wordnerd

Det är av någon anledning bara små, löjliga och oväsentliga saker som får mig att länga tillbaka till Göteborg. T. ex att mitt favorit-te inte smakar lika gott här. Att den lokala Ica:n inte säljer det enda brödet jag kan tänka mig att äta. Men vad förväntar jag mig när de inte ens säljer Arla-mjölk? När man ser flyttlass komma till Campus Sätra på förmiddagarna och man vet att det inte är ens grejer som kommit, men man önskar så innerligt att det var det.

Men sedan har vi ju allt det där andra; 
De stora, fina och i allra högsta grad väsentliga sakerna som får en att glömma alla tankar på ett annat liv, på en annan plats. Alla nya människor man lär känna, ny luft att andas, nya perspektiv. Att de där flyttlassen ändå åker tillbaka på eftermiddagen, vinkar Hej Då, ropar ut genom bilfönstret att vi ses till jul, puss, älskar dig!

De vinkar ändå hej då, när de åker. Små, löjliga & oväsentliga saker. Det enda som förespråkar Göteborg som platsen mitt hjärta alltid kommer att slå dubbla slag för är, ja, egentligen en enda sak. Det faktum att; "this town has got the youth of me". Mitt flyttlass kommer i veckan. Det kommer anlända på förmiddagen och vinka hej då på eftermiddagen. Så är det. Ett konstaterande som borde göra ont i mig, men som just nu inte känns alls. Vet inte om det är bra eller dåligt, men det kommer. Jag kommer fokusera på de små, löjliga & oväsentliga sakerna ett bra tag till, vare sig jag vill det eller inte.

Vänta?
Va?
Börjar skolan imorgon, jag fattar inte?

Jaha. Det var alltså därför jag flyttade tvärs över hela landet? Men bra, då hänger jag med.

Jag gillar verkligen hur varje studentklyscha verkar stämma.

Det spelar ingen roll hur mycket man handlar på den lokala Ica:n, man har aldrig något ätbart i kylskåpet. Just nu har jag ägg, keso, youghurt & röda linser. Middag, någon?

Precis bredvid min port så finner man en Drop-in tvättstuga. Det är sjukt förutsägbart att den är ledig tidigt en lördagmorgon, vilket för mig som levt på vatten föregående fest-kväll med en hel del tvätt blir enormt uppskattat, men medan jag lassar in min tvätt, kan jag inte hjälpa att tycka synd om alla de små n0llorna som inte mår lika bra som mig idag.  

Jag har bara varit utomhus i sammanlagt en minut idag, ut genom min port, in i tvättstugan. Hittils har jag sett 3 tjejer i utkletat smink, för korta klänningar och rufsigt hår, gå the walk of shame. De kollar ner i marken och hoppas att ingen ska lägga märke till de, men det gör jag. Och de ser att jag ser, så de går lite fortare för att minska sin egen smärta.

Välkommna till en helt vanlig lördagsmorgon på Campus Sätra.

15.00
Ser Alingsås utanför fönstret.
Äter en banan.
Ser på True Blood s02e09.

15.18
Herrljunga
46:33 in i avsnittet, jag tittar inte ens längre, lyssnar bara.
Har plockat fram Solo.
Hör något konstigt.
Spolar tillbaka en halv minut, nej, inte ens det.
Det är en sjukt dramatisk scen, men jag vill bara skratta.
Kan vara världens bästa komedi-serie right now, det komiska är att serien inte ens har den ambitionen.

16.59
Har läst ut Solo, skrattat åt dubbelmoralen och den alldeles för dyra "pälsjackan du bara MÅSTE ha i höst".
Ja, för jag måste bära på ett dött djur i höst? Eller inte.
Har läst ut Amelia, skrattat åt den genomsyrande ungdomshetsen de prackar på dagens tanter.
Plastikoperationer förespråkas med brutal ärlighet.
 Botox is the shit! & Nu kan du fettsuga dig under lunchrasten utan bedövning!
OMG. Gud-så-bra.
Läst ur Metro, inte skrattat alls.
För tusentals barn startar skolan, i helgen blev minst 6 stycken våldtagna, någon fick sparken efter att hon skrivit på facebook att hennes chef är ett pervo-som-vill-ha-henne-SO-FCKING-BAD.
Han skrev att hon ska GET-OVER-HERSELF & han är bög och att hon får sparken.
Det sistnämnda känns som något man borde skratta åt, men jag finner en stor tragik i den storyn.
En tragik stavad ignorans. De hade jobbat på samma arbete i närmare ett halvår.
Borde man inte veta mer om varandra efter så lång tid, fann hon hans arbetsmoral låg, så kunde hon väl tagit det med honom.
Öppna era sinnen & bli BFF:s vill jag skrika åt de när jag läser den artikeln.
Men sedan så bor de i USA också, hur högt jag än skriker kommer de ändå inte höra. Synd.
Känns som om det landet behöver lite av min påstådda vishet.

