Jag saknar min mamma och hennes god natt-kramar.
Jag saknar min storebror och hur hans extremt kvicktänka humor, inte bara är sjukt rolig utan även alltid gör mig avundsjuk. Jag saknar min allra bästa vän som jag inte pratat med sedan nyårsafton.

Jag hatar att jag är så konstig.
Det tar sådan kraft att hela tiden bråka med sig själv och det man har innanför pannbenet.

Åh, nu börjar Spårlöst på 4an. Jag kollar alltid extra nogrannt när de är i Polen. Tycker om att höra det polska språket pratas, ger mig en falsk känsla av trygghet. Tycker om att se de gråa slitna betong-höghusen och hur alla fönster har samma spets-gardiner som jag förmodligen alltid kommer förknippa med Polen. Saknar förresten Polen också.