wordnerd

Vet att alla undrar vem som blir årets Idol-crush för min del.

Andreas Weise,
Tror jag.

Jag är arg-irriterad-&-upprörd idag.
04.05 försvann igår natt försvann en 27-årig tjej ute på Hisingen. Tänker att det kunde varit jag. Jag åkte visserligen någon timme tidigare, med en helt annan spårvagn. Höll mig endast till folktäta områden tills jag kom fram till lugna, fina, pensionärstäta Kungälv. Blir arg-irriterad-&-upprörd över att jag blir glad över att bo ute på Kungälv, man borde vara trygg över hela jävla Göteborg. Från vartenda förort, in till standskärnan tillbaka ut i kranskommunerna. Inte bara de rika områderna, med sina villor och pensionärer.

Tar bort alla intresseanmälningar jag lagt på lägenheter ute på Hisingen.
Passar på att ta bort de från Hjällbo & Hammarkullen också.
Inser att jag blivit en av de. Rädda.

En av de jag avskydde när jag själv bodde ute i förorten.
En av de som inte bor ute i förorterna, men som blir matade med en mediebild som ständigt skapar och pumpar ut fördomar (och sanningar). De som sitter i sina villor, rädda. För vad? Verkligheten eller mediebilden?

Två snabba tankar:

1. Hur mår alkoholister? Så fort min kompis Dworek kommer in i mitt blodomplopp, får jag världens hybris. Jag står vid spegeln och tycker att jag är skitsnygg. Annars är jag mest ful. Ibland äcklig&ful. Händer att jag är grotesk också. Skulle jag som alkoholist alltid känna mig snygg?

2. Insåg precis att jag stod och vade mellan fyra stycken svarta cardigans. Visst, har de små olikheter, ena var prickig, den andra hade tjockare tyg (likt en kavaj), men ändå. Snacka om Ilandsproblem.

(Vad gör vi?! Nu kör vi!
Har packat ner fanta&rosé i min väska,
Mamma frågade "Vad har du i väskan? Kläder?!"
Jag svarade "Japp, absolut! inget annat!")

Det finns 4 saker jag aldrig skulle klara mig utan när det kommer till förfester.
4 saker som tillsammans skapar den förutsättning som krävs för att jag ens ska kunna tänka mig tanken att gå hemifrån när det är f-e-s-t som gäller för kvällen.

Eftersom intresseklubben redan antecknar allt jag skriver, så tänkte jag bidra med THE LIST.
Jag lovar, man behöver ingenting annat. Förutom smink& snygga kläder, men det är ju givet.
SÅÅÅÅ--å-å-å-åå-å-å:

1. Glitter. I alla former. Men främst glittersprej till håret och lösglitter till ögonen, både över&under.
2. Volumastern. Jag älskar min volumaster.
3. Spotify. Obviously.
4. Vodka.

Mamma såg på mitt nystajlade hår, sedan på regnet och sedan på mitt hår igen.
Hon fick där och då för sig att köra mig till festen. Istället för att åka kollektivt i 1½ timme, som utan tvekan inte bara hade förstört mitt hår utan även mitt smink, så får jag sitta i en bil i 25 minuter. Score!

Om man bortser från det faktum att min mamma inte brukar köra till Kortedala. Hon har ingen aning om hur man tar sig dit. Angered, ja visst! Centralstationen, no problems. Kortedala??!!?!?!

Så mitt bland all sistaminuten-checkning av presenter, hår & smink, sprang jag upp & skrev ut en karta från eniro. Visar stolt upp den för mamma när hon säger att vi struntar i den och ser det som ett äventyr istället.
Är jag galen som tycker att det låter jätteroligt, eller tycker jag att det är jätteroligt för att jag börjar känna av min förfest-drink?

Woo! Äventyr!
SCORE!!

Det ligger rosa saker över hela mitt golv. Ikväll ska jag iväg på födelsedagskalas.
Jag har blandat lite gammal vodka med redbull, sminkat mig mer glittrande än random transa på melodifestivalen-finalen & packat ner alla presenter. Om en timme drar jag.

Så, nä.
Här kan jag ju inte sitta.
Ska tillbaka till badrumsspegeln, där jag hör hemma en eftermiddag som denna.

Min mamma bjöd mig på ansiktsbehandling idag. Så sa hon "Ansiktsbehandling". Wha! Tänkte jag. Lyx.

Sedan kommer jag dit och tydligen hade mamma inte alls bokat in en sådandär ansiktsbehandling som jag tänker på, ingen härlig ansiktsmask. Nej. Min mamma har baktankar med allt.