17.10
Lyssnar på Laakso - My Gods, albumet dvs, eller snarare just nu denna låt.
Det är andra genomlyssningen.
FY FAN VAD - paus - tjejen som sitter brevid mig vill att jag ska öppna fönstret, en av de jobbigaste grejerna jag vet på tåg, men jag ser & ler & öppnar det. Det är ändå bara drygt en timme kvar på resan.
MARKUS KRUNEGÅRD ÄR ETT GENI.

17.31
Redigerar bilder från Jonathan & Axels 44-årskalas. Ibland blir det så, man tar bilder, redigerar de, lägger ut de på Internet där alla inblandade får ta del av de och skriva vitsiga kommentarer, för att sedan glömmas bort. Månader senare kollar man igenom bilderna med lite andra ögon och ser bilder man inte sett tidigare, bilder som inte varit värda 5 minuters omtanke i photoshop.
Här har ni de tre som råkade ut för just detta scenario idag.





17.34
Nu lyssnar jag på Navid Modiri & Gudarna - Telefonsvararen.
Jag kan inte förstå vad den handlar om, den känns så ologiskt? Vad är det som sitter fast, där det en gång satt?
Men den är klatschig, får mig att vilja sitt-dansa här i vagn nr. 12 på plats nr. 54.
Sjunga vill jag göra också.
Lite farligt att lyssna på så bra låtar när man är i vissa situationer.
Jag ska bara lyssna på sista refrängen sedan stänger jag ner och ser mig avsnitt s01e06 av Drop Dead Diva.

17.44
Är hungrig, tog bara med mig bananer. Ja, i plural, haha. Liskom hur tänkte jag här? Jag står i affären och ser bananer och tänker, ja, jag ska åka tåg i några timmar, jag åt frukost klockan 8 och lär ju bli hungrig, så jag köper två bananer?!
Ibland vet jag inte vad jag ska göra med mig själv, som tur är så jämnar det ut sig själv med gånger som jag inte vet vad jag skulle göra _utan_ mig själv. Hoppas min bror har något varm+gott+inte bränt (en big time-pik, jag vet att du läser det här).  I alla fall om jag skriver Alexander Dunerfors här, ego-googlare.

18.09
"du säger att du är knäpp och konstig på något sätt
men alla är märkliga alla är galna
står och döljer det på tunnelbanan"

Beräknad försening; 15 minuter.
 

18.14
skickade ett sms till min bror
Beräknad försening; 10 minuter.

En liten lögn från mig, som tar tid från honom
& ger den till mig, intalar mig själv att det är okej.
Känner mig lite som Robin Hood.

14.31
om en minut går tåget från Göteborg till Stockholm. Motorn börjar surra och långsamt-långsamt lämnar den perrongen. Perrong nr. 6, vagn nr. 12 och plats nr. 57. Där sitter jag nu.

13.20
Mamma tittar mig över axeln, där jag sitter på golvet och försöker se om jag packat ner allting jag behövde. "Har du packat allting? Vill du ha en hundring?" I all stress, panik och ovisshet får jag fram ett "MEN HUR SKA JAG FÅ PLATS MED DET?" innan jag tog några djupa andetag och började skratta. Det är bara att tacka & ta emot.

12.07
Hemma igen, glöm inte packa ner det allra sista. Nagelsax? Why  not.

11.49

Trapporna upp till affären är i trä, bruna & nötta. 4 stycken, försökerminnas hur fötterna kändes sekunden de mötte motståndet. Golvet knastrar och expediten kommer fram, hon är äldre med ett grått skinande hår, små glasögon, förkläde och ett finurligt leende.

- Hej, jag skulle vilja ha en påse te. Marelds-te.
- Hur mycket te?
- Jag vet inte, jag vill ha så mycket som möjligt, jag har en 100-lapp!
- Då kan du få 3 hekto..om du inte har 108:- för då kan du få fyra...
Jag rotar i fikan i hopp om att hitta något, trots at jag vet att en hundralapp är det enda jag kommer finna. Säger nej, tyvärr.
Hon lassar in te och påpekar att det är mycket te.

- Ja, mitt favorit, jag flyttar idag & jag vill inte riskera att bli utan det.

Hon ställer ner påsen, lägger händerna på bänken och verkar seriöst intresserad, jag hinner snabbt undra villen ålder JAG nådde, där vuxna människor känner sig manade att ha small-talk med en. 18? Känns som om det började för runt ett år sedan. Beror det på mig, eller mitt sätt att se på saker?
Jag svarar trots den långa tankebanan snabbt;

- Gävle
- För att läsa? Hon ler, fortsätter att packa in te.
- Japp.


Hon kommer in på att hon sett på nyheterna, att det är där man har boendegaranti osv.
Det har egentligen ingenting med saken att göra, så paus - fastforward.

- Nej, vet du vad, säger hon när hon skopat klart. Jag bjuder på de där 8 kronorna. Klart att du ska ha med dig så mycket te som möjligt. Kom bara ihåg att komma tillbaka när du är här till jul!
Bara att tacka & ta emot.

