LIVRÄDD FÖR ATT LEVA; DÖDSRÄDD FÖR ATT DÖ

Är less på att vara ett vandrande misslyckande.
Vill tröstäta. Har ingenting hemma.
Kanske tur det.
Har förgäves försökt blanda ihop chokladbollar, men vandrande misslyckanden kan inte ens lyckas med något så simpelt.

Slevade precis i mig jordgubbssylt i hopp om att det skulle få tyst på alla små ångest-monster. Men det göder de bara, får de att skrika högre. Vem fan hetsäter sylt?!

Det är inte normalt.
Jag är så trött på att vara människa och hela mänskligehten,
så fruktansvärt meningslöst. Allt är meningslöst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0