Plats: På Bussen.
Tid: 14:55
Scenario:

Hörlurarnas ena ingång i mobilen, dess andra i öronen.
Radion är påslagen. P3.

En två minuters trailer.
Eller, ja. Vet inte vad de kallas, en "påa" kanske.
Reklam för varför man ska lyssna på P3. (Vilket i sig är intressant, då man redan uppenbarligen lyssnar på just P3). Femsekunders-klipp från låtar som förmodligen legat på track-listans topp har miats ihop och dunkar i bakgrunden, en överengagered röst förespråkar deras program, ropar ut; morgonpasset! christer! P3 Live! Och avslutar med att säga:  "Hos oss hör du alltid den senaste och bästa musiken". Bakgrundsmusiken tonas ner, rösten ekar bort och då. Då har de trissat upp förväntningarna, och man tror att man ska få höra den senaste och bästa låten. THE SONG liksom. Men vet ni vilken låt de spelar?

Alla i bussen kollade på mig (okej, det skrev jag bara för den dramatiska effekten, bussen var i princip tom, thank god) där jag satt på min plats och faktiskt började gapskratta okontrollerat. Ett allt för bekant intro, redan där fnissar jag. Trummor. The Sounds - Living in America. Skrattade tills jag klev av.