Har efter en penicillin-kur fortfarande ont i örat.
Har varit i stockholm-gävle-stockholm igen.
Andades ut sådant som samlats inombords senaste månaden och andades in den kyliga höstluften. D
en där perfekta höstluften, när träden brinner och solen skiner, åh.

Att gå på Gävles gator kändes långt ifrån så konstigt som jag trodde att det skulle göra.
Det kändes som om staden var min, som om jag aldrig lämnat den.
Att gå från stan till högskolan, att köpa kaffe på Prego, att ha föreläsning i samma sal som vi hade vår allra första informations-samling. Kände ett konstigt lugn, som om allt det där man aldrig trodde skulle ordna sig, med tiden, ordnat sig.

Har fyllt 22.
Kollade igenom förra årets önskelista och insåg att jag under året fått allt det där.
Ett jobb, en lägenhet & alla random materiella saker, man kan köpa sig när man har en inkomst.
Allting förutom det där som NU för första gången riktigt börjar kännas. Så, det.
Det är det enda jag sätter upp på önskelistan för i år. Så slipper gud/ödet/whatever koncentrera sig på att ordna upp allt annat & kan fokusera på den sista biten. Man är ju inte dum.