COOLA KIDS KAN ALDRIG DÖ, MEN FÖR MIG KAN DE GÖRA ETT UNDANTAG

När man volontärjobbar, så går man per automatik back. Man lägger ner timme efter timme, utan att få betalt.
Men att volontärjobba på en second hand är fan värre. Jag dregglade i princip över a-l-l-t.
Sorterade resväskor, ville köpa en. Nej, ville köpa två.
Sorterade och pysslade ihop lampfötter med lampskärmar. Ville ha en lampskärm (!). Vad ska jag med en lampskärm till?
Hämtade krukor från lagret för att ställa upp de bland övriga krukor, ville ha två. Köpte båda två efter att jag själv prismärkt de extra dyra eftersom jag tyckte att de var snygga. Rotade runt i kungvagnar fyllda med kökssaker, för att hitta guldkorn att ställa upp på hyllorna. Fann en ostkupa, en blommig kastrull och en ännu blommigare ungsform. Köpte det första, trots att jag inte äter ost. Köpte den andra, bara för att den var snygg. Skulle köpa den tredje om inte en tant precis hann ta den före mig efter att affären öppnat för allmänheten. Damn you!
Så, inte nog med att jag jobbat 5 timmar gratis, jag gav även stället 80:-,
undrar om det ses som en muta?
Typ, please let me come baaaaaaaaaaack, i beg you!

Ska dit på onsdag igen.
Tänker inte ta med mig plånboken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0