wordnerd

Jag nommar surdegsbröd, räkor jag precis skalat själv och annat som för mina tankar till vasastans hipsters till kvällsmat. Kom precis hem från jobbet & jag tror inte att det bara är en illusion att maten smakar minst 7 gånger godare än vad den brukar göra. Jag har ont i huvudet, det får man när man pratar konstant och stirrar in i en datorskärm praktiskt taget konstant i 7 timmar.

Skrev jag att jobbet var på ett callcenter?
Vi ringer upp folk och läser upp ett frågeformulär (om du är tonårbrud; tänk testen i frida eller veckorevyn) och noterar deras svar. Helt okej jobb, tiden går otroligt fort åtminstonde.

Dagens;
Plus: Till tanter & gubbar som svarar på mina frågor snabbt och snällt. Speciellt de som lägger till "lilla vännen" och "ja, tjejen". Finns de som memorerar mitt namn också. Det tycker jag är fint!

Minus: Folk som säger "Ring senare" fastän de inte har för avsikt att svara på frågan. SÄG INTE SÅ!! Säg nej tack, då slipper vi störa dig och du slipper sno vår tid. De i synnerhet & annat löst surt folk i allmänhet.

Hur kan man inte älska Göteborg, när det är så fruktansvärt fint?
River en vacker dröm,
sitter på jobbet, fast det är en lögn. Just nu när jag skriver detta är jag fortfarande hemma, men när det åker ut i cyberrymden & kommer upp på din datorskärm, så sitter jag på jobbet.
Vet inte riktigt vad jag tycker om funktionen att kunna tidsinställa inlägg, men någonstans tycker jag att det är lite lite spännande. Som att inlägget vilar i cyberrymden och väntar på det DÄR magiska klockslaget.

3...2....1....
Let's go!

Nu sitter jag på jobbet (!!!).
Jag har precis åkt min första busstur, till jobbet (!!!).
Efter att jag jobbat (!!!) ska jag åka hem. Och sova.
Sen ska jag vakna & jobba lite till (!!!)

(Förinställt inlägg obviously, inte sitter jag på jobbet (!!!) första dagen med facebook uppe. Hur skulle det se ut liksom?!)

Ni ba: What's up med alla (!!!), men hallå! Mitt allra första egna lilla jobb!
Inga !-tecken i världen kan beskriva hur det känns.

Natten mellan den 25 & 26 kunde jag inte somna.
Ams.se har tendensen att vara ett litet sömnpiller i disguise, så jag skrev in adressen i adressfältet.
Hittade ett jobb, där de skrev "Låter överstående intressant, så tveka inte att ringa för en första intervju!"
Skrev upp nummret, bestämmde mig för att ringa 9.00 morgonen efter.

Fick lämna uppgifter såsom namn och telefonummer. Blev uppringd 15.00, bokade in en intervju 09.00, blev efter intervjun inbjuden till en introduktionskurs 17.00 samma dag. 19.00 började jag jobba. Om ni lyckats räkna rätt så gick jag från arbetslös till hardworking woman på 1 dag.

SJUKT-SNABBA-RYCK.
Imorgon ska jag jobba 13-21 & på fredag 09.00-18.00.

Pengar rullar in som de ska.

Jag försov mig. Obviously.
Fick dåligt samvete, fick missade samtal till mobilen.
Efter att mobilen vibrerat mitt samvete till bristningsgränsen, svarade jag.
Bokade in en ny tid. Sköterskan föreslog kl. 11, som om hon visste att jag försovt mig trots min lögn om att jag missuppfattat dagen. Klart att hon visste.

Andra saker som hänt sedan jag bloggade sist:

Jag köpte en Marabous Vintervit & åt upp hela själv.
På en gång.

Sådant som händer.

Jag har fått en cykel.
Jag kan inte cykla. Eller, jag kan inte cykla som normalt folk. Jag har bara haft en enda cykel i mitt liv, hon var rosa & jag var stolt. 6 år, kanske 7. Klart att jag sedan dess alltid cyklat in i buskar när väl fått låna en. Nu har jag cykel nr. 2 i mitt liv, han heter Roy* är persikogul & jag är stolt. Har inte cyklat in i någon buske...än.

