MED INSIDAN PÅ UTSIDAN
Då och då brukar jag få små fjortis-crushes. De går mest ut på att jag ser en kille, stalkar upp honom på internet, tänker på honom alldeles för ofta och kollar in hans facebook någon gång i halvåret. En av dessa går under benämningen daimhjuls-killen, då han stod i daimhjulet på liseberg och var allmänt snygg en dag i maj år 2008(!). La namnskylten på minnet och lyckades facebooka fram honom(!!). Men att jag är små-creepy är inte vad inlägget skulle handla om, utan det skulle handla om hur man blir av med en sådanhär crush på 5 sekunder.
Den senaste månaden har jag sett honom här i Kungälv.
Första gången trodde jag att jag hallucinerade, andra gången tänkte jag att det bara var någon som var lik, tredje gången såg jag honom 50 meter framför mig, gåendes mot mitt håll, jag korsade gatan för att hamna på samma sida som honom och stirrade honom i ögonen varenda meter fram tills att han passerade mig, bara för att försäkra mig om att det verkligen var MIN daimhjuls-kille som gick på MIN gata. Och det var det. Han stirrade tillbaka, säkerligen av obehag, men mitt fjortishjärta intalade sig om att det var för att han minns mig och crushat tillbaka since den där dagen, i maj. 2-0-0-8. Såklart.
Idag klev han på grön express. I EN FUCKING ONE PIECE.
'COME ON.
Jag är all in för att man får klä sig exakt hur man vill.
Men det finns en gräns. One piece, mitt på dagen, mitt i stan.
Det tog fem sekunder men sedan var jag klar. Försökte övertala mig att alla hans andra p-e-r-f-e-k-t-a attribut (långt hår, nyodlad liten mustash och valpögon från out of this world) övervägde klädvalet, men bara insikten att han inte kan ha så mycket bakom fasaden (man måste ju vara iq-befriad eller blivit tappat i golvet som barn om man vistas med skapelsen mitt på dagen, mitt i stan) gjorde honom bara så osexig.
5 sekunder, mitt fjortishjärta bultade hårdare än någonsin medan mitt 21-åriga (mer sansade) jag skrattade så mycket att fjortishjärtat inte fick någon luft och avled. R.I.P.
Nu ska jag bara bli av med två fjortis-crushes till. Sen ska jag sluta upp med dessa dumheter. Lovar.
Den senaste månaden har jag sett honom här i Kungälv.
Första gången trodde jag att jag hallucinerade, andra gången tänkte jag att det bara var någon som var lik, tredje gången såg jag honom 50 meter framför mig, gåendes mot mitt håll, jag korsade gatan för att hamna på samma sida som honom och stirrade honom i ögonen varenda meter fram tills att han passerade mig, bara för att försäkra mig om att det verkligen var MIN daimhjuls-kille som gick på MIN gata. Och det var det. Han stirrade tillbaka, säkerligen av obehag, men mitt fjortishjärta intalade sig om att det var för att han minns mig och crushat tillbaka since den där dagen, i maj. 2-0-0-8. Såklart.
Idag klev han på grön express. I EN FUCKING ONE PIECE.
'COME ON.
Jag är all in för att man får klä sig exakt hur man vill.
Men det finns en gräns. One piece, mitt på dagen, mitt i stan.
Det tog fem sekunder men sedan var jag klar. Försökte övertala mig att alla hans andra p-e-r-f-e-k-t-a attribut (långt hår, nyodlad liten mustash och valpögon från out of this world) övervägde klädvalet, men bara insikten att han inte kan ha så mycket bakom fasaden (man måste ju vara iq-befriad eller blivit tappat i golvet som barn om man vistas med skapelsen mitt på dagen, mitt i stan) gjorde honom bara så osexig.
5 sekunder, mitt fjortishjärta bultade hårdare än någonsin medan mitt 21-åriga (mer sansade) jag skrattade så mycket att fjortishjärtat inte fick någon luft och avled. R.I.P.
Nu ska jag bara bli av med två fjortis-crushes till. Sen ska jag sluta upp med dessa dumheter. Lovar.
Kommentarer
Trackback
