla/härda/(plågas långsamt) ut, trots sömnbrist, matbrist, pengabrist, brist på allting i hela världen, världshybris(t)
men det fungerar inte längre och
ingenting fungerar längre;
Jag funderar över ifall jag gått sönder och om de finns något som heter vårdcentraler i gävle som kan tänkas laga mig.
Fy fan.
Jag har nog aldrig mått såhär dåligt i hela mitt 7804-dagiga liv.
THERE ARE TWENTY YEARS TO GO, A GOLDEN AGE I KNOW
Häromdagen fyllde jag 20 år.
Dagen började redan vid 00.01 med födelsedagssång nere på pubenpuben & slutade även på pubenpuben med födelsedagssång vid 23.55.
Första födelsedagen utan familjen nära,
konstig känsla när man måste köpa tårta själv
och springa runt i affärer på jakt efter att köpa fina födelsedagspresenter själv.
Av min bror fick jag pengar, av min mamma ingenting,
eller jo ett telefon samtal som innehöll orden grattis, alla hälsar & att hon är ledsen över att dagen inte alls gått som hon velat
men det var svårt att endå dölja sin besvikelse,
för långt innerst inne spelar det ingen roll att jag fyllt 20,
men är endå det där lilla barnet och då är det bara materiella saker som räknas.
Hon kommer hem igen till veckan,
tills dess tar jag min födelsedag och stretchar ut den så långt som möjligt
Födelsedagsvecka, någon?
Hemmagjord sushi, Te & hårfärgning har gjort min kväll idag.
Feber & halsont har fått vara med på ett hörn.
Vi tänder några ljus i fönstret och låtsas som om hela världen står still.
andas in, andas ut.
THE WORST COMBINATION OF ADDICTIONS
Fredagskväll.
Fredagskvällar har alltid varit Idol-kvällar för mig.
Ända sedan starten, det är något jag egentligen kanse borde skämmas över, men blir man som 14åring hänförd av något så djupt, så slutar det bli en grej man gör och börjar transormeras till en grej man är. Jag står för det.
Jag har alltid haft en speciell favorit, som jag haffar från första audition, ibland åker de ut innan fredagsfinalerna & blir utbytta som suktobjekt snabbare än jag själv hinner blinka. Ibland tar det längre tid innan någon fastnar sådär på riktigt, så det känns.
Jag kommer inte skriva kärleksbrev längre, eller prata om de 24/7, eller leta tidningsurklipp som jag klistrar fast i min dagbok. Fast det kanske främst beror på att jag inte längre skriver dagbok.
Men det vågar jag inte erkänna här.
Jag tycker seriöst att detta är super-cute:
cute-cute-cute!
EVER SINCE I WAS EIGHT OR NINE, I'VE BEEN STANDING BY THE SHORELINE
Idag ringde mamma, ett sådantdär samtal man inte vill få;
Vi behöver åka ner till Polen, sa hon.
Planera in en resa till Ystad, kolla upp det, sa hon.
Ikväll, sa hon.
Enda tågresan jag kunde ta var fullbokad.
Mamma sover just nu på MS Polonia, på väg ner till Polen.
Min morfar dör nu, det var iaf vad de på sjukhuset sa till henne över telefon.
Kolla på tågresor ner till ystad direkt efter kryssningen, sa hon.
Vet inte vilken dag än, men kolla alla hela veckan, sa hon.
Jag kommer inte orka prata med alla om det här hela veckan, så nu får det bli ett äckligt litet blogginlägg om saken. Kommer förmodligen behöva åka ner till Polen vilken dag som helst nu.
Då får man hata livet.
Imorgon ska jag på kryssning, då ska jag älska livet, göra allt för att det ska jämna ut sig.
Oroa dig inte, sa hon.
Ha kul.
I'VE GIVEN ALL I CAN, IT'S NOT ENOUGH
Kom på att hela föregående inlägg var en lögn.
Inget annat än en illusion, eller kanske önsketanke.
Såg den sämsta filmen jag någonsin sett på bio, insåg att det var kött i keso och spydde av bara tanken, betalade mina första räkningar och insåg att jag ligger 1500:- back. Liksom, eh? Det jämnar ju inte ens ut sig.
Jag behöver god karma, var kan man skaffa sig sådan UTAN att behöva utföra massa goda gärningar?
Känns så omständigt.
BEST CASE SCENARIO; THIS IS WHAT I'VE BEEN WAITING FOR
Jag vet inte om det är någonslags tur som följt mina spår i helgen, men av någon anldening så känner jag mig förföljd av den.
Scenario 1:
Står inne på H&M och pillar lite på mössorna vid accesoar-avdelningen; en är för tunn, en för färgglad, en för grå, minst tre stycken som är alldeles för fula. Hittar en som kanske är okej, provar, inser att den kanske inte är så himla fin, men den varmaste av alla som trängs på hyllan. Jättegräslig blå färg. Kollar prislappen 69,50:-. Hänger tillbaka den, vänder om redo att lämna affären, ser en likadan mössa i svart, tar den utan minsta lilla betänketid och går till kassan.
