WE REJOICE 'CAUSE THE HURTING IS SO PAINLESS

Saker som hänt som jag inte bloggat om:
Jag har upptäckt ett nytt favoritställe i Gävle. Det som får mig att tycka om stället så mycket, är antagligen anledningen till att jag bara går dit en enda gång till. Kanske två. Brunos Solarium. Jag promenerade ner till stan, hittade dit trots att jag bara snabbt sneglat på eniro innan jag gick hemifrån. "Pling" lät det när jag steg in. Jag tittade mig omkring. Fram stiger en uppenbar ägare, en slutsats jag snabbt drog utifrån hans smärtsamma fejk-solbränna. Han ställde lite frågor, typ standarden.

"Var det länge sedan du solade?" Hans blick synade min blekhet, han visste redan svaret. "Jajo, förra året."
"Är du känslig för sol?" Jag ville dra min standardskämt. Om styrketränande tyskar. Sådan är jag i solen. Blir alltid brun på direkten, aldrig röd. Inte minsta lilla känslig för solen. "Nej, jag tål sol."

Det som impade mig var att han genom att kalkylera ihop mina svar och det han såg, kunde ge mig det perfekta solariumet. Efter 20 minuter var jag så brun att det såg ut som att jag inte alls steg ut ur ett solarium, utan snarare ett flygplan som precis landat vid arlanda efter en två veckors semester i random varmt land.
Jag gick från att se ut som en zombie till att vara en av de vanliga dödliga.
Välspenderade 40:- på en fredagsmorgon.

(Att radion stod på & spelade i'm burning, i'm buuuurning mitt under jag trodde jag skulle avlida av värmelsag vara enbart en bonus)

Och en annan grej:

Jag halkade och slog i halsen(käken i köksbordet.
Vilket var ganska roligt. Man blir så chockad att skrattet är den känsloyttring som ligger närmast till hand.
Snabbt följt at fan-helvete-jävlar-OJ JAG HOSTAR BLOD.
En inte lika välspenderad lördagsmorgon.
Gratis dock.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0