SJälvcensurerar mig på min kreativt skrivande kurs, fastän jag inte vill. Vill inte bara skriva om hur hans gula tröja inte bara lyste upp hans ögon, utan även mina, utan även om hur man kanske borde skämmas över att GAAAAAAAH. SJÄLVCENSUR.

Fan.
Vill inte självcensurera mig här också, men det blir så konstigt att skriva ner det där allra innersta som ingen vet om. Det där jag sparat på i minnet, det där jag sparat på dokument i datorn. Det där jag aldrig sagt högt.

Fan.
Jag behöver en grym fylla, en sådan där man inte spyr upp galla när kvällen borde ta slut, utan bara spyr ut allt det där man sparat på i minnet, i dokument på datorn. Säga de där sakerna högt.

Frustrationen, ambivalensen.
Om jag kundeåka tillbaka i tiden, hade jag inte gjort allting annorlunda. Men ganska mycket.
Idag, just idag, har det gått två år.

Allting hade kunnat vara anorlunda.

Kan inte bestämma mig för om det är värt eller ovärt att vara sjuk på sin enda lediga helg under hela oktober. Jag har tårta i kylskåpet, chips och dipp i skafferiet och en intälld post-inflyrre/pre-födelsedagsferre jag fick ställa in. Nu ska jag fortsätta att hosta/snyta/tvinga ut alla elaka bakterier som satt bo i min kropp och typ...sova, medan mamma panikringer in gäster för att äta upp min post-inflyrre/pre-födelsedagsferre-tårta. Suck.

SÅ JÄVLA FÖRKYLD.
Nu ska jag fortsätta snyta ut min hjärna.
over and out.

Köpte en illaluktande badbomb-grej på lush igår. Älskar att fulspendera pengar på lush.
Butiksbiträdet hade uppenarligen spenderat alldleles för mycket tid i den lilla lokalen, då hon bara ville pracka på mig saker som luktade fänkål och liknande. Men det är såå luuuuugnande-blabla-bla.

Köpte den. Ska jobba öppning och öppning och öppning och öppning och ja. Ni fattar.
Softade soft-bad igår, med bubbel upp i taket.
Känner mig lugn. Kanske fungerade den. Eller, så var det just det meditativa i att fulspendera pengar som gjorde vad det skulle. Vill inte ens logga in på internetbanken för att se tragiken, petar hellre på min nya jacka.
Och badar soft-bad.

Ord kan inte beskriva hur myckat jag föraktar den lokala tidningen idag. Min enda sovmorgon på kommande sju dagar & de bestämmer sig för att bjuda på ett gratis-locka-till-prenumerations-nummer just idag. Jag ska vakna 04.00, sju dagar i rad starting tommorow & tidningsjäveln väckte mig idag klockan, ja, 04.00. Är sjukt mordisk just nu. Behövde verkligen sova ut. Tack. Hatar er. Kommer aldrig prenumerera på er jävla skittidning efter det här. Amen.

Har dessutom försökt uppdatera mitt spotify, men så säger den att purchase isn't currantly available. GAAAAAH.
Hela världen är så underbar. Hade deadline igår med. Märkte jag idag,
Det går bra nu.

Ska man på fest behöver man ha varit en sväng på systemet. Det har jag inte.
Rotar i kylskåpet, hittar två tetra-vinare. Hittar en pepsi max. Inser hur kombinationen smultron vin + pepsi max = win deluxe.
& det var det. Win deluxe. Åh.
Jag är den bästa människan jag vet om.
Alkoholen är i blodomploppet, hybrisen har landat.
Förstår inte hur inte hela världen älskar mig.

ETC.

Är ändå sjukt peppad på födelsedagsferre. Älskar när folk fyller år, man märker att tiden går på ett härligt sätt.
Tar en alvedon and i'm ready to go. Det fina med att vara ung, man kan gå all in, det finns en morgondag. Skjut upp allt som går att skjuta upp. Tyvärr ska jag alltså jobba imorgon, men tanken på dubbel lön kommer nog hålla igång mig. På måndag jobbar jag kortpass på 6 timmar och på tisdag är jag ledig. No problems. Det fina med att vara ung.

Snart är det min tur.
Då är jag inte så ung längre.

Hej, mitt vänstra öra.
Skulle inte du kunna sluta göra ont? Tyckte du inte att det räckte med två dagar?
För, det tycker faktiskt jag. Och att du tog med din vän feber, är inte heller uppskattat.
Kan ni inte hitta en annan kropp att bosätta er i?
Ni är inte välkomna i min, idag när jag skulle på födelsedagsferre samt jobba 9 timmar imorgon.
Hatar er.
/Saga

Bokmässan. Årets höjdpunkt för en wannabeintellektuellkulturell som mig.
Köpte tidningar & böcker like there was no tomorrow & hittade ALEX SCHULMAN i en monter.
Älskar Alex Schulman. Ä-L-S-K-A-R ALEX SCHULMAN.

Kommer idolisera honom tills dagen jag dör. Kommer ha honom som frikort i framtiden.
Kommer tvinga alla att läsa det han skriver (för det han skriver är så galet bra att det gör ont i själen, på ett bra sätt). Kommer för alltid ha hans autograf i min bokhylla.

Har ont i örat och halsbarnet i mig tycker att det är fascinerande. Har aldrig haft ont i örat tidigare och halsbarnet i mig undrar liksom, öronont? vem är du och vad har du gjort med min årliga halsfluss?! Känns så onödigt med ont i örat.

