Först blev jag orimligt avundsjuk på tjejen i videon, sen kom Peter Jöback in i bilden och känslan avtog, sen kom den tilbaka igen samtidigt som Salem Al Fakir och man blev orimligt avundsjuk igen. Känslan avtog lagom till Mange Schmidt kom in i bar överkropp. Tur det, annars hade jag verkligen behövt rycka upp mig. Nu är det liksom fortfarande okej.

Annars har jag spenderat kvällen på Liseberg.
Har tydligen fortfarande tur i spel (och som för att balansera upp det, otur i kärlek).
Hatar att ha tur i spel & otur i kärlek, vad ska jag med 2 kg choklad till om jag inte ens har någon att dela den med?! Inte okej.