wordnerd

Om jag går ner 3 kilo, så blir jag tydligen normalviktig!
Det låter fint. Har nog aldrig varit det som färdigvuxen. Har alltid hävdat mig lite och tyckt att jag vart bättre än alla andra. Med en släng av hybris. Men, tydligen är hybris och att vara överviktig inte samma sak.

Sista januari skrev jag det här:
Imorgon är det första februari.

Ingen alkohol.
Inget socker.
Träning 4 gånger i veckan.
(Nu jävlar ska de 6(!) kilona jag lagt på mig sedan augusti bort.
Och gärna några till för inte fan var jag smal till och börja med)

Tror jag drack alkohol två gånger.
Inget socker. Hm. Bakade kladdkaka iofs. Åt två bitar. Fick ångest och slängde resten i papperskorgen. Hetsåt även sylt. Och överåt äpplen & päron en hel del. Men fan inget socker.
Tränade sammanlagt 10 dagar. 1 dag första veckan 2 dagar andra, 3 dagar tredje & 4 ggr fjärde.

Det fungerade ju himla fint tycker jag!
Tycker vi kör Mars med.
Ok? Ok!

Heh. Och nu tycker jag att jag är ful, grotesk & äcklig.
Som ett mantra i huvudet fulgroteskäcklig. fulgroteskäcklig. ganska dålig (världssämst) helt allmänt också.
Och det äcklar mig hur fruktansvärt nära jag har till gråt.
Mamma skickade en powerpoint med massa blommor och fågelkvitter och känslorna bara väller över.
Så tittar man på bildspelet och vill inget annat än att gråta, men sedan känner man sig pinsamt, så då skrattar man. Och sen blir man arg, för man inser att det inte är roligt att skratta själv och så vill man gråta igen.

Skönt att vara tjej.

Uppsvullen som f-a-n
Världens största finne som pulserar(!) mitt på näsan

ont i magen.
ONT.

Gissa vem som inte tänker gå till skolan imorgon?

Undrar varför alla springer i sätra? De går inte, de springer ut från sina portar och in en nästa port. Vissa kommer från bussen, de springer också. Det regnar inte ute. Det är inte snökaos. Det kanske är sjukt kallt, men det har jag ingen aning om. För jag sitter fastklistrad vid min säng och dator tills jag blivit klar med mina retorikuppgifter.

Får hoppas på att det är kylan som får folk att springa.
*Skadeglädje*

Får man lägga sig och sova 21.30 för att senare vakna vid 06.00 och känna sig sjukt nöjd?
Jag är nog världens äldsta tjugoåring. Tant-varning deluxe.

Nämnde jag att detta alltså skedde en fredagkväll?
Sedan vaknar man upp och ser att man hade kunnat tenta-festat istället.
Då känner man sig (surprise!) inte lika nöjd längre.

Klockan är bara 13.00  jag är trött. Inte sömnig utan trött i kroppen. Huvudet känns slutkört, kroppen känns slutkörd.
Mobilen spelar världens mest irriterande låt extra högt som väckningssignal. Egentligen som vanligt, men idag var låten extra irriterande. Och lät extra högt. Snö utanför fönstret.

Kläder, frukost, sista minuten plugg.
Buss. Pulsa i en decimeter nysnö.
Tenta-sal.
Svaren flög ut ur min penna och jag blev klar samtidigt som klockan slog den tiden då man får lämna salen.
Fortfarande inte skottat, pulsa genom ännu mer snö ner till stan.
Tröst-shoppa.
Hittade inget.
Hem.
Tvättid.
Lunch.
Tvättid. Hänga kläder, är verkligen en av de få grejer jag verkligen hatar.
Vila. Så trött att det finns inte och jag ska skriva två hemtentor idag.
American idol står på i bakgrunden, jag ligger nerbäddad och lyssnar.
Om en halvtimme blir det tvätten igen.
Sen ska jag skriva på min debattartikel.
Spinning vid 17.00 (med instruktören som lär sig allas namn och skriker SAGA HUR GÅR DET LEVER DU? var femte minut. Haha, så irriterande att det blir roligt. )
Sen ska jag skriva klart min debatt-artikel.

