Första skivan jag köpte för egna pengar var The Knife - Deep Cuts.
Året var 2003 och jag minns hur nervös jag var när jag öppnade luckan på min cd-spelare inför mina vänner.
Vi satt utanför syslöjd-salen och när jag ser tillbaka på det så var det där och då jag definierade min musiksmak. Då jag slutade lyssna på vad andra tyckte och slutade att trevande försöka skapa mig en identitet. Det var då jag fann den. The Knife är (sedan dess) ett av mina favoritband för deras musik har alltid kännts på det rätta stället. (Vare sig det har handlat om hjärtat, hjärnan eller själen. Kanske t.o.m alla, samtidigt.)

Karin Drejier Anderssons solo-projekt fungerar precis så också.
Som The Knifes lite hemliga tvilling-syster.
Så. Jävla. Bra.