Okej.
Nytt år.

Fått mitt jobbkontrakt förlängt & kommer hänga på PB våren ut.
Skaffat gymkort i kungälv i hopp om att utnyttja det oftare än det hade i göteborg.
Sparat närmre 15000 kronor när jag inte visste ifall jag skulle få jobba kvar eller inte, som jag nu ska spendera på IKEA and make this house a home.
Gjort denna blogg till en bok, från digitalt svammel till fysiskt materia, som landar imin brevlåda om någon vecka.

Nytt år.
Och med de orden,
är det slutbloggat.

It was a pleasure.

...gah.

Min Polen-abstinens blir inte mindre av att jag loggar in på wizzair & ser att tur&retur-biljetter ligger på 250:-
Vill åka ner typ...igår.

Eller om två veckor när ett av polens bästa band spelar i warszawa.
Men nej, så roligt får man inte ha det.

Om jag bara hade gjort som jag velat från början hade allting löst sig.
Allting löste sig och jag gjorde massa omständiga saker helt i onödan, hade ångest helt i onödan.

Suck.
------------------

Anyways!
Kvällen spenderades på sportlife  jag blir så arg att jag bara kan köra 4 reps på 4 kg på axelövningen. Hur kan man ens vara så svag? Och plankan...ska vi inte ens tala om. Alltså, något mer tragikomiskt finns inte. Tur att jag har hela 8 stycken PT-timmar kvar.

-------------------

Nu är det mycket om känns jobbigt.
Har inte kunnat vara i min lägenhet på hela veckan.
Har varit tvungen att avboka planer som jag verkligen inte ville avboka, för att kunna boka in en ny plan jag verkligen ville boka.

Vill inte sitta hemma hos mamma just nu & ikväll vill/BEHÖVER jag vara på två ställen samtidigt.
Och ångesten kryper under skinnet.

Att de båda planerna är något så banalt som bowling med jobbet & PT-timme, borde ju få mig att typ skratta, men jag känner skuldkänslor & ångest & andra deprimerande känslor i 110km/h.

Behöver vara på två ställen samtidigt imorgon.
Som i B-E-H-Ö-V-E-R.

Är sjukt ambivalent, vill inte behöva välja.
Vill vara på båda ställerna, göra båda sakerna.
Vill & behöver båda precis lika mycket.
Typ galet mycket.

Om någon tänk skapa den där kloningsmaskinen, kan ni vara snälla & ha den ready to go imorgon eftermiddag?

Typiskt mig:
Skriva upp mål inför första PT-timmen & inse att min kondition inte lär vara samesame som den var i våras. Inse att jag kommer kippa efter andan och typ inte orka någonting. Få panik. Gå till gymmet, springa 5 kilometer. Som för att inte känns mig helt världelös. Körde ett kort armpass efter. Kändes skönt. DÅ.

Nu har jag t-r-ä-n-i-n-g-s-v-ä-r-k.
Kan knappt gå.
Och IKVÄLL ska jag till PT:n.

Hoppas min kropp inte hinner döda mig, innan han gör det.
Lär sova som ett barn i natt.

Spotify kan vara det enda företaget jag känner till som liksom INTE vill ta emot ens pengar. Har en subscription som ska dra pengar automatiskt, men som liksom aldrig gjort det. Varje månad har spotify-appen plötsligt sluta spela musik i mobilen och jag har varit tvungen att logga in, logga ut, logga in, skriva in bankuppgifterna igen, logga ut logga in och försöka igen. Ofta har det tagit två-tre dagar innan det fixat sig. Men nu! Nu har jag druckit massa gamla cidrar som legat i mitt kylskåp alldeles förlänge, vilket fått mig att köpa ett halvårs presentkort på spotifys hemsida, adresserat det från mig själv till mig själv. Liksom tvingade dem att ta mina pengar & nu, nu kan jag i sann förfestanda lyssna på fler radioplågor tills det är dags att fånga bussen. I ett halvår! Utan att behöva göra om den där procedren. Lär ångra mig imorgon, när jag ser att 600:- är draget, men vafan! Man får passa på när man är full. Na Zdrowie!

Igår kom en kortväxt + hans vän i rullstol in på jobbet.
Idag har jag skaffat PT.
The craziness never ends.

Efter jobbet var det enda jag kunde höra hur hela bussen systemetkasse-klingade.
Har inte haft en ledig helg på i princip 1372 veckor & varit sjuk ungefär lika länge & utekvälls-abstinensen är på T-O-P-P.

Eller typ, fyfan vad jag bara behöver få hångla med någon.

Så det räckte tydligen med ett mejl.
Fem minuter senare har målarfirman ringt & bokat in en tid för tapetsering.
Som om jag inte allt väntat i två månader.

SÅ GÖTT.
Två veckor tills de kommer,
ska inte spendera ett enda öre tills dess. Inte ett enda!
Spara pengar som om jag vore fattig. Lägger över ALLA pengar på sparkontot.

Kommer kännas SÅDÄR att lägga alla de där pengar på möbler, men seriously, mama needs a new bed.
Och en bokhylla att fylla med nördigheter. Och ett litet sidobord till hallen. Hallspegel. Soffbord? Matta? Två mattor?

Hjälp.

Har jobbat 7 dagar i rad, 9 dagar av 10.
Är HELT slut.

En bra grej dock:
Lussekattspremiär på jobbet idag! Tog en direkt efter jag slutat, har nog aldrig varit värd något så mycket.

