Alltså, det här klippet är bara så sjukt.
När han börjar sjunga vet inte min kropp vart den ska ta vägen, om den ska rysa, om hjärtat ska börja rusa i 180 km/h.
Kan inte förstå hur något så fint kan vara mänskligt, det känns som en omöjlighet att mänskligheten är kapabel till att producera något som gör så ont, men som samtidigt gör en så glad. Kanske är cyniskt att säga att det enda jag vet mänskligheten är bra på är att enbart göra ont.

Han tar första tonen & ja, jag är nog cynisk som tror att det är playback (för det måste vara playback, ingen sjunger sådär) för att sen inse att, nej. Han sjunger sådär. Han sjunger verkligen sådär på riktigt och det gör ont, men det gör mig också så oförklarligt glad.




Hope there's someone liksom.
Mänskligheten kanske inte bara är ond.
Vet inte riktigt än, jag återkommer.