wordnerd

1. En pojkvän. Någon som inte mobbar min skivsamling/boksamling och som förstår det fina med min spotify-playlist. Han får gärna vara snygg, smart och hela köret. Någon med stort kulturintresse och obefientligt sportintresse. Alternativt Julian Casablancas.

2. Broder Daniels Limited Edition Box! Den släpps bara i 1000 exemplar & jag måste få ha en av de i min ägo. Eller snarare, mitt 13-åriga jag m-å-s-t-e ha en.

3. Konsertbiljett till Kent. Vet inte riktigt om jag vill se de i Gävle, Göteborg eller Stockholm. Men shoot! surprise me. Gävle blir väl mer ekonomiskt för mig, men det känns som om den arenan är för liten för Kent, de är värdiga något större. Även konsertbiljetter till Markus Kunegård, BÅDE i Göteborg & Gävle.

4. Prenumeration på random tjejtidning (läs: Solo) + Prenumeration på random foto-tidning (läs: digitalfoto).

5. Tänkte skriva Lukas Moodyssons - Apo kryp hos, men nu slog det mig att ja beställde den förra veckan tillsammans med ett gäng kursböcker.

6. Playstation 2 spel, spelar ingen roll vilka. Vill gärna ha tekken 5, senaste Harry Potter och GTA. Kan för all del vara begagnade, eller typ i form av presentkort, ju fler jag kan få för så lite pengar som möjligt...helst.

7. Sex and the city-boxen.

8. En mobiltelefon, har bara kollat lite löst men är inne på en Samsung s5230. Oj, nu när jag googlade den fick jag syn på en Samsung B3310, jag började nästan dreggla lite vid första ögonkastet, så fin den är. Bäst att vi säger att jag vill ha ett presentkort på någon elektronikaffär, eller helst bara sponsring, så jag inte är bunden till ett sortiment att välja bland. Men ni vet, min mobil är från 2005 och dör vilken sekund som helst. Kollade runt lite till och vill nog ha en vikbar istället, de känns stabilare. Så många att välja mellan! Så lite tid!

9. Cykel, eller ja, sponsring till cykel.

10. Extern hårddisk, med massor av plats. Nu när jag har varit med om två hårddisk-dödsfall inom två år och förlorat över två års bilder, dokument, videofilmer, så behöver jag ta steget över till extra back-ups. Så jag inte förlorar mer småbitar av mitt liv till tekniken.

Jag har i över tre veckor behövt köpa nytt puder, men aldrig riktigt tagit mig tiden att åka ner till stan och få köpt ett. Fick ett spontant ryck medan en b-film gick på kanal 5, ställde mig själv frågan "Bryr jag mig om den här tjejen kommer bli skolans prom queen eller inte?" Några minuter senare satt jag på bussen.

Såg gävlebockens horn när jag gick av vid rådhuset, blev helt till mig. Sprang nästan dit med kameran i full beredskap. Tyckte att det var en bra dag att se Gävlebocken IRL på.

& mitt puder fick jag köpt.

Tv:n står på i bakgrunden. SVT1, som vanligt på morgonen. Det känns som om det är mycket lättare att vakna till SVT, än till någon utav de kommersiella kanlerna med pålagda skratt. Två rykande koppar te står på bordet.
Googlar oväsentligheter och får plösligt riktigt ont i hjärtat. Flyttar fokusen från datorskärmen och fokuserar blicken på tv:n.





Jag har faktiskt aldrig förstått mig på Thåström, men det var som att Thåström förstod mig.
Det bästa måste nästan vara när publiken är redo att applådera och musiken som varit tyst i fem sekunder fullkomlingen exploderar. Det finns låtar som man känner att man nästan inte är värd att höra, för de är något mer än vad musik annars brukar vara och stå för.

Fint!

Sover.
Vaknar och rusar in i badrummet, spyr lite.
Går tillbaka, sätter mig på sängen och märker att det är ljust ute.
Sover lite till.
Vaknar och rusar in i badrummet igen, spyr lite till.

