Scenario:
1 september.
Springer från jobbet, sitter som på nålar under bussresan, springer in på kungälvsbostäders kontor &...så har de stängt. Gick hem och vältrade mig i självömkan. Men tjugofyra timmar senare hade jag nycklarna och tjugofyra timmar senare hade jag ett eget hem.

Nu har jag överlevt några jobbdagar, lite småflytt samt börjat plugga och fy-fan vad mitt självförtroende bara sky-rocket. Har hittat mig själv igen. Det är fint.