wordnerd

Idag kan vara årets mest onödiga dag.
Som för att göra det ännu värre ska jag till jobbet vid 17 för inventering. Jobbigt läge.
Kommer hem senare än jag behöver gå och lägga mig. Jobbigt läge.

Tycker att idag hade kunnat vara imorgon.
Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge.

På torsdag ska jag förlora 80% av min lön på möbler. Spenderade söndagen på det där möbelföretaget, ni vet vilket & pekade ut bäddsoffa/bord/tvbänk/hyllor till ett pris jag inte ens vill räkna ut, alldeles för billigt tycker mitt vuxna jag & gillar läget, medan småbarnet i mig trotsar & tycker att det känns sådär att förlora 80% av lönen på möbler. Finns mycket roligare saker man kan göra för pengarna.

Typ köpa en väska man inte behöver.

Aaaah!
Nu har jag enrollat mig på blackboard. För sådana som inte studerar på HIG, betyder det helt enkelt att jag nu pluggar igen på riktigt. Fast i mindre skala, som för att mest testa om jag pallar det. Ska leka skrivarstuga i min lilla etta hela hösten/våren, mellan mina jobbpass.

Första uppgiften ska vara inne om två veckor, första träffen i Gävle är 22 oktober.
Har en sjukt skön känsla i hela kroppen, känner ett lugn jag inte känt sedan jag-vet-inte-när.
Det kommer bli så jävla bra det här.

Beter mig som ett jag-vet-inte-vad.
Vad handlar det om?

Jag är inte blyg. Vill bara inte famstå som en tönt genom att prata.
Det är en helt annan sak. Samt lite ambivalent.

I vilket fall som helst,
jag har väldigt nära till hybris och kan ibland mitt i, inse att det bara är jag som älskar mig själv.
Och jag börjar tänka att jag är någon alla hatar, tycker är jobbig, är i vägen, säger fel saker etcialloändlighet.

Och då jag hellre lever i ovisshet än att få ovanstående bekräftat, så håller jag mig likt en voyeur i bakgrunden. Nickar lite försynt & skrattar åt skämt. För att det är enklast så & för att det gör mindre ont. God natt.

Ringde upp gamla jobbet, tackade nej.
Mejlade HIG, tackade ja.

Känns meningslöst att gå bakåt i livet, när jag så länge tänkt att jag redan förlorat ett år av mitt liv på att stå still.
Att höra arbtesgivarens röst ändra tonläge under samtalets gång var s-j-u-k-t tillfredställande, jag hade makten & hon insåg att hon var tvungen att fortsätta jaga stackars själar med billiga prislappar. Min däremot ska inte utnyttjas/utarmas/dö utan istället inspireras/matas/leva hela hösten, med kurserna Litterär Gestaltning & Journalistiskt Skrivande.

Beställde bredband & el till nya lägenheten.
Lekte vuxen & beställde en provprenumeration på GP.
Går all in.

Skulle köpa en dammsugare också, men där gick gränsen.
Kanske imorgon, kan ju inte göra för mycket nytta på bara en dag, hur skulle det se ut?!

Funderar på att sälja min själ för 87:- i timmen, till mitt gamla jobb. Flera missade samtal, desperata intalade meddelanden på min mobil & när jag till slut svarade ville de att jag skulle börja telefonintervjua igen. Hatade jag inte det jobbet? Måste gå tillbaka i bloggen och läsa. Funderar på att ta det som extraknäck, då jag faktiskt är ledig lite vardagar här & där. Men nej, hatade inte jag det jobbet?

Funderar även på att tacka ja till den där distanskursen. I Gävle.
Snacka om att utmana ödet. Skulle betyda att jag behöver åka upp dit två gånger i år & fyra gånger nästa.
Nästan som att jag tackar ja, bara för att utmana ödet & se hur mitt psyke tar det. Antingen går det bra, eller så går åt helvete, men mitt självdestruktiva jag tycker att det skulle vara roligt det också.

Jag kan bara välja ena
& tankarna går;

Extra cash/distanskurs/extracash/distanskurs.
Känner spontant att jag väljer mellan ett materiellt liv & det livet jag just nu vill leva;
typ ett wannabe-kulturellt sådant.

----------------
Enligt hålen i schemat & mina nyfunna matematiska skills (man utvecklar tydligen sina icke-existerande när man jobbar bakom kassa) så skulle jag tjäna 5000:- extra i månaden. Men är det värt? Hatade jag inte det jobbet?
----------------

Herregud!
Hon slickar på fingret, stoppar ner det i urnan för att sedan ta upp det igen, stirra intensivt på den grå askan som fastnat och gör det otänkbara. Stoppar det i munnen & slickar upp vartenda korn med sådan inlevelse att man vill ta fram skämskudden. "It tastes like rotten eggs, sand and sandpaper, but I've grown to LOVE that taste".

