Finns ingen mening med livet, men livet är åtminstonde fullt av meningar.
När jag ord-nördar lite extra youtubar jag spoken word och saknar sista året på högstadiet, de där kritiska månaderna när jag var fjorton år, innan jag slutade skriva poesi för skojs skull och började skriva för b-e-t-y-g-e-n. Ni vet, de där bokstäverna som ändå inte spelar någon roll nu. När jag ord-nördar lite extra får jag sockerdricka i magen, för att jag märker, åter igen, att det är just det här, orden-sammansättningarna-meningarna, som smakar sött, kittlar i halsen och sprider inspiration som pumpas runt i mitt blodomlopp. När jag ord-nördar lite extra märker jag hur nervtrådarna fortfarande reagerar, sprider värme, skapar ett leende, får mig att inse:

Mitt livs första och största kärlek finns med mig, även idag.

En dag, ska jag bli lika häftig som Matiss Silins.