Ikväll hände en smått obehaglig grej & det är inte samtalet jag hade med en gubbe som trodde att jag ringde från Upprag gransking och typ skrek "UPPDRAG GRANSKNING?! JAG HAR INGENTING ATT SÄGA ER!" för att senare lägga på, utan...

Jag måste springa runt 500 meter, från jobbet till järntorget för att hinna med Grön Express. Missar jag den, gör jag det med en ynka minut, vilket skulle tvinga mig att stå och vänta i en timme ute i kylan på nästa. Hela andra långgatan måste jag rusa förbi dels kickers & hipsters som tar sig den traditionella tordagsölen på Sejdeln eller Kellys (whatever liksom), dels förbi gubbar som smiter in till sexshopen sekunderna innan stängninstid. Jag springer förbi de allihopa, like there's no tomorrow. Ingenting märkvärdigt. Men, idag sprang jag förbi en man, som när jag precis passerar viskar/väser/säger "Saga", inte på hej-viset, eller oj-här-springer-du-ganska-random-viset, utan "Saa-ag-haa". Som ett..spöke. Sjukt obehagligt. Vem känner jag som går ensam på andra lång 21.00 på en torsdag? Inga kickers, inga hipsters och absolut inga gubbar som hänger på sexshoppar.
INGEN.

Kommer drömma mardrömmar.