Herregud 2.
Det är det enda hon ätit sedan han dog för två månader sedan.

Herregud 3.
"The more I eat, the more exited I get, until i realize...there's not so much left".

Det här är för mycket för mig.
Tur att jag jobbar öppning imorgon och har en bra ursäkt för att gå och lägga mig tidigt.
God natt.

Åhgudvadlessjagvaridagpåjobbet.
Var säkert inte alls rolig att jobba med.
Alla kunder var jobbiga, allting som hände var omständigt & suck&helvete&suck&fan&suck.
Så gick jag runt hela dagen.

Som tur är, vet jag att det var turisternas fel, någon vecka till & jag slipper folk som vill köpa flygbussbiljetter, men inte har en susning om vilken flygplats de ska till, det känns ju som en förutsättning att veta, vill du hem eller inte turist?!

SUCK.
Nu är dagen slut.
Hoppas jag laddar om under sömnen & slipper mitt less-jag.
Så sjukt osmickrande karaktärsdrag.

Dricker kaffe ur min första & hittils enda inflyttningspresent; från mitt icke-kaffedrickande jag till mitt kaffedrickande jag. Om två veckor sitter jag i en nyinköpt soffa på en annan plats, drickandes kaffe ur samma mugg.

Betalade nyss in första månadens hyra & nu ska jag bara p-l-å-g-a-s tills den 1 september, då jag får hämta ut nycklarna. Som för att få tiden att gå fortare har jag lyckats få extrapass på jobbet. Tänka mindre, jobba mer.
Sådant man gör.

Note to self:

Så mycket bättre att glömma bort sitt telefonnummer, än att glömma sin tröja.
Annars får man deala med sms från folk som inte kan ens namn, men kallar en baby och vetskapen att man måste köpa en ny svart basic cardigan, för man har redan märkt, efter en dag, att man verkligen behöver en svart basic cardigan & inte en sms-inkorg fylld av oväsentligheter.

Suck.

Sådär, nu lever jag!
Var några kritiska timmar, men,
jag tänkte såhär;

Vill kroppen inte ha vatten, så får man tvinga den. Tog världens längsta bad, som för att suga upp så mycket vatten som möjligt, tittade ikapp lite tv-serier jag inte hunnit se när jag jobbat. Haft världens mest bortslösade lördag. Mitt kontoutdrag är i total symbios med hur dåligt jag mått idag, först förstod jag inte, men när minnesbilder flimrade förbi och jag vågade mig in på internetbanken så förstod jag. All in. Lika bra, nu är min utekvällsdos fylld, borde klara mig MINST ett helt år innan nästa, heh. Lika bra.

Mår inte alls som jag förtjänar idag.
Får inte ens behålla ett glas vatten.

Kroppen ba,
mig kan du inte lura så lätt!
Ofta du dricker vatten?!
HAH.

Suck.
Kollar på en dokumentär om Amy Winehouse och alla hennes problem,
som för att få mig att må bättre.

Tre drinkar senare saknar jag en kille jag träffade på en studentkryssning för snart två år sedan.
Har skrivit om det förut, jag gav honom allt och fick inte ens hans nummer. Han tyckte det var rimligt att jag skulle flytta in hos honom, trots att vi precis träffats och jag tyckte att jag borde fortsätta bo i gävle och plugga. Men ge mig ditt nummer, stockholm ligger nära, sa jag, trevandes.
Du kommer ändå inte höra av dig, sa han.

Maxim Eriksson.
Jag hade hört av mig.

Minns inte vad jag skrivit/inte skrivit/velat skriva.
Ska skriva kontarakt på min lilla 25kvm-trare med kokskåp och badkar på tisdag.
Ska börja hänga på Malt & Humle (fd. olearys) och ragga småkillar.
Inflytt om en månad, samma dag som jag börjar arbeta efter schema.
Tills dess laddar vi batterierna och sparar på solstrålarna och natthimlen.

Hösten, åh.
I'm ready for you.

Joy Division, sommarkvällen & göteborgs rapé lingon.
Tror inte det finns någon bättre kombination.

Men i jakt på den fortsätter vi kvällen med champange, lösgodis & flyttpackning.
Njuter och skäms, precis sådär semesterperfekt.
En dag down, twelwe to go.