11.37
Äppelträd, körsbärsträd, nyklippt gräs & ett svagt borrande från arbetsbyggplatsen ett kvarter bort.

11.23
"Nej, bara vanlig frukost". Hon ler, men ryggar tillbaka. Jag funderar över när man förlorar sin förmåga att se skillnad på sarkasm och sanning.  Jag vet att jag sa det med rätt ton, en extra glimt i ögat slängde jag t.o.m på. Ett leende fick hon också. Men hon sa bara "jaha", vände sig om och gick iväg.

11.22
Slänger återvinning, solen ler mig i ansiktet. 3 ölburkar, tanten som slänger veckans förbrukning av lokaltidningen Kungälvs-Posten och en förpackning grädde undrar om jag haft fest, eller snarare håll-i-gång.

11.15
Jag behöver te. jag har packat två resväxkor fulla med saker jag kan tänkas behöva, men mitt favoritte som jag brukar köpa i en obskyr liten idylliskt butik på Kungälvs Torg är det enda jag inte har. Knyter på mig skorna. Ropar på mamma, ska jag ta återvinningen när jag ändå ska gå ner? Omvägen tvingar mig att vistas i Kungälv några extra minuter, min sista promenad i Göteborg på ett tag.

I tisdags började Göteborgs Kulturkalas, egentligen var det meningen att jag skulle ta bussen in till stan & tycka att hela världen var så underbar. Navid Modiri & Junior Boys spelade, men fick klara sig utan mig i publiken. Mamma åkte på semester förra veckan och kom hem så sjuk att jag inte kunde med att lämna henne. Gjorde te & spenderade kvällen i tv-soffan.




På onsdagen spelade Detektivbyrån & Markus Krunegård.
Världens finaste Markus Krunegård.
Mötte upp Sabine i stan, tvingade henne att köpa ut vin, som jag drack ur medan vi dödade de 4 timmar som stod mellan Detektivbyrån & världens finaste Markus Krunegård. Tog en omväg till Linné kök och bar och kände mig som världens mest vuxna 19-åring när jag satt på uteserveringen med en cosmopolitan i handen. Åkte in till stan med perfekt timing. Var korkad, tom & glad under spelningen. Kanske en av de lyckligaste människorna längst framme vid scenen, skrek mig hes. Tog sista natt-bussen hem. La mig och sov.



I Torsdags såg vi bob hund.
Tyckte att de var dåliga, men såhär i efterhand så är det en av de finaste kvällarna från denna sommaren. Sista kvällen med gänget. Åkte hem till Linnea runt 16.00, spårvagnstrubbel ledde till att den timmes långa resan blev närmare två timmar, blev trösdat med cider & vermoth när jag kom fram. Lite tjejsnack, tjuvrökning & några cidrar senare så tog vi spårvagnen in till stan. Människor, mörker, nattljus & folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk. "Alla killar säger FAN, så säger tjejerna TASTISKT! Är ni med? FAN-TASTISKT"



& Nu är sommaren slut.


Det är mörkt ute, men fortfarande varmt.
Det är söndag, min katt sover i min säng och imorgon kl. 14.00 så lämnar jag Göteborg forever.
Okej, jag kommer lagom till jul, men det känns onekligen som forever.

Tv:n står på i bakgrunden, ur datorn hörs låt nr. 4 från min spotify-playlist. På bordet står tre glas som skvallrar om att jag druckit tre smoothies idag, vilket är..ja, iaf två för många.

Jag tröttnade på packandet & överätandet det för med sig & ringde ner till sportlife,

- Hej, finns det någon plats kvar på cykel idag?
En oengagerad röst som kom från en 20+årig tjej mötte mig med likgiltighet
- ja
- bra, då skulle jag vilja boka in mig på den!
hon svarade än mer oengagerat
-gjort
Jag sa, tack-hejdå
& sen la hon bara på.

Så om en halvtimme så går jag ner till centrum och får ut lite överskottsenergi till minst 3 Jon Bon Jovi låtar och en eurodisco-dänga. Den sista spinningen nere på sportlife kungälv, vet inte om jag kommer sakna det eller inte. Säkert inte. Eller så borde jag egentligen inte skriva, men det ska bli skönt att få byta spinning-instruktör, förhoppningsvis kommer inte denne ha samma fablesse för Bon Jovi, som han på sportlife (över)tydligen har.

Om 3 veckor kommer jag ligga exakt som jag ligger nu, trycka ner exakt samma tangenter på datorn, lyssna på samma låt och skriva om nästan exakt samma sak. Känna igen nattljuset, trots att det kommer nå mig från ett helt annat fönster. Ett annat fönster, i en helt annan stad, i min första egna lägenhet. I en stad man finner om man åker 520 kilometer snett/uppåt i landet. Vi byter Göteborg mot Gävle och ser vad som händer med mitt liv. Lite spännande, men samtidigt jävligt läskigt. Vi får hoppas att jag inte dör någonstans på vägen.