Jag vill aldrig vara den tjejen som inte ingriper. Som uppenbart ser, men inte reagerar.
Efterlyst har gjort mig inte bara uppmärksam på att det finns personer som uppenbart inte ingriper när de vittnat något, men även extremt äcklad av de. En tjej går förbi när en man, står bakom en annan man och håller över hans mun. Rakt framför och förbi. Hon se, går förbi. Eller då en kille blev misshandlad på en tunnelbanestation och det tar 1 minut innan någon springer fram till honom. 1 minut. Man ser hur de som sitter runt omking ser. Uppenbart ser. Men de springer inte fram föränn någon långt utanför bild, tagit de första stegen. Fy fan för mänskligheten.

Igår när jag gick till jobbet hörde jag en basgång som inte hörde till låten som spelades i min mp3 spelade. DU-UNK.
Ingenting framför mig, ingenting brevid, ingenting bako...jo. Där låg en kropp tillhörande en äldre dam, som halkat. Springer fram, gör en skadekontroll, hon andas, öppnar ögonen. Säger att det gått bra. Frågar igen, var har du ont? ambulans? huvudvärk? Knä? Medan övriga förbipasserande gör just detta, passerar förbi. Först när jag fått henne på fötter och tänker att det nog inte var så farligt endå, så inser jag att hon blöder på hela högra ansiktshalvan och DÅ stannar en till och upprepar det jag sagt. Räcker fram pappersnäsduk efter pappersnäsduk. Och det är inte föränn då kanske 8 minuter senare fler rusar till platsen.

Om jag inte hade varit där, vad hade hänt då? Hade hon legat kvar där då, de åtta minuterna?
Fy fan för mänskligheten.
Att vara egosistisk fine, jag har det gärna som trademark, men come on.
Du är inte den enda i den här världen. Ditt liv är inte mer värt än någon annans.