Har legat i sängen hela dagen, fram till 19.24 då jag slog upp kvällens tv-tablå och märkte att Tomten är far till alla barnen skulle börja om en halvtimme. Bestämmde mig snabbt för att jag lever (fast det var knappt, efter gårdagens utekväll på kåren). Årets första julfilm kräver rätt tilltugg och rätt dryck. Skyndade mig till ICA, köpte med  mig julstjärnor, risgrynsgröt och mjölk. Laddade ner 16 julfilmer, tände 13 ljus i fönstret och myste.

Så, med det har vintern nu börjat. Julen är inom räckhåll.
När Tomten är far till alla barnen tog slut, fortsatte jag i samma spår med Merry Madagascar & Mickey Mouse's Magical Christmas. Ena var riktigt fin&bra&pirr-i-magen-julig medan den andra var raka motsatsen som skrek  kommersialism och konsumtionshets. Hade jag inte spytt på morgonen så hade jag säkert spytt av hur äcklig jag kände mig efter att ha sett den.

Antar att det måste vara så ibland, att saker jämnar ut sig. Det är ju likadant med utekvällar, hade man roligt så mår man inte helt okej dagen efter. Där har någon (gud?) tänkt till ordentligt. Allting jämnar alltid ut sig.

Imorgon åker adventsljusstaken och stjärnan upp.
Tänkte tjuvstarta med de också, men nej. Någon måtta får det vara.
(Okej, jag erkänner. De var halv-vägs uppe, när jag i ögonvrån ser två asiater stå i höghuset mittemot samtidigt som de pekar och fnissar. Kolla! sa de. Gud så konstigt, VAD är det där? Och Gud vilken ful..lampa?! NÄÄ, ska hon ha DEN i fönstret?! Fniss! fnissfniss!" Så jag tar det imorgon, såsom alla andra, då ska de få se, de där asiaterna! När de blir det enda fönstret utan en adventljusstake, vem fnissar då.

"Har du tänkt på en sak, jag är verkligen en helt fulländad människa. Bara en tanke, du är också helt ok"

Så jag minns ingenting från torsdagskvällen. Varken hur vi kom till spelningen, spelningen eller hur jag kom hem efter spelningen. Men jag blev snygg på ALLA bilder. Alltid något!

Inte ofta det händer, det gör det nästan värt den 55 mil långa resan, de 1000:- jag la ut på tågbiljetter och de 300:- som alkohol+inträde kostade på Kontiki. Försöker intala mig själv det.

Alltid n-å-g-o-t!



Ser ju så himla smart ut också.
Men låt er inte luras, det är bara xiders x-mas edition med glitter i som talar.

- Hur kan du gilla Calle Schulman?! bah! jag fattar det inte!

Jo, nu ska ni få veta.
1. En kille jag strulade lite med på en kryssning en gång påminde mig om Schulman-bröderna så mycket att jag, dagen efter, sedan den dagen haft en wierd fixering vid Schulman-bröderna.

2. Det är absolut ngeting fel på det han skriver. Tror det mesta folk har emot de är fördomar som hänger kvar från den tiden de var elaka i sina bloggar, elaka mest hela tiden utan något att hålla fast i, eller tycka är fint. Mamma har inte läst något som någon av de skrivit med utbrast endå "Va?! så han kanske är inte är HET tappad då..". När jag nämnde Alex text om döden.

3. Inlägget här nedan är fullkomligt klockrent. Jag har skrattat i en halvtimme, så-sjukt-kul.

"Jag skäms!
Gjorde något så in i helvete pinsamt igår. Kom in på en bar här i Budapest med mitt gäng och folk tittade på oss så som man gör när det kommer in folk i lokalen. Jag sa högt och tydligt: "Har de aldrig sett en kändis förut, eller?" och fnissade. Som att - ja ni fattar. Jag skojade ju bara!

Och det är klart att de gäster som satt närmast oss var svenskar. SJÄLVKLART! Jag försökte skratta bort alltihop. Men jag vet inte hur det gick med det där. De trodde nog att jag var allvarlig. Och jag får panik bara jag tänker på det. Fy. Fa n."

