SJälvcensurerar mig på min kreativt skrivande kurs, fastän jag inte vill. Vill inte bara skriva om hur hans gula tröja inte bara lyste upp hans ögon, utan även mina, utan även om hur man kanske borde skämmas över att GAAAAAAAH. SJÄLVCENSUR.

Fan.
Vill inte självcensurera mig här också, men det blir så konstigt att skriva ner det där allra innersta som ingen vet om. Det där jag sparat på i minnet, det där jag sparat på dokument i datorn. Det där jag aldrig sagt högt.

Fan.
Jag behöver en grym fylla, en sådan där man inte spyr upp galla när kvällen borde ta slut, utan bara spyr ut allt det där man sparat på i minnet, i dokument på datorn. Säga de där sakerna högt.

Frustrationen, ambivalensen.
Om jag kundeåka tillbaka i tiden, hade jag inte gjort allting annorlunda. Men ganska mycket.
Idag, just idag, har det gått två år.

Allting hade kunnat vara anorlunda.