--------------
Plus att jag tror jag överlistat västtrafiks system.
Som det är nu betalar jag 760:- i månaden för ett busskort som gäller hela vägen från kungälv till kungsbacka. T.o.m till världens ände, f-ing LERUM, kan jag ta mig. Vilket jag tycker är alldeles outrageous eftersom jag bara åker sträckan kungälv-gbg & inte borde vara med och pitcha in för bensin till f-ing LERUM.

Om jag inte har helt fel, borde jag kunna köpa ett månadskort med namnet kungälv tätort (275) + gbg månadskort (335) = 610. Vilket sparar den modesta summan 150:- i månaden.
Köper jag dessutom ett gbg kvartalskort + 3st kungälv tätort, blir den sparadesumman 550:- på tre månader. Gaaah. Frustrationen i att jag inte vetat om detta tidigare. Har på 1½ år alltså förlorat 3300:-, ångesten.
-------------

På fredag ska jag jobba 9 to 5.
Också kul.

Har gått & blivit fisk/skaldjursallergiker på äldre dagar. Ha!
Någon straffar mig för att jag har kallat mig vegetarian i 3½ år.
Typ, nu haru inget val! Annars fåru kliande utslag! HA! Så går det när lyxäter handskalade räääääkor & lyxlunchar suuushi, samtidigt som man kallar sig vegetarian.

I had it coming.
Kul.

Har iofs inte feber, men är ganska yr. Och illamående.
Fryser som om jag inte alls var gjord av mänskligt materia, utan snarare en frys. Eller saker som legat nerfrysta i en frys ett längre tag. Nu ska jag hem till mamma & kura ner mig under täcken med katten på magen i väntan på att bli serverad mat. Ska bara på något vis orka ta mig de där 800 metrarna dit också, lyckas jag lär det vara största bedriften ever.

-------------
update.
Jag är nybadad & nerbäddad i rentvättat.
Kramar mina kuddar & sätter väckarklockan alldeles för tidigt, för tredje dagen i rad.
Jobbar helgöppning om 3....2.....1...

Herregud. Började gråta när busschaffören inte stannade vid min hållplats.
JAG STÅR JU HÄR & VÄNTAR PÅ DIG.
Hade väntat i en kvart och fick vänta i en kvart till.

Kära busschaufför:

Jag vaknade 04.00 imorse, jobbat från 05.25-13.00 (eller snarare 05.20-13.30)
Jag har världens mest ihärdiga och plågande öroninflammation i kroppen, som inte bara plågar örat utan även gör mig äckligt svag & orkeslös. Allt jag ville var att komma hem. Inte se dig köra förbi hållplatsen. Hoppas karma kommer ikapp dig. Ger dig vinterkräksjukan.

Dö.
/Saga

Har efter en penicillin-kur fortfarande ont i örat.
Har varit i stockholm-gävle-stockholm igen.
Andades ut sådant som samlats inombords senaste månaden och andades in den kyliga höstluften. D
en där perfekta höstluften, när träden brinner och solen skiner, åh.

Att gå på Gävles gator kändes långt ifrån så konstigt som jag trodde att det skulle göra.
Det kändes som om staden var min, som om jag aldrig lämnat den.
Att gå från stan till högskolan, att köpa kaffe på Prego, att ha föreläsning i samma sal som vi hade vår allra första informations-samling. Kände ett konstigt lugn, som om allt det där man aldrig trodde skulle ordna sig, med tiden, ordnat sig.

Har fyllt 22.
Kollade igenom förra årets önskelista och insåg att jag under året fått allt det där.
Ett jobb, en lägenhet & alla random materiella saker, man kan köpa sig när man har en inkomst.
Allting förutom det där som NU för första gången riktigt börjar kännas. Så, det.
Det är det enda jag sätter upp på önskelistan för i år. Så slipper gud/ödet/whatever koncentrera sig på att ordna upp allt annat & kan fokusera på den sista biten. Man är ju inte dum.

Varje gång jag är i Stockholm hoppas jag att jag ska springa på dig, och det är så tragikomiskt att jag fortfarande liksom verkligen hoppas det.

Lyckan när man inser att klockan bara är 12 & inte typ 17 som jag trodde. Har redan varit på vårdcentralen & apoteket. Nu jävlar ska jag döda de små monstrerna som bosatt sig i mitt vänsta öra som roat mig med att ha rave till och från i en månad. Trodde att det hade gått över tills de igår, tog nya tag och började staba mitt inneöra med knivar. Sov alldeles för lite, förtryckte smärtan och jobbade, steg upp alldeles för tidigt på min lediga dag för att gå till vårdcentralen.

Nu ska jag knapra på min barndomsvän tillika öroninflammationens fiende kåvepenin.
Känner spontant; MOAHAHAHA.

Igår hade jag en dagen före dagen före födelsedagen-dag i stan med mamma. Åt frukost på Le Pain Francais, gick till frisören, köpte min favoritparfym since 2006 som är så dyr att jag bara haft den en gång tidigare & spenderat defem senaste åren med att hitta en billig kopia, och vinterskor. Alla som känner mig vet att jag hatar skor. Föddes utan skosamlar-mani-genen och att hitta nya skor är ett projekt som alltid tar för lång tid, men med nyklippt hår, favoritparfymen på och fransk frukost i magen gick det relativt smärtfritt.

Idag ska jag snyta ut den sista förkylningen, plugga och träna. Om jag vågar.
Har inte varit på gymmet sen i augusti. Kommer dö.
Och det hade ju varit dumt, såhär dagen innan födelsedagen.