Alltså. Jag älskar när det är killarnas tur på american idol. Fy satan vilka röster de har.
Nu ska jag dreggla i en halvtimme till. Sen ska jaag rycka upp mig. Vaddå trött? Är ju knappt eftermiddag än. Tss.

Ett inlägg skrivet i ultra-rapid för att på något vis bevisa för de som läser här och mig själv att jag inte bara gnällbloggar. Imorgon har jag salstenta och jag minns inte ens hälften av svaren till frågorna, så därför drar jag allt jag vill säga riktigt-riktigt fort.

Jag har döpt om ryckningarna jag haft under höger fransrad till tenta-spasmen. Den försvann någon timme efter jag lämnade in min salstenta och återkom lagom till jag började plugga på nästa salstenta. 2 dagars mellanrum, kändes lite tryggt. Som en bra, men irriterande vän som påminner en om att plugga.

4 veckor kvar tills jag lämnar min lilla gävle-skokartong och landar hos min älskling göteborg. Det är ingenting. Tills dess har snön hunnit smälta bort och bli ett minne blott, eller åtminstonde så hjälper den tanken mig att härda ut. Det får mig också att äta bra och träna fint. Min dygnsrytm är också a-w-e-s-o-m-e. Känner mig lite som en tant nu när jag tänker efter.

Fick precis ett sms av min bror att vi är bjudna till vår fasters bröllop i september! Ni anar inte hur glad jag blev. Och peppad och ah! Det kommer bli så kul att jag knappt vet hur jag ska överleva tills dess. Jag älskar Polen och trodde inte jag skule komma iväg i år, men nu blir det av och samtidigt ska jag på mitt livs första bröllop. Och min faster träffade jag sist för kanske 10 år sedan. Och min farmor träffade jag sist för 5 år sedan!

Nu ska jag lära mig vad teleologi betyder. Det har jag redan läst om 5 gånger idag och 10 gånger igår, men det fastnar inte. Fullt ös.

Nej, jag kom på mer!

Fick en gym-introduktion och ett tränings-schema på gymmet idag! Han var söt. Inte gymmet, utan gym-killen såklart.
På bussen ner till gymmet hann jag tänka "han var söt" om två olika killar.
På bussen hem kom samma tanke om ännu en.

Eeeeeeh.
Tror min hjärna försöker säga mig något.
Men jag hinner inte lyssna på den mer, för nu! nu ska teleologi fastna där inne. Bland alla tankar.

Ögonfransraden under högra ögat spasmar fortfarande.
Jag tackar gud för mitt goda minne. Kairos betyder fingertoppskänsla när det kommer till ögonblick, kunna säga rätt sak vid rätt tillfälle. Ganska kopplat ill Decorum, sombetyder att man anpassar sig till situationen och publiken.

Försöker intala mig själv att det är okje att blogga, när man borde plugga. För så länge jag slänger in retoriska begrepp så...kan man nästan påstå att ja pluggar.

Är livspussel en metafor? Borde vara ett metonymi. Eftersom livet är livet. Fast det stämmer inte, för då borde livet ersättas med ett annat ord också. Och själva pussel står ju inte för något (kanske gång?)

Jag sitter under mitt tak. Synekdoke.
Finansvalp istället för börsmäklare, eller fittstim istället för feminister (heh) är metonymier.
Solen steg upp som en sång över staden, är en metafor.

Jag köpte fyra äpplen och tre päron idag.
Mitt tentastress fick mig att hetsäta upp allihop.
Go me. Ont i magen är superkul! Vilket är ironi.

Nu ska jag läsa igenom allting ännu en gång, efter det ska jag duscha och sen ska jag bannemig sova.

