Jag pratar med min mamma alldeles för sällan. En gång i veckan kanske. Men våra samtal är alltid lika givande:
(mamma som pratar först)

- Jag hittade förresten Nadja på Facebook igår, ibland när jag inte har något för mig så söker jag lite...kommer du ihåg Nadja? Hon var supertjock.

- Nadja...

- Hon var i din ålder och supertjock och vi har..

- Haha, jo jag kommmer ihåg, inte att  hon var supertjock, men säger du det så..

- Det var hon, hon pluggar tydligen till sjuksköterska i kalmar.

- Vad heter hon i efternamn?! Måste kolla!!!

Själva konversationen, säger i och för sig mycket om både mig och min mamma, men det finaste är att den konstaterar hur vi båda är obotliga stalkers. Facebook är en stalkers Mekka. Efter det utbytte vi efternamn på folk som tillhört våra tidigare världar i kanske 10 minuter samtidigt som vi gjorde facebook-sökning, efter facebook-sökning.

----------------------------------------------------
Sedan blir vi sura på facebook, för sökfunktionen slutade fungera. Så, jag startade ett nytt samtalsämne:

- FÖRRESTEN! Du vet postkodmiljonären?

- Ja?

- Sabines gata vann! Grannen under henne var den enda i huset som gått med, 17 mille vann han. Så fruktansvärt roligt! Eller ah, tragiskt, fast kul

- 17 miljoner?! Du skojar?! fy fan!

- Han var 27 år också, kollade på birthday.

- Jag vill gå och dö.



Note to self: Ring mamma oftare.