Det var så han presenterade sig, fast med sitt eget namn och på svenska. Med ett kollegieblock framför sig och en bläckpenna i handen. Vi ska gå igenom din ekonomiska situation och se vad vi kan göra för dig, fortsatte han.

Förra gången jag vände mig till soc fick jag en socialarbetare med grinig uppsyn. En sådan som misstror, rynkar på pannan och låter fördomar frodas bakom tinningarna. Då fick jag som tur var jobb precis i samma veva som nybesöket och behövde aldrig hjälp, men nu var det dags igen. Min nya socialarbetare är en ung kille from the hoods, säkerligen nyexaminerad med tanke på ålder. En sådan som ler tillmötesgående, är förstående och typ...open-minded.

Sjukt skönt.
Förhoppningsvis kommer jag inte behöva hjälp den här gången heller, men känns sjukt skönt att veta att även om det blir så, att jag inte får jobbet, så kommer jag kunna leva. Inte "leva" som jag gjort de senaste två månaderna, utan möjlighet att ens ta mig in till Göteborg pga fattig-nessen. Som sagt; sjukt skönt.