Status translationis. är man attackerar proceduren. vad har du med saken att göra? ifrågasätta, säga emot.
status coniecturae. när man attackerar fakta. och bevisen. förneka, jag var inte där.
statis finitionis, när man ändrar definitionen. stal inte utan lånade.
status qualitatis, när man kollar på andra kvaliteter, visst en bro är bra för människorna, men miljön då?

Grymt. Statusläran har fastnat.

Dispositionsläran.

Exordium. Början på talet. tre dygder. väcka intresse, visa välvilja, skapa förtroende.
Narratio. kort, klar, trovärdig. skapa publiken, vi här studenter. berätta bakgrunden, narratera som i en film.
Propositio. lägga fram tes. jag är här för att jag vill BAM.
Argumentatio. Presentera argument.
Repulsitio. Lyfter fram eventuella motargument och säger emot de.
peroratio. avslutning på talet.
recapitulatio. Sammanfattning av vad man talat om.

Jag var tvungen att tjuvkika på dessa. Fanfanfan.
Klämde in ett persuatio i mitten, haha, vart fick jag det ifrån?
Det går bra när man börjar hitta på egna ord, som om det inte räckte med de vi redan ska lära oss.
Kul.

Delecarte och lite movere på det.
Dygd och att vacka/rlra publikens känslor.
Kiasm, betyder X och är typ en för alla, alla för en.
anna for hit och anna for dit och anna for hem. anafor.
vi är en del av blomman, de är en del av blomman, tillsammans är vi blomman. Metafor och epifor.

troperna är enkla.
Topikerna däremot?

Definition av sak. klass. typ dne enda jag minns.
Händelse. Ingen aning.
Människa, vem, klass, kön, etnicitet osv.

Nä.
Bäst att jag läser på lite till.
Tills jag kan stava toill prosopopeia utan att googla. ast..det gjorde jag nu.
Tror jag. wiewie.

Har pluggat för lite.
Kan inte göra egna syllogismer ur meningar hur mycket jag än försöker.

att försöka är att inte lyckas
saga lyckas inte
alltså försöker hon

Nej, det stämmer inte. Men det lär ge läraren ett gott skratt när han rättar tentan sen.

Har fått ryckningar i huden under ena ögat. Nedre ögonfransraden på höger öga spasmar som om det vore rejv. (metafor!) Så fruktansvärt jobbigt, jobbigt och frustrerande, att det är jobbigt och frustrerande stör mig. (En tricolon! Eh, tror jag)

Nu ska jag försöka memorera dispisitionsläran.
Exordium
Narratio
Persuatio
Perorario
Repucilatio

Tror jag. Vågar inte kolla i boken hur fel jag har.

Statusläran

status concicutalis
status qualitatis

Säkert felstavat. Ganska fail att jag inte minns alla.
Men nu blir det sömn, för sömn är roligare än plugg.

Min blogg har förvandlats till en cry me a river-fest.
Jag glömmer ofta att jag lever. Att man ska ta tillvara varje dag.

Tittar på Efterlyst.
Det får mig att hata hela världen ännu mer, förakta vårt samhälle i synnerhet och äcklas av människor i allmänhet. Hör introt till shoreline. Kan verkligen inte förstå hur någon kunde dra fram en stor japansk kökskniv och köra in den i magen på honom. Förstår det verkligen inte. Kameran zoomar in på minnesplatsen.



Försöker inse att trots all ondska som finns i världen, finns även mycket kärlek. Jag önskar verkligen att Pelle vilar i frid. Och med vetskap om hur älskad han var, det märker man snabbt när man läser i facebook-gruppen hans vänner skapat efter hans död. Efterlyst sa inte mycket om vad som egentligen hände Pelle. Mest samma spekulationer som man redan läst sig galen på de dagarna som gått. Känner sig maktlös, när man inser att det straff mördarna kommer få inte är någonting jämtemot den sorg Pelles anhöriga kommer bära med sig resten av sina liv.