(Man märker att jag har för mycket fritid, döpte cykeln till Roller Royce. Bara det är illa nog, men hjärnan spelade med. Tyckte att Roy blev en bra förkortning, då det rimmar på Hoj! Ojoj. Göteborgare?! Jag?!)

Sådant som händer.

Hahahhahaha. Jag är så himla rolig.
För en månad sedan fick jag ett sms från blodgivningscentralen, de saknade mig och mitt blod & bjöd över mig på en fika. Javisst, sa jag. Boka upp mig! Ja, jag kan närsom. Arbetslös ja, hehe. Närsom. Bra, då kör vi kl. 08.00.

Jag skrattade inombords åt den absurt tidiga tiden, tänkte att jag minsann har en månad på mig att ändra den.
Tills jag idag fick ett påminnelse-sms. Om att det är 08.00, imorgon.

Heh. Det här kan ju bli askul.
Är folk ens vakna så tidigt?
Är det mörkt då?
Så många frågor, så få svar.

I fredags firade vi min födelsedag, med en av de snyggaste tårtorna någonsin. Sedan att den tog min ungefär 5 timmar att verkställa är ett faktum vi talar tyst om. Lägger all fokus på att säga "AAAH" & "ÅÅÅÅH" med imponerad ton istället.

I lördags lovade jag min mamma att hjälpa henne inför en stor gäst-anstormning. Mat till tolv personer. Baka baguetter. Dammsuga. Spenderade hela dagen med att knåda deg & försöka lugna ner mamma i sin stress. Och vet ni vad som hände sedan? Ingen kom. Alla gäster hade glömt bort. Kan inte bestämma mig för om det är komiskt eller tragikomiskt.

Idag har jag bjudit in mig själv på 74-årskalas. Hade en 60+ tant med rött burrigt hår till bordsdam. När hon fick veta att jag mycket speciellt ville ha kranvatten till maten (och inte den coca cola eller ramlösa som värden presenterat) samt att jag frågade om förrätten var gjord på grönsaksbuljong eller köttbuljong blev hon mycket intresserad av vad jag var för filur. Min bostadssituation & mina framtidsdrömmar blev hennes fall att lösa för kvällen. Som att jag slängt upp ett nystan i hennes knä som hon likt en kattunge hade kunnat spendera timmar med att lösa upp.

Men vi satt inte där i timmar & mitt nystan fortfarande trassligt,
tur det. Vad vore min blogg utan min misär liksom?

Mamma sa precis:
Fast..ni ska väl inte ut ikväll?
Jag kommer bli så orolig.

Haha. Nej, förlåt.
Man får inte skratta åt sin mamma.
Men, lilla lilla mamma.

Jag har fått dricka alkohol i 3 år nu.
Fått ut i 3 år nu.

Har förresten druckit i 5 år.
Det vet du (tror jag).
Inbillade mig att jag alltid var diskret när jag kom hem efter att ha druckit, men med lama ursäkter som "nej, jag åt nog för mycket igår" efter att jag spenderat hela morgonen efter med att spy, så tror jag att du vetat.

Jag borde inte ens bo hemma nu.
Det var aldrig planen, egen lägenhet när sommaren var slut. Det var planen.
Glömde att världen oftare är en dystopi än en utopi.

Nu har jag på mig en brons-metallic kjol.
Matchande nagellack & mycket smink. Kanske lite för mycket.
Lite löshår på det.

Klart att jag ska ut ikväll, lilla lilla mamma.

Sedan får alla hålla tummarna, att Göteborg är en snäll stad att vistas i ikväll.

