Just nu saknar jag Maya Bianca Olsson, mest i hela världen. Jag ville döpa henne till Candy när jag fick henne, för det var min favorit-låt (ni får ursäkta mitt 10-åriga jag, men Aaron Carter var det gulligaste jag visste). Men jag sansade mig. Bara året innan hade Pelle Svanslös gått som julkalender och jag hade lånat alla böcker som handlade om Pelle himself på biblioteket och praktiskt taget knarkat de under året som gick. Några månader senare hade jag plötsligt en helt egen gräddnos, som ganska logiskt fick det fantasilösa namnet Maja, fast med Y. Som för att göra henne extra speciell. Men det är hon ju. Extra speciell. Om 3 dagar ska vi dela säng igen, som på den gamla goda tiden.