SÅ EKAR STEGEN DÅ HON GÅR; TYSTNADEN ÄR DET SOM ÅTERSTÅR

http://www.fileden.com/files/2006/6/13/65465/mp3s/Hyacinthuset%20-%20Vilda%20och%20vackra.mp3

Om fem dagar fyller jag tjugo.
Jag ser likadan ut, lyssnar på samma låtar och ser fram emot födelsedagen sådär som jag alltid gjort i alla år.

Jag vänder ut & in på mig själv
vänder på planer
vänder på hela jävla världen
hoppas att hitta n-å-g-o-t
något som gör det värt att fylla 20, men jag hittar ingenting (för det finns ju ingenting).

Jag önskar att jag kunde pausat världen år 2003.
Hela världen bestod bara utav stjärnfyllda nätter & skrattfyllda dagar.

På söndag ska jag ut på äventyr, på tisdag har jag föreläsning,
på onsdag ska  jag sova & på torsdag ska jag äta tårta.
Mina sista tonårsdagar kommer spenderas såsom jag spenderat alla mina tonårsdagar. Inte fullt ut.
Vet inte om det är tragiskt, eller rent av bra.

Hur skulle världen se ut om alla went crazy & rebellade som tonåringar?
Jag rebellade bara inombords, skrev kollegieblock fulla med poesi, svåra noveller och r-e-v-o-l-u-t-i-o-n
Jag har fortfarande kvar de i garderoben och kommer förmodlingen alltid att ha de där, men jag har inte så mycket mer.

Tiden.
Dagen går & jag förstår att trots att det var tidig morgon nyss, så måste solen ha sin gång.
Tiden går alldeles för fort, det är sällan man inser det i vardagen, i nuet.
Då grå den för sakta och man suckar, tittar på klockan och bara stirrar rakt ut. Önsketänker att den borde gå lite fortare, så man blir av med trisstessen coh sedan sitter man där. Fem år senare, med Fem dagar kvar till 20årsdagen. Tänker, fan. Var det här allt?


Fem dagar.
Funderar på att döpa om tjugo till tjugton. Allt för att få vara tonåring lite-lite längre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0