Ansiktsbehandling var bara ett finare ord för kemisk peeling och portömning(!!).
Istället för 45 minuter i lyx, satt jag i en stol och fick utstå 90 minuters tortyr.

Tack Mamma.
Jag vet att min hy har sett ut som f-a-n de senaste två veckorna, men c'mon. Älskar du mig inte?

Ps. Sneglade på kvittot, antingen älskar min mamma mig, eller så är hon villig att lägga ut en hutlös summa pengar på att min hy ska bli fin, så att hon kan börja älska mig. Tror på det senare.

Jag tycker om att min familj har olika tankar kring politik. Att vi, 3 personer inte bara påverkas av varandra, utan skapar våra egna åsikter utifrån denna påverkan. Inte att tankarna ärvts ner, som senaste veckorna visat sig vara en vanlig åkomma inom familjer. Vi röstade på tre olika partier spritt över blocken.

& jag har ingenting emot att Alliansen tillsammans har fler mandat i riksdagen, jag kan helt ärligt säga att det var det jag hoppades på trots min röda röst. Ge de en mandat-period till, Sverige stod under röd flagg i hur många år?! Socialdemokraterna slentrianstyrde Sverige & att ge Reinfeldt&co några år till kan inte göra så mycket skada. Visst, deras åsikter och åtgärder står långt ifrån mina egna värderingar, men blir det rätt så blir det och blir det fel så..ja, så ger det alla som ser sig som blå en anledning att byta block och göra Sverige åter medmänskligt, solidariskt & till ett land där alla får vara exakt som de är.

Tänker mycket kring SD:s motto "Bevara Sverige svenskt". Vad är det som är så fruktansvärt svenskt som de är rädda att tappa? Är det bara jag, eller känns det inte som att det mest svenska år 2010 är fredagsmys med tacomiddag & läsk?

Tänker mycket på fördomar.  Det får mig (tråkigt nog) att tackar det genetiska lotteriet att det inte syns på mig att min mamma bryter när hon pratar, att det inte syns på mig att jag spenderade de första åren i mitt liv i ett annat land. "Men det räknas inte" säger SD-människor. Nej, för de vill förgöra den "fula" kulturen, sopa ut den från sverige, göra sverige "rent". Den som bär slöja, den som fastar för sin övertygelse, den som befinner sig utanför EU:s ramar. Att äta tacos, resa till paris och se på amerikanska tv-serier är en annan sak. Den fina kulturen är det fritt fram för. Amerikaner, hear hear! Kom till vårt land vi har McDonalds for all of y'all! (Men stopp! Är det en koran du bär under armen? Är du säker på att det inte gömmer sig en självmordsbomb under din klädsel?) Man tar ordet invandrare och kryssar bort människor, som ÄR invandrare men inte sådanadära INVANDRARE. Jag tackar mina gener och duckar undan, medan flera personer jag känt och känner, som föddes i sverige (och kanske skulle kunna ses som mer svenska än mig) står kvar för att bli segregerade i ett Vi mot Dom.

Vart hamnar jag då?
Jag vill vara med Vi.
Men de som borde vara med oss, segregeras och det är DÄR problemen som SD vill förgöra skapas.
De borde spendera mer till på att arbeta ihop en stark integrationspolitik & inte invandringspolitik, för den som redan finns och funnits i vår regering vare sig den varit blå eller röd har det inte varit något fel på.


Kontentan för den som inte orkade läsa:

Röstade rött.
Hejade på blått i smyg.
Blir äcklad av att 300000 personer i vårt land sympatiserar med ett parti som skyller ALLA problem på invandring.

Tittar på slutdebatten på SVT play.
Har senaste veckorna läst partiprogram, lyssnat på debatter & fått min misstanke bekräftad. Gick inte med i Ung Vänster år 2006 for nothing. Jag är röd, men absolut inte rödgrön. Miljöpartiets miljöpolitik, som logiskt borde vara deras starkaste kort är så så så dålig. Tror att trängselskatt, höjda bensinpriser & vindkraftverk är fel väg att gå. Där har alliansen bättre lösningar.

En röd röst är i årets val en rödgrön och hur röstar man då, om man är röd men absolut inte rödgrön?

Alla som känner mig vet att Idol är mitt största & enda guilty pleasure. Så det kan tyckas konstigt att jag än inte bloggat ett enda ord om årets program. Men fy-fan vad alla är tråkiga & fula. Två veckors auditions, 8 program och det är den enda tanken jag haft. Alla är tråkiga & fula. Tills idag, de sista minutrarna.