Efterlyst spelade Shoreline i bakgrunden till reportaget.
I Länsmansgårdens Kyrka hade man minnesstund, tände ljus och lyssnade på Shoreline som spelades i bakgrunden. Jag tände ljus i fönstret som fortffarande lyser, jag satte på Shoreline i bakgrunden och Henriks röst strömmar fortfarande ut ur högtalarna. Försöker inse att det trots all ondska, finns så mycket kärlek i den här världen.

Det är svårt att andas, när allting som får en att vilja andas befinner sig 520 mil bort. Det är svårt att känna sig varm och älskad inombords, när allt som gör en varm och allt man älskar befinner sig 620 mil härifrån. Mitt livs största misstag är att ha flyttat 520 mil bort från mitt liv och sedan vara oförmögen att skapa mig ett nytt liv här. Här är jag ingenting, här har jag ingenting. 520 mil härifrån har jag allt.

Min hemlängtan just nu äter upp mig.
Och det kommer den att fortsätta göra i 6 veckor till.
Fan. FanFanFan.

Jag skulle plugga.
Sedan fick jag veta att en person som jag förvisso inte personligen kände, men delade bekanta med och kände vid utseende och namn, blev mördad inatt.

M-Ö-R-D-A-D.
Påhoppad oprovocerat.
Fyfan. Vad är det för sjuk värld vi lever i?

För bara tre månader sedan blev samma person knivskuren i samma område.
14 november påhoppad och knivskuren. 14 februari påhoppad, knivskuren & död.

Plugga är det sista jag tänker på.

Alla hjärtans dag.
De enda som älskar mig är som vanligt min mamma och jag själv.
När man läser om allas planer för dagen så inser jag att jag saknar alla som älskar mig och älskar alla som saknar mig. Jag vill också gå på bio! och baka gulliga cupcakes! och skratta! skratta är nog det jag vill mest. 
Om sex veckor så kommer jag vara där dem är. Hoppas någon vill gå på bio, baka och skratta med mig.

Det blir ljust ute tidigt nu. Och det mörknar sent. Vid jul blev det mörkt vid 14 och kolsvart vid 15, vilket nu förflyttats vid mörkt vid 17 och kolsvart vid 18. Himlen är på dagarna numer blå, istället för forma månaders färgval, grå. Och solen har besökt oss några dagar i rad, om snön bara hade smält så hade vi sagt att våren har kommit.

Jag vet inte om det är ljuset, träningen eller de nya matvanorna, men jag har energi hela dagarna. Inga powernaps, inga sova bort hela morgonen. Min dygnsrytm är p-e-r-f-e-k-t. Åh! Det enda som saknar är att solen börjar värma, att man kan gå ut utan vinterjacka.

Kolla vad många plus!
& så få minus!

Solen skiner och dagarna går,
snart är det vår. Snart.

Vikten går neråt.
Ett minus som faktiskt är ett plus.

6 veckor kvar.
Det kommer gå fort.

(Spåkulan säger: Du lever i en rörig tid. Ta det lungt. Nya möjligheter hålle rpå att födas. Du kommer uppleva nya spännande ting.)

Mamma sa åt mig att andas & kolla vad spåkulan på Facebook säger. Till henne sa den "Detta är en kreativ tid. Börja skapa. Du kommer att ha flow." Därför tyckte hon att, jag har ingen aning vad hon tyckte, men säkerligen att den skulle säga något fint och uppmumntrande till mig också. Men det här gjorde det ju nästan bara värre. Kan inte ta det lungt. Utåt tar jag det lungt, men mitt inre kaos klarar inte av det.
Det yttre lugnet är det inre helvetet.

Människor pratar för mycket. Säger saker de inte har någon aning om, påstår saker utan belägg, slänger ur sig ord utan eftertanke. Det är bara en av många saker jag inte gillar med mänskligheten, för det är något som görs utan minsta lilla skam.

"Allting kommer att ordna sig"
"Jag vet precis hur du känner"

Sådant bullshit.
Någonstans mitt i insikten förvandlades jag till blyg lyssnare. Som aldrig pratar mer än nödvändigt. För det finns nog med männsikor som pratar i överdrift. Som för att hävda sig själva.

