Jag kan inte somna. Min katt ligger brevid mig och snarkar alldeles för högt. Vanliga dagar så får hon inte ens vistas i mitt rum efter läggdags men just idag är det okej. Just idag hade jag inte velat ha det på något annat vis. För just idag har jag spenderat alldeles för många timmar troendes att hon var bortsprungen. Hon hade varit utomhus i över 18 timmar och inomhuskatt som hon är skapade jag alla möjliga scenarier i mitt huvud.

Jag gick ut, upp på berget. Ropade MAYA! Kom hem, Maaaya!
När jag hör det svaga jamandet. Som blir högre och högre ju mer desperat min röst blir.
Stackarn är gammal nu, trots att hon bara befann sig 20 meter från vår trädgård så hade hon ingen aning om var hon var, vart hon skulle.

Efter 22 timmar var hon hemma igen.
Slutade inte krama henne. Klappa henne. Ge henne godis.
Låta henne sova i min säng.