Man vet att ens PMS gått överstyr när man läser Malou von Siwers som Marabou Siwers.
Sedan att jag har så ont att jag tror att någon försöker mörda mig inifrån, är en helt annan grej.

Hade också planerat att återigen börja träna just IDAG.
Kroppen ba, nä! Så lätt får du inte iväg mig!

Idag kör vi snabbkaffe, filmen klassfesten (björn kjellman, i would marry him anyday) och ett långt bad. Pepp inför att jobba helgöppning, då. Peppa då. Pepp...äh.

Med ett utbytt kylskåp, beställda tapeter, gardinstången uppe och ett ikeabord ihopskruvat börjar min lägenhet bli klar. Lite Ikea här, lite ullared här, min lilla etta är fulländad. Med alldeles för lite pengar kvar den här månaden, får en riktig bäddsoffa vänta någon vecka till, men sen! Sen är lägenheten klar för inflyttningsfest! Och mina lilla etta blir MIN på riktigt. Peppen!

Spenderade förresten hela 7 timmar på Ullared i söndags.
True Story.

Köpte ALLT till min lägenhet.
Bara bäddsoffan & köksbordet kvar.

Känns så jävla bra.

Distanskurs = Veta om en uppgift i en månad, men ända sitta och skriva frenetiskt en timme innan deadline. Prick 00.00 blev jag klar, men felberäknade korrläsningstiden. Var länge sedan jag behövde korrläsa något. Dödade några älskningar, la till lite rim. Det är ju ändå kreativt skrivande jag läser, tänkte jag. Skickade in allt en timme sent.

Blev nöjd.
Trots att jag vetat om uppiften ett tag har jag haft svårt med inspirationen, uppiften "skriv ner ett barndomsminne" är svår när man inte minns något; antingen var min barndom så mellanmjölk-helyllesvensson att jag inte behövt lägga något på minnet, eller så var den så hemst att jag blockat a-l-l-t. Tänkte alldeles för länge på vad jag skulle skriva, tänkte alldeles för mycket på att det kommer definiera mig, eller snarare avslöja hur jag vill att andra ska definiera mig. Tänkte alldeles för pretto, tänkte diskoteksbranden 1998, då jag vaknade mitt i natten av brandbilar-ambulander-skrik, tänkte 9/11 då vår amerikanska lärare kom in i klassrummet rödgråten. Tills jag faktiskt insåg, att barndomen ska vara lättsam. 11-åringar kan ändå inte beskriva stora händelser, för de inser inte storheten i de och en sådan naiv text skulle nog bara bli fel. Kursen slutar i maj 2012. Jag har åtta månader på mig att skriva pretto texter.

Så trots att jag haft uppgiften ett tag, började jag inte skriva föränn i tisdags då jag började leka lite med ord, meningar och kombinationer. Skrev ner de. Inget annat. Tills imorse då jag under en wordfeudmatch fick världens inspirationsinjektion och skrev tills jag skulle till jobbet.

Either way, fick tillslut ihop en dikt-fast-typ-inte-en-dikt-kanske-en-typdikt. Hatar ordet dikt, men är inte tillräckligt häftig för att klara av spoken word. Den handlar om hur vi flyttade från Karlskrona till Göteborg och är ganska lättsam.

Publicerar den kanske här, ska låta den vila under natten
är den fortfarande bra imorgon laddar jag upp den.

Är den dålig, får jag hoppas att läraren tror att det är ett skämt och ber mig mejla rätt fil.

Åh, spännande.
Vet inte riktigt om jag vill att det ska bli morgon eller inte.

Åh herregud.
herregud-herregud-heregud.
Jag har inte många guilty pleasures här i livet (typ idol, göteborgs rape lingon & pepsi max) vilka alla är värdelösa ting jämtemot den enda person som befinner sig på listan. En person vars skriverier som gör mig knäsvag och fnittrig så jag skäms och sällan talar om det. Och denna person kommer till bokmässan.

Känner mig som när jag var 13 år, stod utanför liseberghallen & väntade på att bli insläppt på en Broder Daniel konsert. Lite nervös också. Jag är fan hopplös.

HAR INTERNET.
Känner hur jag återigen är en del av samhället.

Scenario:
1 september.
Springer från jobbet, sitter som på nålar under bussresan, springer in på kungälvsbostäders kontor &...så har de stängt. Gick hem och vältrade mig i självömkan. Men tjugofyra timmar senare hade jag nycklarna och tjugofyra timmar senare hade jag ett eget hem.

Nu har jag överlevt några jobbdagar, lite småflytt samt börjat plugga och fy-fan vad mitt självförtroende bara sky-rocket. Har hittat mig själv igen. Det är fint.

Idag kan vara årets mest onödiga dag.
Som för att göra det ännu värre ska jag till jobbet vid 17 för inventering. Jobbigt läge.
Kommer hem senare än jag behöver gå och lägga mig. Jobbigt läge.

Tycker att idag hade kunnat vara imorgon.
Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge.

På torsdag ska jag förlora 80% av min lön på möbler. Spenderade söndagen på det där möbelföretaget, ni vet vilket & pekade ut bäddsoffa/bord/tvbänk/hyllor till ett pris jag inte ens vill räkna ut, alldeles för billigt tycker mitt vuxna jag & gillar läget, medan småbarnet i mig trotsar & tycker att det känns sådär att förlora 80% av lönen på möbler. Finns mycket roligare saker man kan göra för pengarna.

Typ köpa en väska man inte behöver.