Jag satt vid tvn och gjorde praktiskt taget allting förutom att titta på den, när en kille som hette Jens Berg steg in & jag lös upp och hann tänka att JA! YES! Nu, nu är årets idol värt.

& så gick hans inte ens vidare.
Jahapp, så det var det.

Som förra året.
Där top 10 kunde sammanfattas med ett enda ord, vilket inte var juryns "fantastiska" utan snarare "g-ä-s-p".

Det enda som äcklar mig mer än kött, är att se folk äta skiten.
Kött är något levande som dött.
Något någon kvinna fött.

Någons kött och blod, som man hänsynslöst bara biter isär. Tuggar på.
Doppar i sås.
Fy. Fan.

Alltså;
jag har ingen tv, men vissa program följer man av vana.
Halv åtta hos mig, t.ex.
Mysprogrammet nr. 1, men!
Jag är så fruktansvärt vegetarian ftw! att jag måste blunda vartenda jävla gång de zommar in på resan dagens huvudrätt gör från stekpanna, till tallrik, till gaffel vidare in till mun och matsmältningsprocess, för det gör mig så arg på mänskligheten. Hur kan man vilja ha DET DÄR inuti sig?

F-A-T-T-A-R I-N-T-E.

Hjälp.
Tror jag råkade väcka hela huset och det är en grej man inte vill göra klockan 00:16, när man vet att väckarklockan står på 06.00 på övervåningen. Men det här var bara så roligt att det inte gick att bara fnissa. Eller skratta tyst. Det var så roligt att skrattet tvingade sig ut spontant och då blir ljudnivån lite som den bli när man tycker att något är roligt.

Kollar runt lite på youtube, hamnar på en gammal intervju med bandet Almedal:

Intervjuare: Varifrån kommer ert bandnamn?
Kille 1: Nä, men det kommer från där vi spelar in, alltså där jag bor då.
Intervjuare: Vilken annan spårvagnshållplats kan man döpa sitt band till?
Kille 2: (svarar blixtsnabbt) Sannaplan!! (alla kollar konstigt, tänk tryckt stämmning och pinsam tystnad)..Alltså, för där bor jag!

-----------------

Tillägg, x min senare.
Alltså, är det roligt eller är det bara roligt för att klockan passerat läggdags?

---------------

Tillägg, ännu fler minuter senare:
Detta inlägg skrev jag igår natt.
I natt finns det ingen att väcka i huset.
Kan skratta åt youtube-klipp hur mycket jag vill.
Men nej, det var inte lika roligt innan klockan passerat läggdags.

Det är redan konstaterat att jag har alldeles för mycket fritid atm.
Och att jag har en grej för att stalka folk (alltså, på det trevliga facebook-sättet, inte på det creepy viset).

Så med dessa två komponenter, blandat med att jag är så sjukt avundsjuk på alla de som varit involverade i Gävles nollning på ett eller annat vis, blandat med att jag är sjukt nyfiken på de som tar över rollen som nya ettor vid informatörsprogrammet så bestämmde jag mig för att börja spionera lite på de. För trots att jag hoppat av, så känns det som att jag är kvar där, som ett litet spöke, som en tvåa. Så jag spionerar, som jag skulle gjort om jag gått kvar. Checkar in the competition. Kollar om de håller måttet.
De verkar vara äldre, tråkigare och ja. Let's face it, vi var/är snyggare. Score!

Men! De har en fördel! En kille ser ut som Neil Patrick Harris. Alltså, man skulle ju kunna dö för mindre.
Skulle bli glad varje gång han gick in i klassrummet, typ förvänta sig värsta musikal-numret, lite på random.

10 min senare
------------------------
Polska rötter verkar han ha med!
Omg. Det värsta är att någon kommer läsa det här och skvallra.
Det är okej, jag är ju i Göteborg liksom.

Haha, alltså detta får mig nästan att vilja åka tillbaka till Gävle.
Tänk att känna en alldeles egen Neil Patrick Harris. ÅH.

Tyst.
Det är 1 september.
Lyssna på löven.

Jag har en känsla av att det kommer bli tomt här ett tag.
Har senaste veckan skrivit blogginlägg efter blogginlägg som alla blivit sparade som utkast, för att något har känts fel. Som om vissa ord hamnat skevt. Det jag tidigare i somras skrev om, nervositeten och känslan av att hjärtat var placerat utanpå kroppen istället för att ligga tryggt inuti har kommit tillbaka. Det känns också fel.

& jag vill inte fylla bloggen med fel.
Med ord som hamnat skevt.
1 september, jag stänger ner datorn för att lyssna på löven.