Det är av någon anledning bara små, löjliga och oväsentliga saker som får mig att länga tillbaka till Göteborg. T. ex att mitt favorit-te inte smakar lika gott här. Att den lokala Ica:n inte säljer det enda brödet jag kan tänka mig att äta. Men vad förväntar jag mig när de inte ens säljer Arla-mjölk? När man ser flyttlass komma till Campus Sätra på förmiddagarna och man vet att det inte är ens grejer som kommit, men man önskar så innerligt att det var det.

Men sedan har vi ju allt det där andra; 
De stora, fina och i allra högsta grad väsentliga sakerna som får en att glömma alla tankar på ett annat liv, på en annan plats. Alla nya människor man lär känna, ny luft att andas, nya perspektiv. Att de där flyttlassen ändå åker tillbaka på eftermiddagen, vinkar Hej Då, ropar ut genom bilfönstret att vi ses till jul, puss, älskar dig!

De vinkar ändå hej då, när de åker. Små, löjliga & oväsentliga saker. Det enda som förespråkar Göteborg som platsen mitt hjärta alltid kommer att slå dubbla slag för är, ja, egentligen en enda sak. Det faktum att; "this town has got the youth of me". Mitt flyttlass kommer i veckan. Det kommer anlända på förmiddagen och vinka hej då på eftermiddagen. Så är det. Ett konstaterande som borde göra ont i mig, men som just nu inte känns alls. Vet inte om det är bra eller dåligt, men det kommer. Jag kommer fokusera på de små, löjliga & oväsentliga sakerna ett bra tag till, vare sig jag vill det eller inte.