Idag fyller jag 21 år.  7664 dagar.
Natten till idag drömde jag att vi firade min födelsedag.
Blev fylletatuerad av Nemo, minns bara att det stod Cher i pannan på mig. Jag fick ångest. Sedan visade det sig att den bara var fejk, men att jag hade en över bröstkorgen. Massa grenar, kanske var det en liggande ros, jag vet inte. I toppen av den, på vänster axel fanns ett överdimensionerat hjärta innehållande ett porträtt av Håkan Hellström. Jag ville dö. Trodde verkligen att det var på riktigt, undrade hela tiden hur jag skule dölja den för mamma. Fick ännu mer ångest.

Sedan så låg jag med Jockiboi också.
Sabine blev sur på mig för hon var kär i honom.
Jag sa att jag var full & inte mindes om det ens hade hänt eller inte.


Notera:
Det enda jag sett av Kungarna av tylösand är den 10 minuter långa "preiweven" som kanal5 la upp på webb-tvn för flera veckor sedan.

Nä, vi hoppas att min födelsedagsfest blir bättre än så?
Ja!

Vet inte om det är en illusion för att jag vet att jag fyller år imorgon, eller om det är någonting alla går igenom veckan innan de fyller 21. Jag känner mig äldre. Mitt rörelsemönster är mer kontrollerat. Jag ser på hur min underarm ligger mot bordet och tycker att den ser vuxen ut. Jag har en minnesbild från när jag var liten, att jag var rädd och mamma la sin hand på min, som för att bekräfta att man kan känna sig trygg och nu ser jag på min hand, att den ser ut så. Som en hand som kan sprida trygghet.

Det är läskigt.
Som att hjärnan uppgraderat sig själv.
Skapat Saga 2.0.

Hoppas denna versionen är bättre än den förra.

I fredags skulle jag åka tåg.
Virade på mig min sjal från H&M och började gå mot busshållplatsen.
De senapsgula löven lyste än mer gula, när solen sken på de och mitt ansikte.
Det var tyst, lungt & varmt.
Jävligt vackert.
Började fingra på min sjal, började tänka småkorkade tankar såsom "Gud vad jag älskar min sjal! Så fina färger, så jag. Och fashion against aids på H&M minsann! God gärning & fashionstatement!" När jag plötsligt inser, inte att tanken är småkorkad utan att, min nya snygga tröja också är från H&M. Och vänta lite nu? Mina jeans är också från H&M. Vågar knappt titta ner på fötterna? Snälla säg inte att jag tog skorna från H&M? Jo.

Jag kan inte bestämma mig om det värsta var att jag var klädd i H&M från topp till tå, eller om de få plagg (underkläder+jacka) som inte kom från ovanstående affär var från Ullared. Ja, samtliga.

Kommer aldrig kunna bli modebloggare.

Om 12 dagar fyller jag 21 år.
Hah! 2-fucking-1.

När blev jag så gammal?
& får man fortfarande skriva önskelistor trots att man passerat 20-årsgränsen?

ÖNSKELISTA:
En reko grabb med skön personlighet, helst någon som inte blev tappad i golvet som barn.
Eller han som jobbar i kassan på min lokala Ica.

Träningsskor. 2 par, ett till hurtiga saker som joggning. Och ett till gym & dansen.

Andra ytliga, onödiga & Ilandslyx-iga saker såsom ögonfransförlängning, tandblekning och en klipptid hos bästa Sheriin på Cybtekk.

Jobb (!!)

Lägenhet (!!!)

Eller sammanfattat:
Ett liv & ett självförtroende.
Tack på förhand!

Mmmmm.
Fjortis at heart, som vanligt när det kommer till Idol.
Måste åtgärda förra inläggets misstag.
Årets idol-crush är ju uppenbart Daniel & inte Weise Jr.

Mamma håller med.
När hon såg Daniel var kommentaren "Nämen, vilken söt!"
& när hon såg Andreas sa hon "Han ser ut som om han var med i hitler-jugend".

Efter det är hon tyst.
Tar en klunk ur cidern som står framför henne på bordet,
den talande tystnaden som så tydligt säger a-l-l-t-i-n-g, får mig att börja skratta.

Men det är ju sant! säger mamma.
& jag inser, ja. Det ÄR sant.