"Därför blir dina ord så viktiga, för man vet att allting du säger är sanning."
Det sa min bästis till mig i telefon idag. Hon grät. Jag grät också.

Att säga att allting kommer att ordna sig och att man vet precis hur hon känner är ett slag i ansiktet på henne. Och ändå gör folk det. Hennes läkare som i år efter år failat med att fixa henne tar dessa ord i mun som om det skulle hjälpa, när deras kompentens inte gör det.

Slag i ansiktet på mig med.
Slag i ansiktet på varenda medmänniska.

Är less på att vara ett vandrande misslyckande.
Vill tröstäta. Har ingenting hemma.
Kanske tur det.
Har förgäves försökt blanda ihop chokladbollar, men vandrande misslyckanden kan inte ens lyckas med något så simpelt.

Slevade precis i mig jordgubbssylt i hopp om att det skulle få tyst på alla små ångest-monster. Men det göder de bara, får de att skrika högre. Vem fan hetsäter sylt?!

Det är inte normalt.
Jag är så trött på att vara människa och hela mänskligehten,
så fruktansvärt meningslöst. Allt är meningslöst.

2005

2006

2007 & 2008

Känslor jag älskar, men ofta glömmer bort ens existerar:

När det regnar lätt och man promenerar ner till stans köpcentrum. Att spontant gå på bio.
När det regnar hårt och man springer för att inte bli blöt, stannar då och då under ett tak för att komma ifatt varandra och skratta så hårt att man inte ens logiskt kan komma överrens om vilket håll man ska fortsätta springa åt.
Att sova på en buss.
Att vara vaken på en buss som man åkt med över natten.
Att åka tåg.
Lukten, känslan, förhoppningen.
Att vakna upp någonannanstans. Vare sig det handlar om en buss, en båt, i ett annat land. På en annan plats.
Bli serverad frukost.

I vardagen glömmer man bort att det finns andra platser, för man är så fruktansvärt jävla (äckligt) ingrodd i sin egna plats.
Där tryggheten finns i allt, i favorit-tet som varje morgon serveras i favorit-muggen and so on.

Poängen är:
Jag vill att det ska bli sommar nu, smält bort all snöö-ö-öö-ö-ö
låt mig kasta vinterjackan
låt solen värma upp den här staden och sätta fäää-ää-ä-ärg på allt det gråå-å-å-åa
Okej, man ska inte vara kräsen.
Våren fungerar också. Vi kör på våren.

Seså, fixa!

Sojamjölk kan inte vara annat än guds finaste gåva till oss vanliga, dödliga.
Att det är dubbelt så dyrt som vanlig mjölk är dock skrattretande.
Men well, hellre fattig än med ko-mjölk i magen.

Det är så gott att jag nästan får dåligt samvete.
Eller snarare skäms lite, för det är som om jag och sojamjölken delar en hemlis som alldeles för få vet, men som hela världen förtjänar att få veta.

Läsa Julius Ceasar.
Träna.
Åka till Stockholm.

Fin helg!

7 timmars nattsömn, är det inte någonsorts standard? Som borde göra en totalt utvilad? Sov 7 timmar igår natt, vaknade utan energi och med en trötthet som tvingade mig att sova lite till, men som jag lyckades förtränga och tvingande iväg mig själv till skolan istället för två timmars  föreläsning. Väl hemma igen så somnade jag och sov i 5 timmar. Vaknade, fortfarande inte utvilad, värme en gammal matlåda, kollade lite på tv. Somnade för natten och sov 7 timmar. Och nu är det idag och jag lyckades inte tvinga iväg mig till skolan och jag är fortfarande galet trött.

Blir galen. Orkar ingenting.
Vill gå till affären, men huvudet vill sova och straffar kroppens ovilja att sova med huvudvärk. Att hålla uppe ögonlocken är ett projekt i sig och att ens resa sig från sängen tar fem minuter.
Bah. Bah. Bah.

Inte okej.