Varför jag inte tycker om grannar, eller ytligt bekanta i allmänhet:

Tant, 80+ går på andra sidan vägen, vinkar och ropar: Gått runt sjön idag?
Tänker att frågan är ologisk men vinklar glatt tillbaka och svarar: Nej, inte idag faktiskt!
Hon kollar på mig som om jag vore knäpp, börjar skratta och går vidare.

Och då går det upp för mig.
Hon måste ha sagt: Varmt och skönt idag.

Jag kom hem. Låste dörren bakom mig.
Skrattade. Och skrattade. Och fick sedan världens ångest,
ringde mamma i ett försök att dämpa den.
Hon skrattade. Och skrattade. Hon skrattade så mycket att hon säkerligen skrattar än.