Jag har två favoritband. Egentligen är de fler, men definitionen favoritband är olika för alla och om man ska dra linjen riktigt skarpt så återstår bara två. Kriteriet som gäller då är att man gillar ALLA låtar. ALLA låtar ALLTID. Och att man ska ha gjort det under en väldigt lång tid, ju längre tid desto bättre. Ju längre tid, desto bättre vet man att låtarna, alla ord som sjungs, alla noter som spelas verkligen har känts & betytt något. Och att de verkligen känns & betyder något. Det banden som står överst på den lista för mig är;




1. Cirkus Miramar.
För 7 år sedan hörde jag första låten. Sedan dess är de mitt allt i musikväg. De definierar mig och har definierat mig sedan och under högstadiet, gymnasiet och åren nu efter. De är de finaste jag vet, det finaste jag har. Imorgon ska jag se de live igen. Har inte räknat, men det skulle inte förvåna mig ifall det blir den 7de gången jag ser de.

Det andra bandet kan vi prata om en annan gång. För detta inlägg är dedikerat till de finaste 40+ grabbarna som finns.

Saker jag ogillar med Göteborg:

Grön Express och det faktum att det kostar 40:- att ta sig in till Göteborg. 80:- Tur och retur. Vilket jävla rån. Den går alldeles för sällan också. Busshållplatsen ligger 3 kilometer härifrån. Fast det ogillar jag inte. Men Grön Express och bara tanken på hur många timmar jag spenderat på den bussen får mig att vilja utföra lobotomi på mig själv, bara för att kunna radera de bitarna ur mitt minne.


Saker jag gillar med Göteborg:

När Grön Epress lämnar Hisingen och åker över Göta Älv-bron för att landa i stadskärnan. Utsikten; där och då. Utsikten från mitten av göta älv-bron är magisk. Operan är upplyst, läppstiftet är upplyst alla de tusen båtar är upplysta och även den där stora som jag inte riktigt minns namnet på (barken krona?) är också upplyst och alla Eriksbergs kranar är upplysta och det är så fint och får mig att tänka på låten shoreline och det är en så fin syn atT den nästan framkallar tårar och de skulle säkert falla ifall det var en känsla, en syn som uppenbarat sig längre än i en sekund.

Den sekunden är nästan värd 40:-.
Men bara nästan.

november 09;

Universum (typ allt med den, stjärnorna, ufos, eventuella utomjordingar, andra planeter, månen. Finns inget att inte vara fascinerad av.)

Te. Kan utan problem dricka 10+ muggar om dagen.

Min spotify-playlist. Fy, vad jag har fått till det. Den är himlans fin.

Min hybris ligger på topp-nivå just precis nu.

Alltså. Jag tror;
Dessa tankar som formas i mitt huvud just nu är, något kontroversiella, men jag tror på riktigt att det här med döden är ett redskap för who ever som vakar över oss, att se till att vi lever. Att vi verkligen lever. Man måste känna att man lever för att kunna leva.

Man uppskattar inte glädjen man har i livet om man inte vet hur sorgen känns.
Det har bara gått två veckor sedan min morfar gick bort, men jag mår..asbra. Jag bryr mig inte om hur känslokallt det kanske låter. För det är en värdering ni lagt in, inte jag.

HYBRIS.
Det känns som om jag kunde äga hela världen om jag bara ville, jag älskar den känslan.
Sedan om den är den polska vodkan jag fick mamma att köpa till mig när vi var där, eller jag som talar, det förtäljer inte historien.
Men eftersom jag är polsk och den är polsk, så ligger vi nog i symbios.

Blandade symboliskt ut den med julmust,
snart är julen här.
Det har ingenting med det här inlägget att göra, men så blir det ibland.

Sovt.
Drömt mardrömmar.
Faktum är nog att jag aldrig sovt så länge och drömt lika många mardrömmar på så kort tid någonsin.

Tar en genväg genom Polen.
Eller, omväg bli det ju.
Kommer tillbaka om en vecka.