Beter mig som ett jag-vet-inte-vad.
Vad handlar det om?

Jag är inte blyg. Vill bara inte famstå som en tönt genom att prata.
Det är en helt annan sak. Samt lite ambivalent.

I vilket fall som helst,
jag har väldigt nära till hybris och kan ibland mitt i, inse att det bara är jag som älskar mig själv.
Och jag börjar tänka att jag är någon alla hatar, tycker är jobbig, är i vägen, säger fel saker etcialloändlighet.

Och då jag hellre lever i ovisshet än att få ovanstående bekräftat, så håller jag mig likt en voyeur i bakgrunden. Nickar lite försynt & skrattar åt skämt. För att det är enklast så & för att det gör mindre ont. God natt.