Tidigare idag var jag nere på Ica. Eftersom jag tyckte synd om mig själv/grät som om jag vore ett småbarn, så ville mitt belöningssystem ha socker som tröst, trots regnet som öste ner tog jag på mig skorna & jackan. Letade fram plånboken och vände upp och ner på den för att få ut varende lite öre.

Regnet öste ner och med varje steg jag kom närmre affären försökte jag tänka ut vad jag skulle köpa. Tänkte att jag får gå runt i affären tills jag hittar något, spelar ändå aldrig någon roll vad (har man hetsätit sylt, kan man hetsäta allt). Då jag plötsligt är inne i affären & då jag plötsligt ser honom. Tänkte först skriva HONOM, men faktum är att jag aldrig lagt märke till honom på det viset förut (har iofs inte sett honom så himla ofta, men jag minns honom från nollningen och har ju sett honom på bussen/i skolan etc), men jag tappade andan och blev knäsvag för en kort stund. Ställde mig vid frukten för att kunna kolla på honom lite sådär i smyg medan han stod vid köttavdelningen. Tog en plastpåse och började packa ner äpplen. Sneglade mot honom. Han gick vidare mot fiskavdelningen. Jag gick runt och tog två päron. Fortsatte snegla. Sedan gick han mot kassan, jag gick efter.

Mitt lördagsgodis slutade alltså i äpplen & päron.
Inte fan gjorde det mig på bättre humör. Gick hem och fortsatte självömka och fälla tårar.

Medan jag knaprade på mitt äpple, så slog jag in hans namn på facebook och trots att han var grymt snygg just där inne i affären, så var han ful på alla bilder. All musik han gillade var dålig, hans statusuppdateringar var blaha och han verkade rent ut sagt vara tråkig och. Det fick mig att må bättre.

Jag vill tacka min känsla för spioneri & de 13 gemensamma vännerna vi har på facebook.