Min hybris ligger på topp-nivå just precis nu.

Alltså. Jag tror;
Dessa tankar som formas i mitt huvud just nu är, något kontroversiella, men jag tror på riktigt att det här med döden är ett redskap för who ever som vakar över oss, att se till att vi lever. Att vi verkligen lever. Man måste känna att man lever för att kunna leva.

Man uppskattar inte glädjen man har i livet om man inte vet hur sorgen känns.
Det har bara gått två veckor sedan min morfar gick bort, men jag mår..asbra. Jag bryr mig inte om hur känslokallt det kanske låter. För det är en värdering ni lagt in, inte jag.

HYBRIS.
Det känns som om jag kunde äga hela världen om jag bara ville, jag älskar den känslan.
Sedan om den är den polska vodkan jag fick mamma att köpa till mig när vi var där, eller jag som talar, det förtäljer inte historien.
Men eftersom jag är polsk och den är polsk, så ligger vi nog i symbios.

Blandade symboliskt ut den med julmust,
snart är julen här.
Det har ingenting med det här inlägget att göra, men så blir det ibland.