Nu ska jag kolla på en dokumentär om lobotomi. Som för att göra mig själv på bättre humör. Jag kan önska mig en ny hjärna, en hjärna som fungerar på ett annat sätt. Men det är en omöjlighet och trots att den har sina brister, har den sina fördelar. Why fix it if it aint broken. Bara lite kantstött.

Jag kan ändå inte göra omtenta i retoriken. För då är jag i Göteborg. Så, varför ens tänka på den nu?
Det jag borde tänka på är berättelse, kria, vederläggning & bekräftelse. För det är nu. Det andra är ett DÅ.
Det är något jag får ta när jag kan. Alltså när jag kan psykiskt, fysiskt kan jag i princip när som helst. Annars hade det blivit klart för länge sedan.

Just nu vill jag ha:
1 slav
1 spökskrivare
1 studievägledare
1 kurator?
1 mamma som man kan fika med och inte bara prata i telefon med