I fredags firade vi min födelsedag, med en av de snyggaste tårtorna någonsin. Sedan att den tog min ungefär 5 timmar att verkställa är ett faktum vi talar tyst om. Lägger all fokus på att säga "AAAH" & "ÅÅÅÅH" med imponerad ton istället.

I lördags lovade jag min mamma att hjälpa henne inför en stor gäst-anstormning. Mat till tolv personer. Baka baguetter. Dammsuga. Spenderade hela dagen med att knåda deg & försöka lugna ner mamma i sin stress. Och vet ni vad som hände sedan? Ingen kom. Alla gäster hade glömt bort. Kan inte bestämma mig för om det är komiskt eller tragikomiskt.

Idag har jag bjudit in mig själv på 74-årskalas. Hade en 60+ tant med rött burrigt hår till bordsdam. När hon fick veta att jag mycket speciellt ville ha kranvatten till maten (och inte den coca cola eller ramlösa som värden presenterat) samt att jag frågade om förrätten var gjord på grönsaksbuljong eller köttbuljong blev hon mycket intresserad av vad jag var för filur. Min bostadssituation & mina framtidsdrömmar blev hennes fall att lösa för kvällen. Som att jag slängt upp ett nystan i hennes knä som hon likt en kattunge hade kunnat spendera timmar med att lösa upp.

Men vi satt inte där i timmar & mitt nystan fortfarande trassligt,
tur det. Vad vore min blogg utan min misär liksom?