Det finns en botten, har man en gång nått den
känner man igen,
vartenda tecken.

Nu kan man bläddra tillbaka i bloggen ett helt år.
Den 18 augusti fick jag mina lägenhetsnycklar och öppnade dörren till mitt då nya liv.
Sedan skrev jag igen den 22 augusti, mitt uppe i nollningen.

Det känns så..långt borta.
Alltså, inte bara de 365 dagarna som skiljer sig mellan det som var nuet då & det som är nuet nu.
Utan känslan. Förvirringen & förhoppningen.

(Här skrev jag en grej, som jag tog bort. Det lät som om jag ångrar val & är arg på mig själv över hur jag hanterat allting. Det är jag till viss del. Men, inte så pass. Det är ett liv, mina val kommer aldrig vara en big deal,  kommer dock aldrig komma ifrån att de alltid vara en liten bit av sammanhanget.)

Dagens tips.
Följ din instinkt. Lyssna inte på vuxna, remember, du är en av de nu.
Du kan skita i de & vad alla andra tycker. Lyssna på dig själv.