Kassörska: Nämen, haha, kolla prislappen!
Visar upp prislappen, som är helt tom.
Jag: Nämen! Oj, och det som var den sista också!
Kassörska: Oj, men hmm, vad ska vi sätta för pris på den då?
Kassörska till Kassör: vad tycker du?
Kassör: Sätt 39,50:- Det tycker jag låter rimligt, då är vi inte för billiga eller för dyra..
Kassörna: Ja, så blir det.
Jag ler lite smått utåt
Skrattar nöjd-som-fan inåt.
Scenario 2:
Nästa gång jag ska åka hem är till jul.
Fick för mig att kolla SJs priser.
390:- för regionaltåg, 6 timmar.
Tänker nästan boka, så billigt är det. Men avvaktar.
Kollar priserna dagen innan den tänka dagen, kollar priserna dagen efter.
Hittar en biljett för 250:-, tar den. Inser att man måste betala 105 kronor för en platsreservation. Suckar.
Letar vidare. Hittar en 1klass biljett för 295 kronor. Där ingår inte bara platsreservation utan frukt och annat lyxigt.
Jag skrattar nöjd-som-fan utåt
Ler smått inåt.
SÅ EKAR STEGEN DÅ HON GÅR; TYSTNADEN ÄR DET SOM ÅTERSTÅR
http://www.fileden.com/files/2006/6/13/65465/mp3s/Hyacinthuset%20-%20Vilda%20och%20vackra.mp3
Om fem dagar fyller jag tjugo.
Jag ser likadan ut, lyssnar på samma låtar och ser fram emot födelsedagen sådär som jag alltid gjort i alla år.
Jag vänder ut & in på mig själv
vänder på planer
vänder på hela jävla världen
hoppas att hitta n-å-g-o-t
något som gör det värt att fylla 20, men jag hittar ingenting (för det finns ju ingenting).
Jag önskar att jag kunde pausat världen år 2003.
Hela världen bestod bara utav stjärnfyllda nätter & skrattfyllda dagar.
På söndag ska jag ut på äventyr, på tisdag har jag föreläsning,
på onsdag ska jag sova & på torsdag ska jag äta tårta.
Mina sista tonårsdagar kommer spenderas såsom jag spenderat alla mina tonårsdagar. Inte fullt ut.
Vet inte om det är tragiskt, eller rent av bra.
Hur skulle världen se ut om alla went crazy & rebellade som tonåringar?
Jag rebellade bara inombords, skrev kollegieblock fulla med poesi, svåra noveller och r-e-v-o-l-u-t-i-o-n
Jag har fortfarande kvar de i garderoben och kommer förmodlingen alltid att ha de där, men jag har inte så mycket mer.
Tiden.
Dagen går & jag förstår att trots att det var tidig morgon nyss, så måste solen ha sin gång.
Tiden går alldeles för fort, det är sällan man inser det i vardagen, i nuet.
Då grå den för sakta och man suckar, tittar på klockan och bara stirrar rakt ut. Önsketänker att den borde gå lite fortare, så man blir av med trisstessen coh sedan sitter man där. Fem år senare, med Fem dagar kvar till 20årsdagen. Tänker, fan. Var det här allt?
Fem dagar.
Funderar på att döpa om tjugo till tjugton. Allt för att få vara tonåring lite-lite längre.
SNART FALLER SNÖN SOM FÖLL I FJOL, DU VET ATT JAG HAR SAKNAT DIG
kaffeberoende,
så har vi en sak gemensamt;
rädslan, oron, tankarna kring och frågorna om framtiden"
Det är inte ofta något så spontant, kan låta så fint, logiskt & självklart.
En sak gemensamt.
A HIDEOUS SIN, UNDER MÅNEN I ÖSTER LYSER GATLAMPAN IN
Nej, nu är det dags för mig att skriva om något annat,
man skulle ju nästan kunna få för sig att jag bryr mig.
Jag hade faktiskt inte kunnat bry mig mindre.
Sedan om det är något bra eller dåligt..vetefan.
Sjukt oväsentligt.
IT'S DIFFERENT NOW THAT I'M POOR AND AGING, I'LL NEVER SEE THIS FACE AGAIN
Nu har jag tydligen gått upp så mycket i vikt att det syns i ansiktet. Märkte det idag när jag kollade på bilder från i somras och på mig sjäv i spegeln. Egentligen tycker jag att det är extremt komiskt, mina byxor gick sönder häromdagen och jag kunde inte sluta skratta för det är så fruktansvärt komiskt. Nu fan ska det få ett slut dock.
Från & med nu ska jag sluta äta helt.
Nej, nu ljög jag.
Min bror kommer hit och ikväll ska vi äta ute, gå på bio och käka popcorn i mängder.
Men sen! då jävlar. Jag ser ju inte riktigt klok ut längre.
