Mamma: Du är så fruktansvärt lat.
Jag: Nej, jag är rädd.

-----------------------------------------------------------------------

Jag är rädd för allt, mest oväsentliga saker.
För höjder, för att köra bil.
För att lära känna människor, för att någon ska genomskåda mig.
För att gå ut genom ytterdörren, för att stöta på någon man tvingas små-prata med.
För att ens se människor i ögonen. Det är så fruktansvärt löjligt, men jag är rädd för att se människor i ögonen. Jag kan bara inte.

--------------------------------------------------------------------------------

Mamma säger att det är dumt att vara rädd.
Valet står mellan att vara den man vill vara & leva livet eller den man är och bara strunta i a-l-l-t.

Tyvärr lider jag av beslutsångest också!
Känns som en bra & något ambivalent kombination.