Slutslutslut-rean i affärer som redan från början inte mes-rear ut saker kan vara nyckel till evig lycka. Eller för att tona ner överdriften, kortvarig sådan. Eller för att tona ner det ännu mer, en något mer wannabe-fashion:ig garderob. En cardigan, tidigare 800:- gick för en hundring, och ett par brallor värda en 500:- för 80:-. Weekday såklart. En av få affärer som rear så det känns. I både plånboken och själen. Åh.

Vet däremot inte hur jag ska förhålla mig till kläderna. Jag tycker att 800:- för en cardigan är ett skämt. Ett rån. Dyraste cardiganen i min garerob lär ha legat på gina tricot-pris. Det samma gäller byxorna. Köper alltid standard cheap mondays (även de oftast på rea, för 200:-/100:/50:- beroende på när under rean man handlar). Så..är dessa de dyraste plagg jag någonsin köpt, eller...de billigaste?

Overload i hjärnan av sådanahär viktiga saker.
Hur orkar man vara modebloggare?!